Vilken härlig jakt vi haft i helgen! Det har kommit snö hos oss men det är lokalt hur mycket, där vi jagade låg det alldeles lagom ca 1 dm mjuk snö som täckte marken. Alldeles tillräckligt för att riporna skulle känna sig någorlunda trygga och inte för mycket för varken oss eller hundarna att ta oss fram i.
En vanlig syn på höstarna, dimman ligger som ett lock över älvdalgångarna. På höjd klarnar det upp och kan bli riktigt fina dagar trots sent på säsongen. Bara det kommit snö kan jakten dessutom vara riktigt bra då riporna som nu är helt vita annars blir väldigt skygga. Sol och lite vind har också större betydelse än tidigare på säsongen då riporna oftast blir lugnare i bra väder.
Atla och Bris njuter av jakten och vi njuter av att ta till vara de få ljusa timmarna och den bleka novembersolen.
När Atla varit försvunnen bakom enrisbuskarna en stund smög sig husse ned med bössan och kom tillbaka med några ripor till födelsedagsmiddagen. Vår ”gamla-tant” Atla fick också visa att hon fortsatt klarar att hämta tillbaka skadeskjutet.
En kort fika på fjället, bara några minusgrader och lite vind men för hundarna är det skönt att krypa in i vindsäcken tillsammans. Mara tyckte dock att det blev lite trångt då alla skulle trängas i samma säck.
Med fyra hundar blir det inte så mycket tid för var och en, men vi hade gott om ripor så alla fick sin chans.
Sent på säsongen använder vi lätt fodrade jakttäcken som täcker hela ryggen på hundarna. I lördags var det dock gränsfall att det var lite för varmt då det bara var några minusgrader och lite vind.
Korta dagar i november, det går snabbt mot kväll och vi fick lite bråttom ned. Tack vare att det ligger snö på marken såg vi ändå tillräckligt trots att klockan blev halv fem innan vi var nere vid bilen.
Vi fann ett helt perfekt ”naturligt” vindskydd att fika bakom
Idag var det bara jag och två av ”tjejerna” (Mara och Bris) som gjorde en tur upp på fjället då husse var tvungen att åka hem till Järpen. Det var lägre temperatur idag -6 grader och lite mer vind.
En första ”fikaripa”, men ull-liners under fingerhandskarna kunde jag hålla värmen och undvika vita fingrar så att jag kunde skjuta. Jag tar av mig handskarna men behåller ull-liners på
Från början av dagen hade jag lite sämre med ripa än under gårdagen. Bris fann en flock på gränsen mellan björkskog och kalfjäll men sedan hade vi tomt till vi vände ned i björkskogen igen där vi hade täta kontakter. Det märks att det blivit lättare med vittringen sedan temperaturen blivit lägre och marken frusit. Mara har börjat visa framfötterna igen efter att ha haft en svacka.
Sådana här dagar kan jag nästan säga att november är okej även om jag brukar tycka att det annars är den mest onödiga och långa månaden på hela året.
Men som sagt det går snabbt mot kväll och dessutom började vinden öka och snöbyarna som det hotats med dra in.
Avslutande fågelkontakter nere i björkskogen och två till med hem. Tjejerna tyckte det var helt onödigt att bryta så tidigt.
Lite energifoder till hundarna och en kopp choklad till mig då vi nådde ned till bilen.
Men innan vi trasslat oss igenom de sista videsnåren och snirklat runt alla täta enrisbuskar så var det i det närmaste mörkt innan vi nådde bilen. Vinden tilltog alltmer då vi körde ”hemåt” mot Storuman och det kände skönt att vi var nere från fjället. Efter helgen känns benen lite möra då det tog på att halka omkring på stenar och isfläckar som gömde sig under snön. En härlig helg med våra härliga hundar – nu klarar jag en vecka till på jobbet.