Någon mil väster om Storuman ligger Kyrkstensberget. Det var inte helt lätt att finna den oplogade skogsvägen som vi sedan skulle följa fram till stigen upp på berget.
Först missade jag stigen och kom upp till en vändplan på skogvägen. Novembersolens gyllene solstrålar låg upp på sluttningen så vi klättrade upp dit för att njuta en liten stund
Det som fångade min uppmärksamhet var först de här isformationerna som säkert skapades under tövädret för några dagar sedan. Naturen har verkligen förmåga att skapa vacker konst som dessutom är återvinningsbar.
Det blir ett mjukt ljus när solen står så lågt att bara några strålar når över horisonten under några timmar.
Jag hann precis med en kopp te och bit kardemummakaka innan skuggorna började krypa upp över min fikaplats.
Lågt stående sol över horisonten som nu återigen är på väg ned.
På vägen ned fann jag stigen mot utkiksklippan på Kyrkstensberget och trots att solen var på väg ned var jag tvungen att springa upp dit för att få vyn över Uman. Eftersom jag av någon outgrundlig anledning tror att mina hundar ska hoppa strömhopp utför varenda brant vi kommer i närheten av lade jag koppel över huvudet på allihopa då vi närmade oss kanten.
Från Luspholmen utanför Storuman där jag ofta var och sprang efter de långa stränderna i våras och början av sommaren innan vattennivån höjdes såg man Kyrkstensberget som brant klippa ut i Uman. Det var därför kul att få komma upp dit få denna härliga vy. Då jag startade vid bilen låg temperaturen på – 10 grader men upp på berget var det bara någon minusgrad. Tillbaka vid bilen igen hade det börjat skymma och temperaturen låg återigen på -11 då jag startade bilen och körde hem.