Fjällvittrans kennel

Äntligen fick vi några dagar på fjället i dräglig temperatur och åtminstone en dag utan hård vind. Föret var precis som vädret kan vara under vinterjakten minst sagt varierat. Där vinden legat på var det ”springvänligt” för hundarna men mindre ”skidvänligt” då snön packats samman till hårda ”vågor” som vi balanserade på. Dagen därpå hade det kommit ca 7-8 cm mjuk snö ovanpå den hårdpackade snön och genast blev föret lite lättare och mycket tystare. De övriga dagarna då vinden var lite väl hård fick vi hålla oss nere i dalgångarna i mer kuperad terräng som visserligen skyddade mot vinden men snön låg simdjup för hundarna. Vi såg mängder av ripor som satt träd, promenerade framför hundarna i stånd och lättade i stora flockar över våra huvuden. Det var inte många skottchanser som gick att få med hagel så en kulbössa hade varit ett bra komplement den här gången.

En av dagarna hade vi sällskap med strävhåret Bosse och matte Liv från Åre. Bosse är en ung hund som redan första gången jag träffade honom imponerar på mig både med sin stadiga mentalitet och förmåga till koncentration vid arbete. Trots helt avsaknad av erfarenhet började han redan efter en kort släpptid nyttja vind och terräng på ett sätt som med några fler dagar på fjället kommer att leda till att han blir en duktig viltfinnare. I tillägg arbetar han med en mycket fin kontakt med sin matte som också har förstärkt hans egenskaper på ett förtjänstfullt sätt.

Tyvärr har det kommit in mildväder med regn på tvären och hårda vindar. Till nästa lucka mellan mina praktikdagar hoppas jag dock att det vänt till mer vintrigt väder, gärna med lite vårsol men utan plusgrader.

Äntligen lite sol och blå himmel samt temperatur som var ”fikavänlig”

I Jämtlandslän är det inte tillåtet att transportera vapen på skoter på statlig mark så här är det hund och skidkraft som gäller för att ta sig upp och ner på fjället vid jakt.

Mycket ripa men otroligt svårt att komma i skottläge med hagel då de flesta lättade på långa håll. 

Ingen jakt men trots det härliga skidturer med hundarna på Kölarna. Storm inne på sitt 13 år hänger fortsatt med men går i år mest lös utan sele och drag.

Sedan oktober har uppdateringar bara skett på kennelns facebooksida med bilder och lite text från främst jakt. Vintern lät vänta på sig vad det gällde snö vilket innebar att vi ända fram till 3:e december gick till fots på fjället. Därefter kom snön som låg kvar ända fram till julafton då det drog in milda Atlantvindar från väst som sköljde bort snön i floder av regn. Vi tog dock vår tillflykt till Härjedalsskogarna som bjöd på riktig vinter under de nio dagar vi stannade där fram till trettonhelgen. Tyvärr fick vi aldrig något riktigt bra före för jakt under perioden, varken toppjakt eller ripjakt på Kölarna. De första dagarna var riktigt kyliga men hade föregåtts av någon dag med milt väder och det hade därför bildats ett hårt och vasst skarlager som brast för hundar och skidor. Därefter kom det mer snö, framförallt uppe på Kölarna vilket gjorde föret simdjupt för hundarna men ok för skidor. Jakten fick därför flyttas fram och vi ägnade istället tiden till långa och fina skidturer både i skogen och uppe på Kölarna på de fint preparerade lederna då vädret tillät.

Kyla i olika varianter…låga temperaturer eller stark köldeffekt då minusgrader kombineras med hård vind

Sedan förra helgen har vi provat att ge oss ut på fjället på vinterjakt i två omgångar. Tyvärr har inte vädergudarna varit med oss utan bjudit på kyla i olika varianter. Den första omgången vi var ute låg temperaturen på morgonen på -28 grader för att mitt på dagen stiga till ”milda” -25. Den andra omgången startade de två första dagarna med i stort sett samma temperaturer för att den tredje dagen…äntligen stiga till -10…men då tog vinden i. Medelvind på mellan 6-7 s meter och upp mot 10-11 i byarna gav minst lika stark köldeffekt. För att klara hundarna och mig själv från köldskador har det fått bli korta turer och lager på lager med kläder samt köldsalva på utsatta delar på både mig och hundarna. Jag har använt Ceridal vattenfri salva på fläckar i mitt eget ansikte samt på Aras ”kulor” då vi båda fått ordentliga köldskador under tidigare vintrar vilket medfört en ökad känslighet för nya vid utevistelse i låg temperatur eller vid starkt köldeffekt av vinden. För egen del är jag noga med att aldrig ta av mig barhänt oavsett vad jag skall göra och alltid ha minst två par extra och torra ull-liners(fingervantar) att byta till. Hundarna får av och till komma in under sök för att jag ska kolla ex ”kulorna” på hanarna och att det inte kommit in snö i dräkterna som kan lägga sig som en is-kaka mot tikarnas spenar. 

