En glimt av solen från Kyrkstensberget

Postat den 30 november, 2013 av admin

Någon mil väster om Storuman ligger Kyrkstensberget. Det var inte helt lätt att finna den oplogade skogsvägen som vi sedan skulle följa fram till stigen upp på berget.

Först missade jag stigen och kom upp till en vändplan på skogvägen. Novembersolens gyllene solstrålar låg upp på sluttningen så vi klättrade upp dit för att njuta en liten stund

Det som fångade min uppmärksamhet var först de här isformationerna som säkert skapades under tövädret för några dagar sedan. Naturen har verkligen förmåga att skapa vacker konst som dessutom är återvinningsbar.

Det blir ett mjukt ljus när solen står så lågt att bara några strålar når över horisonten under några timmar.

Jag hann precis med en kopp te och bit kardemummakaka innan skuggorna började krypa upp över min fikaplats.

Lågt stående sol över horisonten som nu återigen är på väg ned.

På vägen ned fann jag stigen mot utkiksklippan på Kyrkstensberget och trots att solen var på väg ned var jag tvungen att springa upp dit för att få vyn över Uman. Eftersom jag av någon outgrundlig anledning tror att mina hundar ska hoppa strömhopp utför varenda brant vi kommer i närheten av lade jag koppel över huvudet på allihopa då vi närmade oss kanten.

Från Luspholmen utanför Storuman där jag ofta var och sprang efter de långa stränderna i våras och början av sommaren innan vattennivån höjdes såg man Kyrkstensberget som brant klippa ut i Uman. Det var därför kul att få komma upp dit få denna härliga vy. Då jag startade vid bilen låg temperaturen på – 10 grader men upp på berget var det bara någon minusgrad. Tillbaka vid bilen igen hade det börjat skymma och temperaturen låg återigen på -11 då jag startade bilen och körde hem.

 

Publicerat i Livet i vardagen | Kommentarer inaktiverade för En glimt av solen från Kyrkstensberget

Höstbilder att drömma om i regn, rusk och mörker

Postat den 26 november, 2013 av admin

Vädret växlar verkligen snabbt från att vi under förra veckan hade -20 grader och det började kännas som riktig vinter och vi bara väntade på snö till att det idag är plusgrader och regn. Sådana här dagar kan man plocka fram härliga jaktbilder och drömma sig tillbaka, förhoppningsvis har vi fler fina dagar att se fram emot under vinterjakten. Har man tur så blir det någon dag här och där under december som väder och före är jaktbart och man kan nyttja de få ljusa timmarna.

Bilder att njuta av i mörkret.

De flesta av avkommorna från vår kennel har fått möjlighet att njuta av den härliga hösten i skog, på fjäll och fält.

Sila som har otroligt fin kontakt med matte Elisabet har fått prova på mer skogsjakt i år då de fått tillgång till marker strax utanför Sundsvall. Pejlen runt halsen sitter nog mest där för att matte ska känna sig säker på att hennes hund inte ska försvinna eller bli uppäten av en björn ;). Då de hade följe med oss i Härjedalen visade Sila upp ett fantastiskt skogssök, regelbundet och en reviering som inte krävde pejl för man skulle veta var hon höll hus.

Jänta som ”bor” på fjället med husse, matte och numera också ”lill-matte” Ellen (som redan introducerats att vara med på jakt i bärsele) i Storlien.

Pappaledigt i Storlien…frisk luft ska ju vara bra för små barn.

Idag när jag pratade med Johan berättade han att han skulle köpa in plastskidor och stighudar för att det förmodligen var lättare att dra Ellen i pulka än ha henne på ryggen under vinterjakten då han skulle bli pappaledig på heltid efter jul.

Urax från Falun som jagar på fina marker i Älvdalen.

Det är inte utan att man blir lite avis, härliga skogsmarker där det dessutom har varit rätt hyfsat med fågel.

Måra en av ”sörlänningarna” roar sig med fasaner och rapphöns på fält. När höstsäsongen börjar lida mot sitt slut för oss här uppe i norr så har den precis startat på allvar i söder. Men..sedan har vi ju vinterjakten uppe hos oss och den kan vara otroligt fin.

ChaCha med nytillskottet ”lillasyster” Prada från Kungshällans kennel.

ChaCha med hemort Gävle men tillbringar flera av årets veckor i Ramundberget där familjen LIndman har sitt ”andra hem”.

