Vi bedriver numera i stort sett uteslutande jakt med våra hundar på höglänta myr och skogsområden i Härjedalen. De används i första hand som stående fågelhundar vid jakt på skogshöns och ripa men också som apportörer och vid eftersök. Vi värdesätter egenskaper såsom att de arbetar i god kontakt med ett sökmönster som upplevs förutsägbart och väl anpassat för skog samt att de har en naturlig fallenhet för att snabbt lära sig att hantera löpande skogshöns. I de linjer vi avlar på uppvisar flertalet hundar egenskapen att spontant rapportera vilt vilket är något vi tolkar som vilja till samarbete och värderar högt då det ofta leder till jaktbara situationer. Då de blivit äldre och väl injagade på fågel har vi testat dem på på klövvilt och vanligen stöter de med skall max 200-300 meter innan de självmant släpper. I Dock har vi inte marker där vi kan nyttja egenskapen i någon högre grad då det är glest med klövvilt och de går undan på betydligt längre håll än vi önskar att våra hundar söker ut från oss. Vi jagar inte aktivt rovvilt med dem men i de fall de kommit i kontakt med grävling så har flertalet skällt ståndskall. Vildsvin finns inte i vår del av Sverige och vi är inte intresserade av att testa den egenskapen hos våra hundar.
Vid apportering vill vi att de visar ett spontant intresse för att gripa och bära oavsett viltslag samt att de har ett naturligt driv att arbeta i vatten.