Vi har haft gott om ripa men det har varit svårt att komma tillräckligt nära, fina hundjobb har således oftare resulterat i fler bra träningstillfällen än fällda ripor. Aras fortsätter att utvecklas och likheterna med ChaCha och hans anförvanter bakåt i leden är slående. Jag kan inte annat än bli riktigt glad då jag ser hur han nyttjar vinden vilket inneburit att han  hittills alltid bjudit mig på skott tillfällen vid varje jakttur vi gjort tillsammans på fjället.

Ni kommer framöver att få se mina hundar med mer ”teknik” än ni gjort tidigare då jag påbörjat ett samarbete med ett företag kring träning och hälsa för (jakt)hundar. Det är bara på pilotstadiet ännu och det kanske inte heller blir mer än så beroende på om det går att se en marknad för produkterna eller inte. Så länge håller jag på att trimma in mig på tekniken vilket är en utmaning för mig vilket de som känner mig förstår då de vet att jag är en ”teknisk analfabet”.

Nu inväntar vi näst kommande lediga dagar i slutet av nästa vecka och kryssar fingrarna för mer hanterliga temperaturer. Något gott för nog vinden med sig i alla fall, att snön ”packar ihop” så att hundarna slipper simma. Så många foton blir det inte i kölden och de få som blivit är med en ”tryck-och-skjut” kamera som minst hälften av gångerna lade av då det var för kallt för elektroniken…

Kallt…och inte blev det bättre av ”kölddimman” som lade sig och höjde luftfuktigheten vilket ytterligare ledde bort värmen från kroppen.

Färgen på himlen blir extra vacker då den står i kontrast till övrig färgskala som går i olika nyanser av grått och vitt.

Fantastiska härliga Kölar som bjuder på härlig jakt men också naturupplevelser under alla årstider. Vi gjorde något kort försök till jakt men fick avbryta för att inte skada hundarna.

Härligt mjukt före och solen är på väg tillbaka på det nya året.

Då Kölarna ligger på runt 600 m öh drar det in ”väder” nästan lika snabbt som på fjället…

Fördelen med skogslandet är dock att det alltid går att komma ut oavsett väder, även om man får spåra själv..

De första riktigt kalla dagarna på fjället, minus 8 grader och en enveten snålblåst.

Återigen är fjället snötäckt, nu ställs krav inte bara på att hundarna anpassar sig till de allt svårare riporna utan också på både kondition och pannben hos framförallt de tvåbenta men såklart även de fyrbenta. Dagarna på fjället gav möra ben till kvällen och efter tre dagar känns det nu skönt med en vilodag. Att fortsätta jakten då det blir allt svårare för hundarna att trycka fast riporna tycker jag visar sig i att de blir duktiga på att avläsa ändrat beteende och hitta nya sätt att skapa jaktbara situationer. Jag ser många släktdrag som gått igen hos Aras vilket gör att jag hittills vid varje tur haft möjlighet att fälla fågel för honom. Vi hamnade också mitt i en renflytt(jaktområdet var inte avlyst), en stor flocka av renar drevs med hjälp av fyrhjulingar och helikoptrar och några ”smarta” avvek från lämmeltåget och stannade hos oss. Aras har hittills inte varit mer än fram och tittat på renar då han var unghund och jag har kunnat vissla tillbaka honom. Under hösten har han inte visat något intresse för de renar vi kommit i kontakt med utan jagat på utan att ta notis om dem. Trots det var jag lite kallsvettig då han försvann bakom en kulle och inte kom då jag visslade. Då jag lätt svettig och hörbart flåsande kikade över kullen stod han i ett snyggt stånd och jag kunde gå ner och fälla för honom. Han är fortsatt ung och jag kan lova att jag var lättad över att han inte valde just den här gången för att ”exstraknäcka” åt samebyn…