ChaCha under sin första jakthöst förra året

”Hasse” (House) från Umeå med husse till fjälls

Evita i nord Norge (Mo i Rana) har 10 minuter upp till jaktmarker på fjället men har också tillbringat var och varannan dag uppe vid Virvatnet med lyckat resultat.

Fame som tillsammans med husse Sven-Erik har fått ett eget ”residens” i Tännadalen med ripjakt runt knuten. Visserligen startade jaktsäsongen med en kraftig magåkomma för både Fame och hans ”pointersyster” men sedan de kom på benen igen har de fått sträcka ut på härliga vidderna och haft hyfsat med fågel.

 

 

 

 

 

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Höstbilder att drömma om i regn, rusk och mörker

Lugnet efter stormen

Postat den 18 november, 2013 av admin

Nej något jaktväder har det inte varit i helgen. För en gångs skull var inte smhi:s vädervarning överdriven.

Lugnet före stormen, under lördagen gick jag en fikatur med hundarna i skogen i Storuman. 

Lördagen startade med relativt klart väder men fram emot kvällen ökade vinden dramatiskt och hela natten dundrade det och levde om utanför knuten. Då vi vaknade på söndag morgon var det fortsatt hård vind men runt niotiden hade det blivit lugnt. Under joggingturen med hundarna mötte jag några trötta linjearbetare som resignerat frågade om jag sett några ”mer j-la träd över ledningarna” uppe i skogen. Det hade jag inte men joggingturen fick delvis en ny sträckning då träd både blåst ikull och knäckts helt av över stigen och i terrängen vi brukar röra oss i. Under morgonen hade det kommit lite nysnö som hade lagt sig som en mjuk filt över kvistar och grenar som låg spridda i skogen. Däremot såg jag inte ett spår av något djur, till och med räven verkade ha tagit sovmorgon efter den stökiga natten. Riporna i Stekken kan inte ha haft det lätt där medelvinden låg på 47 m sekund. Om de inte tagit ordentligt skydd så kanske skåningarna finner en helt ny art nere bland betorna på slättlandet. Jag hade tur med bilen då det inte var långt ifrån att jag fått en omkringflygande soptunna inmonterad i bildörren. Vädret ser ut att bli bättre under veckan så nu hoppas jag på någon jaktdag till helgen om det inte blir alltför kallt.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Lugnet efter stormen

Jakt på snö…

Postat den 10 november, 2013 av admin

Vilken härlig jakt vi haft i helgen! Det har kommit snö hos oss men det är lokalt hur mycket, där vi jagade låg det alldeles lagom ca 1 dm mjuk snö som täckte marken. Alldeles tillräckligt för att riporna skulle känna sig någorlunda trygga och inte för mycket för varken oss eller hundarna att ta oss fram i.

En vanlig syn på höstarna, dimman ligger som ett lock över älvdalgångarna. På höjd klarnar det upp och kan bli riktigt fina dagar trots sent på säsongen. Bara det kommit snö kan jakten dessutom vara riktigt bra då riporna som nu är helt vita annars blir väldigt skygga. Sol och lite vind har också större betydelse än tidigare på säsongen då riporna oftast blir lugnare i bra väder.

Atla och Bris njuter av jakten och vi njuter av att ta till vara de få ljusa timmarna och den bleka novembersolen.

När Atla varit försvunnen bakom enrisbuskarna en stund smög sig husse ned med bössan och kom tillbaka med några ripor till födelsedagsmiddagen. Vår ”gamla-tant” Atla fick också visa att hon fortsatt klarar att hämta tillbaka skadeskjutet.

En kort fika på fjället, bara några minusgrader och lite vind men för hundarna är det skönt att krypa in i vindsäcken tillsammans. Mara tyckte dock att det blev lite trångt då alla skulle trängas i samma säck.

Med fyra hundar blir det inte så mycket tid för var och en, men vi hade gott om ripor så alla fick sin chans.

Sent på säsongen använder vi lätt fodrade jakttäcken som täcker hela ryggen på hundarna. I lördags var det dock gränsfall att det var lite för varmt då det bara var några minusgrader och lite vind.

Korta dagar i november, det går snabbt mot kväll och vi fick lite bråttom ned. Tack vare att det ligger snö på marken såg vi ändå tillräckligt trots att klockan blev halv fem innan vi var nere vid bilen.

Vi fann ett helt perfekt ”naturligt” vindskydd att fika bakom

Idag var det bara jag och två av ”tjejerna” (Mara och Bris) som gjorde en tur upp på fjället då husse var tvungen att åka hem till Järpen. Det var lägre temperatur idag -6 grader och lite mer vind.

