Vårvinterdröm – så här vill jag helst tillbringa dagarna under april månad men bilden är tyvärr inte från i år.
Jag kan nu med största sannolikhet säga att ChaCha är dräktig, hennes buklinje har börjat bli rak och efter måltid ramlar den ännu lägre ner och det blir som en liten ”bula” då hon ligger ihoprullad. Hennes juver har börjat svälla, hon har en enorm aptit, cravings på det mesta och visar därmed alla tecken jag såg vid hennes förra dräktighet. Valpspekulanterna har börjat höra av sig under den senaste veckan för rapport och alla har vid det här laget fått meddelande om trolig dräktighet och kan förhoppningsvis se fram emot att en ny kompis föds i början av maj om allt går som det skall.
För en vecka sedan startade jag Aras på klubbens vårprov i Mittådalen. Tyvärr var turen inte på vår sida trots två fina fågeljobb eftersom riporna lite retsamt tog till vingar i samma stund som jag fick domarens uppmärksamhet. Jag är trots det nöjd med Aras då han är en riktig kämpe som verkligen håller dagen ut trots att han hör till de största hundarna och därmed får jobba betydligt hårdare då föret inte håller. Det jag ser då jag startar på jaktprov är också att det blir ganska stora skillnader i jämförelse med då vi jagar. Vanligen går jag själv med två hundar, en i taget på släpp då jag själv styr riktningen och samarbetar med den hund som för tillfället jagar. Den som går i ”depå” får snällt följa med som en liten ”livbåt” och stanna vid ryggsäcken då jag går fram och skjuter för den hund som jagar vilket fungerar utmärkt. På prov går vi i stor grupp, har upp emot 1 1/2 timme mellan gångerna vi får släppa, jag kan inte styra var vi går utan måste ta hänsyn till både parkamrat och se till att hålla mig i närheten av domaren samt att jag inte själv får skjuta över min hund. Jag ser att Aras blir mycket mer ”hjärntrött” på prov och därför inte agerar på samma vis som då vi jagar då han snabbt anpassar sitt sätt efter ripornas beteende för att kunna trycka fast dem på hagelavstånd utan att peta upp dem. Då riporna är så skygga att de inte tolererar att hunden kommer närmare ser jag att han ofta backar ur ståndet, går runt och trycker fast dem från ett annat håll. Det är en taktik som ofta lyckas eftersom han kan hålla fast dem och ge mig tid att komma tillräckligt nära för att skjuta. På prov ser jag, framförallt i slutet av dagen att han inte har samma fokus, blir lite störd av allt runtikring, tappar lite av sitt ”finlir” och därför inte får samma tryck på riporna. Eftersom jag jagar över mina hundar med hagelbössa oavsett årstid så vill jag INTE att de står på långa håll med långa avancer, sådant beteende belönar jag inte och har som tur var inte heller behövt jobba med att få bort. På prov ser jag däremot att dålig precisering med stånd på långt håll och långa avancer som i jaktsituation skulle vara obrukbara då det inte går att fälla på dubbla hagelavstånd leder till premiering. Lite oroande utveckling tycker jag och i tillägg har vi också fått många mycket ”ljudliga” hundar som under hela dagen tydligt talar om att de går i koppel och vill springa… Hur som helst ta vi nya tag till hösten då jag nu tycker att vi börjat komma för långt in i ripornas spelsäsong och för långt från vår jakttid för prov.
Sedan till något tråkigt som för min egen del kan leda till att resten av vårvintern är helt ödelagd och till ovisshet inför kommande säsong. Tyvärr åkte jag ikull under första provdagen och gjorde en vridning i knät. Då jag under mina år ”använt kroppen” och gjort både den ena och andra luftturen framförallt med tung pulka i utförslöpor under mina långturer men aldrig skadat mig mer än lite ömhet i muskler och blåmärken tog jag det inte så allvarlig. Min devis brukar vara att upp på benen, känn efter om alla kroppsdelar går att rör ev. tejpa/linda det som gör ont och fortsätt – det mesta läker på några veckor. Jag gjorde samma sak denna gång men kände under veckan att det kanske ändå inte riktigt var som det skulle och sökte därför läkare. Besöket slutade med att jag nu under några veckors tid får ha en ”klump i magen” i väntan på vad magnetröntgen kommer att visa – friande eller fällande angående de inre strukturerna i knät…Den planerade tältturen innan påsk tillsammans med Aras och Mara i Skäckerfjällen får läggas på is och istället står promenad med ortos och sjukgymnastik på programmet.
Tältning under vårvintertur är en njutning då man somnar till ripornas spel och vaknar av att morgonsolen lagom till frukost givit en behaglig temperatur i tältet
April månad då man långa stunder kan studera riporna då de kommit in i sin spelperiod och tappat sin skygghet