Nu har jag börjat plocka fram ”vinterkläder” till hundarna, den här turen räckte det med  fleecefodrat jakttäcke som täckte hela ryggen och kroppssidorna då de gick på släpp. Den hund som gick vid sidan om mig hade ett mellantjockt ”springtäcke”, ett sådant som funkar bra ovanpå selen vid drag och som inte går för långt ned på benen så att det blir blött. Jag har använt ”Bre-Tex material” i yttertyg och fodrat med qulitat tyg. Det var inte så mycket snö att de fick pulsa mer än genom drivor här och där på läsidorna. Problemet kvarstår dock med dressar där det inte kan tränga in snö efter några timmar simmande i kall djupsnö. De jag har fungerar ett tag innan snön på något underligt vis hittar innanför dressen, ungefär som sand på en badstrand.

Nu väntar en tur till ”sydland” med träning och prov(om träningen funkar) på fält. Jag är så nöjd med Aras efter större delen av jaktsäsongen att jag vill ge det en chans till med prov. Visserligen har varken jag eller Aras någon erfarenhet av jakt på rapphöns och fasan på fält men efter några timmar träning hoppas jag att både han och jag har artbestämt jaktbart vilt. Med andra ord mycket av en chansning men om inte annat kommer vi hem med nya erfarenheter i bagaget och några trevliga dagar tillsammans med vänner. Väl tillbaka hoppas jag att snötäcket på fjället inte hunnit bli för djupt utan att det finns möjlighet för ytterligare jakt under de få ljusa timmar som erbjuds under de allt kortare dagarna.

Kallt men vackert, vi börjar komma in i tiden för det ”blå ljuset”

Vattnet har börjat frysa i de små bäckarna så nu får man bära med sig i ryggsäcken för att kunna ge hundarna under dagen

Aras är vid det här laget, åtminstone i mina ögon en riktigt duktig jakthund. I vart fall bjuder han på jaktbara situationer även om hans ungdom av och till visar sig i ”slyngel-streck”.

Jaktsäsongen går alldeles för fort…redan är riporna vitare än på bilden och Kung Bore har gjort två försök att avsluta den..

Knappt har jubelropet över att jaktsäsongen startat klingat ut så är den snart till ända. Om jag kunde få ha en önskan så skulle det vara att få byta ut novembermånad mot två september, en sommarmånad kan jag också utan problem offra. Det här har varit en säsong med relativt gott om fågel både i skogen och på fjället. Vi har hunnit nyttja dagarna även om man alltid skulle önska att man hade kunnat varit helt ledig. En senhöst tur har vi också gjort då vi drog iväg med alla hundar med packning i ryggsäckar och klövjeväskor under några dagar. Vi startade i minusgrader och snötäckt mark och fick kämpa rejält på läsidan av fjället i knädjup snö innan vi nådde stugan. I dalgången var det dock mindre med snö även om det bitvis var pulsdjupt. Under de kommande dagarna steg temperaturen och snötäcket krympte så att vi på hemvägen bara behövde pulsa korta stråk. Vädret var som det brukar under senhöst allt från snöbyar på tvären till sol och klarblå himmel, riporna hade nästan färgat ut helt och var skygga i större flockar men delvis hanterbara då de delat upp sig i mindre grupper. En riktig kanondag fick jag också alldeles i början av oktober då den första omgången med snö täckte marken. Det var en dag då riporna tryckte som i augusti och hundarna levererade skott tillfälle på skott tillfälle. Aras har i år en helt annan förmåga att hantera skygg fågel som promenerar på marken vilket är väldigt roligt att se.

Jag har startat Aras på två prov men tyvärr har vi haft stolpe ut vilket är tråkigt då jag varit så nöjd med honom jaktligt. Som vanligt är det bara att bryta ihop och komma igen då jag vet att han har potential för ett högt pris så självklart kommer han att få fler chanser i framtiden. Kritiken är dock bra på de egenskaper som man inte kan påverka så mycket dressyrmässigt utan som mer handlar om arv. En nackdel är dock att för mig så konkurreras provdagar lätt ut av jaktdagar då jag njuter betydligt mer av en jaktdag ensam med hundarna än under en provdag i en stor grupp.