En första ”fikaripa”, men ull-liners under fingerhandskarna kunde jag hålla värmen och undvika vita fingrar så att jag kunde skjuta. Jag tar av mig handskarna men behåller ull-liners på

Från början av dagen hade jag lite sämre med ripa än under gårdagen. Bris fann en flock på gränsen mellan björkskog och kalfjäll men sedan hade vi tomt till vi vände ned i björkskogen igen där vi hade täta kontakter. Det märks att det blivit lättare med vittringen sedan temperaturen blivit lägre och marken frusit. Mara har börjat visa framfötterna igen efter att ha haft en svacka.

Sådana här dagar kan jag nästan säga att november är okej även om jag brukar tycka att det annars är den mest onödiga och långa månaden på hela året.

Men som sagt det går snabbt mot kväll och dessutom började vinden öka och snöbyarna som det hotats med dra in.

Avslutande fågelkontakter nere i björkskogen och två till med hem. Tjejerna tyckte det var helt onödigt att bryta så tidigt.

Lite energifoder till hundarna och en kopp choklad till mig då vi nådde ned till bilen.

Men innan vi trasslat oss igenom de sista videsnåren och snirklat runt alla täta enrisbuskar så var det i det närmaste mörkt innan vi nådde bilen. Vinden tilltog alltmer då vi körde ”hemåt” mot Storuman och det kände skönt att vi var nere från fjället. Efter helgen känns benen lite möra då det tog på att halka omkring på stenar och isfläckar som gömde sig under snön. En härlig helg med våra härliga hundar – nu klarar jag en vecka till på jobbet.

 

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Jakt på snö…

Hälsning från Fjällvittrans Foggy i Finland

Postat den 7 november, 2013 av admin

Jag fick ett mail med en hälsning från Foggy (e. SV-06 SEUCH EstUCH Armin II vom Hege-Haus u: SUCH SJCH Fjäll-Liens Freja) som har haft en fin jakthöst tillsammans med sin ägare Pekka och som avslutades med att han tog sitt andra 1;a pris i EKL på fält. Stort Grattis och Tack till Pekka som visat upp sin hund så fint.

Foggy och Pekka på senhöstjakt 

Foggy och ”lillebror” på fjälljakt

Bris i Jämtlandsfjällen under senhösten

Bris på vintejakt i februari

Storm vid norska Gautelis

Storm vinterjakt i mars

Väder och vindkullen är den kull från vår uppfödning som har blivit mest jämn både mentalt, jaktligt och exteriört och den som jag är absolut mest nöjd med. Det är inte en tillfällighet att det är Bris som jag valt att gå vidare med i aveln då hon och de som jag sett ur samma kull besitter just de egenskaper som jag värderar så högt, en mycket bra av och på knapp, stor jaktlig motor och redan från det de var unghundar förmåga att ta tillvara på sina chanser på fågel. De två som jag haft kvar själv Storm och Bris har under hela sin uppväxt varit okomplicerade hundar vilket var tur då hela vårat liv vände upp och ned under deras valp och unghundstid. Trots dålig grundläggande dressyr har det blivit två härliga jakthundar och inte att förglömma stabila och härliga socialt i vardagslivet. Då jag ser på bilderna på Foggy är det nästan otäckt så lik han är Storm och Bris då han står på fjället och då menar jag inte bara färgen utan hela kroppshållningen. Nu hoppas jag att kombinationen med Ormkullens Hugo-Boss till våren ska ge samma fina jämnet både vad det gäller den mentala och jaktliga biten.

Publicerat i Jaktprov och utställningar | Kommentarer inaktiverade för Hälsning från Fjällvittrans Foggy i Finland

Första snön…

Postat den 6 november, 2013 av admin

Under veckan har den första snön lagt sig som ett tunt duntäcke över ris, mossa och stenar i skogen.

Vackra snötyngda träd

Tack vare några avbokningar i Sorsele hann jag hem och fick ta tillvara de sista ”blå ljuset” innan det återigen var mörkt.

Det är inga större mängde snö som kommit, ca 10-15 cm i terrängen så än så länge är det joggingskorna som gäller. Hundarna tycker att turerna i skogen har blivit intressantare då det är fullt av spår i snön. Räven som varit i omgivningarna har börjat bli mer och mer närgången intill bebyggelsen och här får jag verkligen ha ”tummen på ögat” på mina fyrbenta som inte tackar nej till lite rävjakt.

