Jag får ibland frågan hur jag tränat in olika moment som jakthunden behöver behärska och vid vilken ålder jag börjat med inlärningen hos valpen/unghunden.
Vid första ögonblicket känns det ganska ofta som att jag antingen inte har en aning när jag börjat och ibland inte ens hur jag gått tillväga när jag tränat/lärt in det hunden utför i vuxen ålder. När jag börjar tänka efter ordentligt så beror det nog till stor del på att det mesta grundläggande som sedan skall leda till att hunden fungerar såväl till vardags som vid jakt är något som jag helt enkelt successivt lägger in i valpen- unghundens dagliga liv där krav och svårigheter höjs i takt med ålder och ökad jaktlust. Det är endast en liten del som jag tränar in vid separata övningar/moment och det är nog därför som jag verkligen får tänka efter när jag skall förmedla stegen fram till slutresultat. Ska sägas att våra hundar är ”brukbart” lydiga och fungerande vilket räcker för oss.
Det var därför intressant att läsa en artikel som länkats på en av fågelhundssidorna på facebook (https://canis.se/traning-av-lugn-i-uppflog-och-skott-med-klickertraning/)skriven av någon som verkligen strukturerat upp träningen och också kunde beskriva tillvägagångssätt. Att träna med klicker kommer jag med största sannolikhet inte att börja med då det inte känns praktiskt för mig…eller så är jag för lat. Oavsett vad man vill kalla den metod man arbetar utifrån så tänker jag att det viktigaste måste ju ändå vara att att man hittar ett sätt att kommunicera vad man vill till sin hund såväl i vardag som vid jakt. När jag sedan läst igenom det som skrivits så ser jag att det nog är en stor del som jag jobbar enligt ”klicker-metoden) men då utan klicker samt pendlar i gråzonen mellan som artikelförfattaren benämner ”traditionell träning” och ”klicker träning”.
För mig är det självklart att fostran kommer innan inlärning
Vad jag menar med det är att valpen redan från dag ett får lära sig att NEJ betyder sluta omedelbart med det du gör och att nej ALDRIG är förhandlingsbart. Kanske låter det hårt men självklart låter jag en valp vara valp och förbjuder inte att den leker och av och till är lite ”yvig” MEN säger jag nej så är det stopp. Tex tillåter jag aldrig att den biter i mina fingrar eller drar i mina kläder lika lite som mina vuxna hundar låter valpar att nagga dem för hårt. Jag tillåter heller aldrig att den stjäl min mat oavsett om den ligger på min tallrik, står obevakad för avkylning på en bänk eller mitt fika i skogen eller att springa på egen hand från gården. Riktmärket för mig är hur jag vill att den vuxna hunden skall uppföra sig och att grundlägga fostran hos en 8 v. valp är betydligt enklare än att vänta till den är 8 månader. Dess utom tror jag att det är svårt att börja i ”skolan” utan att rollerna är klara, dvs vem som skall bestämma och sätta upp riktlinjerna för aktiviteterna.
Precis som artikelförfattaren så jobbar jag tidigt med att förstärkning av medfödda och frivilliga grundfärdigheter
Ett exempel på det är viljan hämta och bära som vanligen är en stark egenskap hos vorsteh, en grundfärdighet som längre fram kommer att utvecklas till specifikt moment – apporten. Redan tidigt i valpåldern börjar jag med förstärkningen och då använder jag vanligen en mini-dummy som bara plockas fram vid ”hämta-leken” där jag leder ”leken”. Valpar får följa med vid jakt om turerna inte är så långa vilket i skogen är lätt att anpassa. När vi fäller fågel för de vuxna hundarna kan dessa få ersätta ”mini-dummyn” och valparna får hämta utlagd fågel. Några kommandon använder jag fortsatt inte utan valpen får sitta ner och när den tar ögonkontakt så skickar jag iväg den med ett ”ja” vilket är ett frihetskommando.
Sitta för att få eller få göra något hunden vill och invänta tillåtelse börjar jag med redan i valpstadiet.
Att träna in att hunden skall sätta sig eller stående invänta tillåtelse är något som är praktiskt vid jakt och i det dagliga livet och något som är lätt att nöta in i vardagen. Det finns mängder av exempel där det är praktiskt och där valpen belönas direkt vid rätt beteende ex, sitta vid dörren eller matskålen och efter ögonkontakt och tillåtelse får springa ut eller äta. Till att börja med håller jag bara en hand framför bogen på valpen och hindrar den att göra det den vill då den lugnar sig och tar ögonkontakt släpper jag samtidigt om jag återigen använder ”ja” för att förstärka frihetskommandot. Ofta sätter den sig spontant och då först lägger jag in kommando sitt.
Kontakt är också något som jag förstärker redan från början då hunden är valp.
Jag berömmer valpen då den tar ögonkontakt både inomhus och utomhus och kan då passa på att byta riktning under en promenad så att det faller sig naturligt för valpen att vända och följa mig. Jag förstärker på så sätt både kontakten både i att den tar ögonkontakt och väljer att följa mig. Valpar får följa med aktiviteter med de vuxna på nivå för åldern, och då är just ”följa” det som jag förstärker hos valpen dvs det är valpens uppgift att hålla reda på och följa mig och inte tvärt om. Jag tror att det är viktigt att förstärka valpens naturliga egenskap att vilja hålla kontakt och att den fått belöning för att att göra det innan den kommer in i ugnhundsstadiet då både självständighet och jaktlust ökar.
När valpen blir unghund höjer jag kravet på stanna/stanna kvar så att den på kommando kan stanna på håll, jag har då nytta av att den är van att ta ögonkontakt och få belöning för det. I de flesta fall vill den fortsätta med det den var på väg att göra men har då lärt sig att det lönar sig att be om lov först så gör den det de flesta gånger. Om inte stoppar jag den med NEJ och sedan direkt beröm då den tar ögonkontakt och ger sedan tillåtelse till fortsatt eller annan aktivitet.
Något annat jag börjar med tidigt är att valpen skall kunna koppla av och vila vid rast.
En vana som blir viktig i vuxen ålder under jakt, fjällturer och vid passjakt. Eftersom vi vanligen tar med dem på aktiviteter för de vuxna hundarna så faller det sig naturligt att de får den vanan, ju fler gånger de varit med om det ju fortare kommer de till ro även då de inte är trötta. Vorsteh har ju inte så mycket värmande päls och jag är därför noga med att att de får ett täcke eller värmepåse att krypa in i så att de kan vila utan att ligga och frysa. Påsen eller täcket brukar på sikt också bli en signal för just vila vilket ytterligare underlättar att de kopplar av.
Genom att ha en klar målbild för vad hur vi vill att den vuxna hunden skall uppföra sig och vilka arbetsuppgifter den skall klara kan vi grundlägga en hel del i valpstadiet
Vardagen kommer troligen vara de flesta dagar i hundens liv och jag tänker att det därför är där det är enklast att lägga in förstärkning av grundfärdigheterna som sedan i takt med ålder och mognad skall kunna utvecklas till specifika moment. På så sätt blir mycket vunnet och vägen fram till målet en brukbar jakthund och trevlig vardagskompis inte lika lång.
Det är alltid intressant att läsa olika teorier om hur man kan träna/komma fram till målet och det finns alltid delar man kan ta till sig som passar sin egen och hundens personlighet.