Senhöstäventyr med varierad snömängd och väder

En solig ”augustidag” med fantastisk jakt i början av oktober

Positivt besked om möjlighet till större areal småviltjakt på kölarna. 

Vi har fått positivt besked om att vi får möjlighet att utöka arealen för småviltjakt på skog på skiften som ligger i anslutning till vårat norra skifte på kölarna. Detta känna mycket bra då fjälljakten inte längre är lika tillgänglig med lotteri under de första veckorna och kvoteringar i tillägg till den obligatoriska avstängningen på två veckor under den bästa tiden. På kölarna har vi både skogsfågel och fina kullar med ripa, markerna består av stora öppna myrar, mestadels glesare skogsholmar med gammal kölskog och stråk av tätare skog. Vi planerar nu att sätta upp en jaktkoja för att göra området mer lätt tillgängligt för längre turer. Till vintern kommer vi att göra en första inventering av området per skoter och skidor och i augusti nästa år blir det en rekognoseringstur med tält. En del av det område som vi nu får tillgång till har jag jagat på för ca 15 år sedan innan den dåvarande markägaren bröt sig ur vårat älgjaktslag för att sälja jakt. Det ska bli otroligt roligt att få återse dessa område då jag minns att det både var en naturupplevelse med sådan gammelskog som nästan inte ser längre idag och i tillägg var gott om fågel.

Besök av valpspekulanter som deltar i  jakt på våra skogsmarker i Härjedalen

I helgen var vi inbjudna på skogsjakt hos valpspekulant i Landön

Under sommaren och hösten har vi haft besök av valpintressenter till kommande kull under våren mellan ChaCha och Usva. Jag rekommenderar alltid de som ringer på valp hos oss att förutom att komma på besök och träffa våra hundar i hemmet även följa med på jakt och se hundarna i arbete då det ger en bredare helhetsbild. De får då tillfälle att se flera generationer i samma linjer och själva bedöma om de verkar besitta egenskaper som passar dem även om man inte kan garantera vad som nedärvs. Det är väldigt roligt att flertalet har hörsammat det och vi har haft förmånen att tillbringa åtminstone en jaktdag och med vissa flera vilket givit oss mycket. Vi ser det som väldigt positivt att få etablera denna kontakt då vi vill att valpköparna känner att de har vårat stöd även efter leverans av valp och vi gärna vill vara behjälpliga med det vi kan fram till fungerande jakthund. Vi ser själva fram emot kullen till våren då vi hittills varit mycket nöjda med förra kullen efter ChaCha och Uras kullbror Usva och hoppas nu på ett liknande resultat. I förra kullen är 6 av 8 individer BPH beskrivna vid 13 månaders ålder och vi kommer även fortsättningsvis att ha önskemål på valpköparna att beskriva sina hundar. Mentaliteten är minst lika viktig på en jakthund som en brukshund och vi tycker därför att man i avelsarbetet i tillägg till jaktprovsmeriter även skall ha en så objektiv beskrivning som möjligt av den vilket gör att vi jobbar för att BPH beskriva våra egna kullar. Det kommer att bli otroligt spännande att göra jämförelse med utfallet i ChaChas förra och kommande kull då då dessa är kombinationer med två kullbröder.

Nu hoppas vi på veckans ”flurväder” inte skall ge alltför mycket snö på fjället så att det fortsatt finna några dagar kvar att jaga innan den riktiga vinterjakten tar vid.

Det sista av höstfärgerna på de höglänta kölarna

Äntligen, äntligen har det som vi ser fram emot hela sommaren startat – jaktsäsongen. Vi började med fyra dagar på vårat ”gamla ställe” i Hotagsfjällen som nu efter tre års frånvaro bjöd på fin tillgång på ripa. Inte i nivå med de allra bästa åren vi haft där men helt ok. Det var också härligt att kunna ta sig dit igen då mina fötter under något år satte stopp för långa turer med tält och tung packning. Det här året var det ChaCha och Aras som fick följa med på turen. ChaCha gick som en klocka och skötte sina fågelkontakter som förväntat. Aras har vid sin andra säsong självklart behov av mer erfarenhet för att komma upp i nivå med ChaCha men visade att han besitter anlagen. Vädret bjöd på en hel del regn men också solglimtar och en första riktig frostnatt med ner mot -4 grader. Storm har vid 12,5 års ålder fallit för åldersstrecket att bära all sin mat och utrustning 20 km stiglöst över fjället med påföljande jaktdagar och därefter hemfärd samma sträcka. Mara fick stanna som sällskap till honom på hundpensionatet.