Igår var det ”klabbsnö” och dubbarna på ice-buggskorna ger inte vidare bra fäste då det packar snö under sulorna. Skönt i alla fall att inte ha hundar som får ”snöbollar” i pälsarna i sådant här före utan de kan röra sig fritt.

En överaskning väntar var och varannat steg man tar..

Och som vanigt har det givetvis inte blivit någon tjäle under…För en vecka sedan var det hårt och fruset även ute på myrmarken men dagarna innan snön föll var det plusgrader och marken mjukades upp. Besvärligt för både mig och hundarna att röra oss.

Jag tröttnar aldrig på att blicka ut över vår ”badtjärn” som ändrar skepnad efter väder och årstider. Här uppe råder ett lugn och det är lätt att bli stående och bara ”vara”.

Det blev en tur upp till badtjärnen i alla fall och innan vi var tillbaka var det nästan mörkt. Skönt i alla fall att få ta en tur som gav lite ljus, nu får vi verkligen betala tillbaka de ljusa nätterna vi hade under sommaren.

 

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Första snön…

Avelsplaner för våren 2014

Postat den 5 november, 2013 av admin

Under helgen tog vi en tur upp till Gällivare för att se på tilltänkt hanhund för parning av Bris till Våren. Den här gången var det ”bara” 80 mil tur och retur, kändes inte så långt att köra då jag nyligen kvistat iväg från Saltfjellet till Stockholm och tillbaka till Storuman igen.

Fullt på vandrarhemmet med glada ljudliga skidungdomar, jag är glad att mitt ”luffande” gäng snabbt finner sig tillrätta och kopplar av.

Den ursprungliga planen var att åka upp till fjälls tillsammans för en kortare jakt. Tyvärr hade det milda vädret under veckan och de senaste dagarnas minusgrader gjort att det bildats en hård skarskorpa som hundarna klev igenom. Någon jakt var inte att tänka på så istället åket vi upp i dagsljus under lördagen och efter en kvällstur i pannlampans sken på skogsvägarna upp mot Dundret inkvarterade vi oss på vandrarhemmet i Gällivare.

Hugo är en kraftfull hanhund utan att bli tung, ca 64 cm och runt 30 kg, han är något mindre än min Storm som ligger inom godkända måtten. 

Inte lätt att fota en mörk hund mot vit bakgrund…Jag lade in den här bilden mest för att visa att Hugo inte har kort svans…bara en glad svans som ofta viftar därför ”försvann” den på på bilden på hanhundslistan. 

Dagen därpå åkte vi upp till Koskullskulle för att hälsa på Hugo. Vi tog en kort tur ut för lite fotografering vilket inte var lätt – mörk hund mot vit bakgrund gav inte de bästa förutsättningarna.

Bris och Hugo är väldigt typlika både vad det gäller exteriör och mentalitet. 

Hugo är verkligen en tilltalande hanhund lugn, balanserad med en stark jaktmotor. Han är framförallt meriterad på fjäll men har även en fältmerit (http://www.resultatdatabasen.se/SVKProvByHund.aspx?regnr=S27909/2008) Jaktmässigt verkar han på beskrivningen ha de egenskaper som jag som bara jagar på vild fågel värderar högt. Lugn och balans i fågelsituationer och förmåga att redan som ung lära sig av misstag och förvalta sina chanser. Hugo kommer från en kombination som gjorts om två gånger med samma hundar och där ett flertal är meriterade (http://ormkullens.dinstudio.se/news_1.html). Trots att Hugo är helbrun har han en mycket bra päls, tät och sträv samt väl behårad under mage och mellan framben. En viktig del tycker jag som är ute mycket med mina hundar.

Hösten 2007 åkte jag över till Finand för att att se på deras största unghundsprov (fält). Där träffade jag Hugos far Uri Vom Thüringer Zipfel som är en 100% ren Hege-Haus hund. Uri imponerade mycket på mig med sina precisa fågeltagningar på fasan. Det var ju sedan inte en tillfällighet att han  vann provet med drygt 200 deltagande hundar. På Junkkari är det en jaktdel och en utställningsdel, vinnare blir den hund med högsta sammanlagda poäng.

