Äntligen fick vi några dagar på fjället i dräglig temperatur och åtminstone en dag utan hård vind. Föret var precis som vädret kan vara under vinterjakten minst sagt varierat. Där vinden legat på var det ”springvänligt” för hundarna men mindre ”skidvänligt” då snön packats samman till hårda ”vågor” som vi balanserade på. Dagen därpå hade det kommit ca 7-8 cm mjuk snö ovanpå den hårdpackade snön och genast blev föret lite lättare och mycket tystare. De övriga dagarna då vinden var lite väl hård fick vi hålla oss nere i dalgångarna i mer kuperad terräng som visserligen skyddade mot vinden men snön låg simdjup för hundarna. Vi såg mängder av ripor som satt träd, promenerade framför hundarna i stånd och lättade i stora flockar över våra huvuden. Det var inte många skottchanser som gick att få med hagel så en kulbössa hade varit ett bra komplement den här gången.
En av dagarna hade vi sällskap med strävhåret Bosse och matte Liv från Åre. Bosse är en ung hund som redan första gången jag träffade honom imponerar på mig både med sin stadiga mentalitet och förmåga till koncentration vid arbete. Trots helt avsaknad av erfarenhet började han redan efter en kort släpptid nyttja vind och terräng på ett sätt som med några fler dagar på fjället kommer att leda till att han blir en duktig viltfinnare. I tillägg arbetar han med en mycket fin kontakt med sin matte som också har förstärkt hans egenskaper på ett förtjänstfullt sätt.
Tyvärr har det kommit in mildväder med regn på tvären och hårda vindar. Till nästa lucka mellan mina praktikdagar hoppas jag dock att det vänt till mer vintrigt väder, gärna med lite vårsol men utan plusgrader.
Äntligen lite sol och blå himmel samt temperatur som var ”fikavänlig”
I Jämtlandslän är det inte tillåtet att transportera vapen på skoter på statlig mark så här är det hund och skidkraft som gäller för att ta sig upp och ner på fjället vid jakt.
Mycket ripa men otroligt svårt att komma i skottläge med hagel då de flesta lättade på långa håll.