Hundar med hög arbets- och jaktlust behöver ha god förmåga till passivitet, dvs att koppla av då den inte är i arbete och det är därför något vi värderar högt i vår avel. Vi har vanligen med oss flera hundar vid jakt och vill då att de är tysta och lugna både då de följer vid sidan när andra hundar arbetar, lämnas kvar vid skottsituation för annan hund samt vid fikapauser. Under apporteringsträning under sommaren skall samtliga hundar vi har kunna sitta med och invänta sin tur, pip, gnäll och oro vid sådana tillfällen är inget vi vill se eller föra vidare i vår avel. Av och till ligger de med vid passjakt (bäver, klövvilt)och skall även då kunna koppla av. Vi upplever också att en hund som arbetar med ett lägre stresspåslag också är en effektivare spårhund vid eftersök då vi tycker att dessa hundar arbetar mer noggrant och metodiskt.
I vår avel använder vi hundar som vi upplever har god förmåga till Avrekation – dvs förmåga att efter oväntade eller skrämmande situationer snabbt kunna återgå till neutralt humörtillstånd. Vi vill också att de är nervfasta/har en bra nervkonstitution dvs att hunden har en god förmåga att tolerera och hantera stressituationer där den utsätts för hög retning och/eller många intryck. Vi upplever att hundar med dessa egenskaper får en bättre balans i sin förmåga att skapa och behålla minnesbilder av positiva/negativa händelser och situationer. En alltför stor förmåga att skapa minnesbilder kan tex leda till att hunden får svårt att fungera eller behöver lång tid för att fungera i situationer som den upplevt negativt/blivit skrämd i. Tex vill vi att de snabbt kommer över en negativ händelse på ett spår, kontakt med annan hund eller felkorrigering i tränings-/jaktsituation.
Socialt upplever vi också att dessa hundar fungerar mer friktionsfritt då en trygg och inte så lättstressad hund har större förmåga till anpassning såväl miljömässigt som i kontakt med andra två- och fyrbenta. Vi upplever även att hundar med dessa egenskaper är enklare att styra och få kontakt med i jaktsituationer tex att förmå att byta fokus från bortflyende vilt till nära arbete med apport eller spår eller att kalla in/stoppa vid förföljande.