Det hann bli mörkt…ingen idè att ta kort. På bilden i alla fall Bris och Hugos son Liber

Hugo har sedan tidigare en kull med Vildskinnets Aqila. En av avkommorna Vildskinnets Victoria har jag träffat under skogsprovet i Solberg och blev där imponerad av hennes balans trots sin ungdom. Nu när jag var i Gällivare passade jag på att träffa hennes bror Liber som var stöpt i samma form både exteriört (bara några stl större) och mentalt. För att se bilder på Vickan och Liber kan ni gå in på ForsWards Hund och Jakt facebooksida samt på Vildskinnets kennelsida.

Då jag var uppe i Gällivare passade jag också på att träffa Hugos anförvanter på Ormkullens kennel där Micke och Jeanette tog sig tid för vår visit. Mor Tigra, mormor Cobra 13 år som fortsatt har jagat under hösten och syster (i andra kombinationen Tigra-Uri) Varga som under under hösten återigen visat framtassarna. Då jag inte hunnit fråga om lov att använda bilder från Ormkullen så hänvisar jag till att ni går in på deras hemsida(http://ormkullens.dinstudio.se/news_1.html) eller facebooksida för bilder på hundarna och mer information om meriter. Efter en lyckad tur vände vi sedan ner till Storuman och inväntar nu slutet av februari-början av mars 2014 då vi åker upp för parning.

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Avelsplaner för våren 2014

Vintertid är mörkertid…

Postat den 28 oktober, 2013 av admin

Något ljushuvud har kommit på att vi ska införa ”vintertid” vilket resulterat i att det är mörkt både under morgonjoggingen och kvällspromenaden. Då vi bor ”utanför asfaltkanten” i Storuman har det inneburit att jag äntligen inhandlat en ny pannlampa för att kunna ta mig ut med hundarna utan att slå ihjäl mig i skogen.

Det blev en Silva Cross Trail II, liten lätt smidig där man kan stoppa batteripacken i fickan. Bra ljuskägla som går att reglera i fyra steg och med bra längd på den starkaste näst starkaste och starkaste ljusstrålen. Just nu när snön som kom under förra veckan har smält bort så riktigt äts ljuset upp av mörkret, ska bli spännande att se hur den fungerar när det blir snö.

 

 

Publicerat i Livet i vardagen | Kommentarer inaktiverade för Vintertid är mörkertid…

Från Saltfjellet till Stockholm

Postat den 26 oktober, 2013 av admin

Ja nu har jag och hundarna rullat många mil efter vägarna och verkligen upplevt kontrasterna från norska fjällvärlden till storstaden Stockholm. Jag hade anmält Bris till senhöstprovet på Saltfjellet men missat att det låg senare än vanligt. Det gjorde att det krockade med den helg som jag skulle resa ned till Stockholm för andra kursträffen på den ettåriga distansutbildning till dipl. friskvårdsterapeut på hund som jag startat för två veckor sedan.

Lagom till att jag startade färden över till Mo efter jobbet i fredags kom säsongens första riktiga snöfall. Över Umskaret ned mot Mo kom snön på tvären så jag fick köra i krypfart över fjället. I sista backen ned blev jag fast i drygt två timmar då en polsk trailer lagt sig på tvären över vägen. Just som jag bestämt mig för att sno tillbaka kom ännu en trailer och lade sig på tvären över vägen bakom mig…Sent om sider kom vi ned till Mo och övernattade hos Hege. Under natten hade det kommit ca 3 dm snö och det fortsatte att snöa ymnigt. Eftersom det ska till att man både tappar bort hundar och måste köra i kolonn innan norrmännen ställer inte ett jaktprov så packade vi oss iväg för att se om vädret var bättre på Saltfjellet. Det hade inte snöat lika mycket på fjället men under de första timmarna blåste det ordentligt och snöade på tvären.

Vid mitt på dagen klarnade det upp och vi kunde se fjällvärlden runt ikring oss.

Vi följde Krabbfjellet in mot Ältsvatnet, samma väg som jag kom med hundarna från svensk sida för fem år sedan, första gången jag var in till Virvatnet. Det är många minnen av fina turer som kommer fram då jag kommer tillbaka i terräng jag känner till sedan tidigare. Det var den sista riktiga långturen som Freja var med på, hon var då 10 år och vid så god vigör att hon utan problem klarade de tre veckorna vi var ute.

Bris var enda vorsteh i min grupp som övrigt bestod av engelska och irländska settrar. Extra kul att Bris fortsatt trots att hon nu är sju år kan hålla tempo och vidd för att få vara med under hela dagen. En av de egenskaper jag värderar högt hos Bris är just hennes anpassningsförmåga, från att hålla mycket god kontakt i skog till att kunna ta marken med sig på fjäll.