Revansch för Storm som fick visa att gammal är äldst på skogen där han bjöd två av våra valpspekulanter på jaktupplevelse och deras första fällda ripor. 

Efter ompackning och påfyllning av mat fortsatte vi ner på skogen för några dagars fågeljakt innan älgjakten startade. Precis som vi sett innan jaktstart var fågeltillgången god både av skogsfågel och ripa på de högre myrmarkerna. Jakten på våra skogsområden är helt fantastisk och jag har kommit att uppskatta den mer och mer då man aldrig behöver använda något krångligt bokningssystem eller trängas med andra. Vi fick påhälsning av två av våra valpspekulanter för kommande kull med ChaCha och Usva. Alla som hör av sig och visar intresse för valp från oss får alltid inbjudan att följa med på jakt om det är säsong för att se våra hundar och själv bilda sig en uppfattning om dem. Storm visade både rapport på orre och gav tillfälle för fällning på både ripa och skogsfågel.

När älgjakten startade packade jag tält och mat och gick en 4 dagars jakttur med Aras och Mara i Härjedalsfjällen. ChaCha hade under första jaktdagarna troligen fått en liten bristning i en muskel i ländryggen och fick trots att hon såg helt ok ut efter två dagars vila stanna hemma med Storm. Riptillgången var inte nivå med förra året då vi var på samma plats men helt brukbart. Jag fick fälla över både hundarna som mestadels förvaltade sina chanser väl. Aras jaktlust har ökat avsevärt denna säsong medan erfarenheten fortsatt bara är en säsong och den mentala uthålligheten ännu inte är på topp. Jag upplever honom därför lite mer ojämn den här säsongen från topp till botten skulle man kunna beskriva det. Trots allt tycker jag att han har en potential och verkar besitta de egenskaper som med ytterligare ett år på nacken kommer att ge en av de bästa jakthundar jag haft.

Fjällen sprakar nu i vackra färger – om någon vecka är det över.

Tillsammans med Rasmus(ytterligare en valpspekulant) och hans hund Lova har ChaCha, Aras och jag varit ute och jaktguidat i Tåssåsen under två dagar. Vi hade turen att få fantastiskt väder med sol om än lite hård vind den första dagen, god tillgång på ripa och två trevliga gäster. Jag var först lite osäker på om jag skulle ta med mig Aras då han är i yngsta laget för guidning då det ofta blir mycket skott men han hanterade situationen mycket bra. Han hade även två bra dagar då han tog tillvara på alla sina chanser och bjöd på fina tillfällen för fällning. Jag är nöjd över att han fortsatte att behålla lugnet trots många fällningar, en del lite provocerande samt grejade eftersök på skadad fågel varav en som vattenapport.

En fantastisk tid!

I helgen har vi varit två dagar på västra fjällen, en dag med ”styggväder” och en dag som man ser i turistbroschyrerna för fjällvandring på hösten. Vi varvade hundarna två och två varsina dagar. Storm som vi mestadels jagar skog med numera då det sliter mindre visade att han trots åldern fortsatt fint orkar en dag på fjället även i dåligt väder. Tyvärr är min ledig tid begränsad den här hösten då jag gör praktik på sjukhuset som syrra och därför har svårare att styra över min tid. Tråkigt då jag helst av allt inte vill göra annat än jaga med våra hundar framförallt i och med att alla fortsatt är brukbara. Det blir helt enkelt att nyttja tiden effektivt och ligga startgroparna för att åka ut på jakt varje ledigt tillfälle som ges. Planen är att visa upp Aras på prov under hösten då han även om han är lite ojämn trots allt är tillräckligt bra för att kunna gå till pris. Jag hade bokat domare för ett särskilt skogsprov den 13 september men tyvärr stukade domaren foten veckan innan och provet blev inställt. Istället har jag anmält honom till klubbens ordinarie fjällprov till helgen och kryssar fingrarna för bra väder och god riptillgång samt att Aras är på topp.

Jag har fått rapporter från Aras kullsyskon Unna och Niak som enligt ägarna utvecklas fint och hanterar fågel både i skog och på fjäll som leder till fällning. Det är roligt att höra att de anlag som jag uppskattar så högt hos ChaCha verkar ha nedärvts i kullen.