En annan av Bris egenskaper som jag uppskattar är hennes av och på knapp. Då värmetäcket åker på stänger hon av jaktmotorn och kan koppla av lös vid min sida i gruppen. Då värmetäcket åker av trycker hon på start knappen och går på i fullt jobb.

I gruppen fanns en treårig setterhane från Piteå som jag hade kunnat tänka mig att ta med mig hem. Verkligen en jakthund i min smak som jag tyvärr inte fick se för fågel trots att han jobbade otroligt fint i alla sina släpp.

Och tyvärr fick vi precis som resten av gruppen gå ned från fjället utan pris. Vi kom i kontakt med några ripor som en av de engelska settrarna satte fart på, i övrigt var det helt tomt. Den här årstiden kan det vara nog vanskligt att gå på jakt och finna fågel och då kan man ändå styra lite mer var man går. På prov då man fått ett område tilldelat ska det till en hel del tur också då man antingen kan finna gott om fågel eller i stort sett inga…Under eftermiddagen hade  temperaturen stigit till runt 0 grader och återigen blev vi fast bakom två trailers som glidit iväg och totalblockerade vägen. Vi var tillbaka i Storuman runt 02.00 tiden och hann sova några timmar innan vi styrde ned mot Stockholm.

Från snöklädda fjäll till gula löv..

Från Östersund hade vi sällskap av en bekant, skönt att ha någon som hjälpte till att hålla mig vaken då det blev sent innan vi var framme på hennes lantställe utanför Täby.

Anna Holmgren ”Hundkuranten” våran duktiga och mycket kompetenta kursledare.

Det första blocket på utbildningen är anatomi/fysiologi där vi jobbar praktiskt med massage och stretching på hundarna.

Mara väntar på att gå in i ”klassrummet”

De flesta har med sig egna hundar till kursen som vi sedan varvar mellan oss under praktiska delar för att lära oss att hantera olika typer och storlekar.

Viktigt att hundarna kan ligga still, slappna av och tolerera att bli behandlade av främmande personer. Bris och Mara njuter och tycker att matte har börjat på en trevlig ”spa-kurs”. Det är lite olika på hundarna hur lätt de har att slappna av och låta sig hanteras så av och till blir det mer eller mindre utmaning.

En av de charmigaste deltagarna – en blandras som ser ut som ”Alf”.

Det är verkligen en mix av hundar på kursen från små pinsherkonrsningar, moppsar, toypudel till dobermann och rottweiler. Nyttigt för mig att hantera små hundar då jag inte har så stor vana vid det.

Stretching av liten hund, små hundar är tydligen ofta överrörliga och därför får man tänka sig för hur man utför stretchingen.

Stretching av stor hund (Anna visar på Mara), mina var visst lite stela och korta i musklerna (precis som deras matte)…

Handgreppen känns inte fullt lika självklara då vi ska prova själva…

Vi har alla insett att det krävs en hel del övning på hemmaplan både var det gäller rätta handgrepp vid stretching och teknik vid massage något som kommer att uppskattas bland mina hundar.

Tur att vi installerat stora burar i Caddyn då hundarna fått tillbringa många timmar i dem då vi kuskat fram efter vägarna under veckan.

För att komma upp i tid till jobbet på torsdagen fick jag ta till nattens timmar..Det har inte blivit många timmar sömn den här veckan vilket jag känner att jag får betala för nu under helgen. Tveksamt om jag orkar iväg på någon jakt imorgon om det blir väder, lägligt i alla fall att vi går över till vintertid och det blir natt en timme extra. Om en månad är det dags för nästa träff i Stockholm vilket jag ser fram emot.

 

 

Publicerat i Jaktprov och utställningar | 2 kommentarer

Vackert kvällsljus

Postat den 18 oktober, 2013 av admin

Min mobilkamera är inte mycket för världen men kanske bilderna ändå kan förmedla känslan från igår kväll

Igår när jag tog kvällsjoggingturen med hundarna var det ett så vackert ljus. Jag stannade till vid ”badtjärnen” uppe på myrmarkerna som nu fått en tunn ishinna. Det var nästan en magisk kännsla däruppe, helt stilla i ett kallt ljus och bara lite knäppande i isen. Jag tyckte det luktade snö i luften men i morse var det endast frosten i gräset som glimmade i pannlampans sken under morgonturen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Vackert kvällsljus