Ja nu har jag och hundarna rullat många mil efter vägarna och verkligen upplevt kontrasterna från norska fjällvärlden till storstaden Stockholm. Jag hade anmält Bris till senhöstprovet på Saltfjellet men missat att det låg senare än vanligt. Det gjorde att det krockade med den helg som jag skulle resa ned till Stockholm för andra kursträffen på den ettåriga distansutbildning till dipl. friskvårdsterapeut på hund som jag startat för två veckor sedan.
Lagom till att jag startade färden över till Mo efter jobbet i fredags kom säsongens första riktiga snöfall. Över Umskaret ned mot Mo kom snön på tvären så jag fick köra i krypfart över fjället. I sista backen ned blev jag fast i drygt två timmar då en polsk trailer lagt sig på tvären över vägen. Just som jag bestämt mig för att sno tillbaka kom ännu en trailer och lade sig på tvären över vägen bakom mig…Sent om sider kom vi ned till Mo och övernattade hos Hege. Under natten hade det kommit ca 3 dm snö och det fortsatte att snöa ymnigt. Eftersom det ska till att man både tappar bort hundar och måste köra i kolonn innan norrmännen ställer inte ett jaktprov så packade vi oss iväg för att se om vädret var bättre på Saltfjellet. Det hade inte snöat lika mycket på fjället men under de första timmarna blåste det ordentligt och snöade på tvären.
Vid mitt på dagen klarnade det upp och vi kunde se fjällvärlden runt ikring oss.
Vi följde Krabbfjellet in mot Ältsvatnet, samma väg som jag kom med hundarna från svensk sida för fem år sedan, första gången jag var in till Virvatnet. Det är många minnen av fina turer som kommer fram då jag kommer tillbaka i terräng jag känner till sedan tidigare. Det var den sista riktiga långturen som Freja var med på, hon var då 10 år och vid så god vigör att hon utan problem klarade de tre veckorna vi var ute.
Bris var enda vorsteh i min grupp som övrigt bestod av engelska och irländska settrar. Extra kul att Bris fortsatt trots att hon nu är sju år kan hålla tempo och vidd för att få vara med under hela dagen. En av de egenskaper jag värderar högt hos Bris är just hennes anpassningsförmåga, från att hålla mycket god kontakt i skog till att kunna ta marken med sig på fjäll.
En annan av Bris egenskaper som jag uppskattar är hennes av och på knapp. Då värmetäcket åker på stänger hon av jaktmotorn och kan koppla av lös vid min sida i gruppen. Då värmetäcket åker av trycker hon på start knappen och går på i fullt jobb.
I gruppen fanns en treårig setterhane från Piteå som jag hade kunnat tänka mig att ta med mig hem. Verkligen en jakthund i min smak som jag tyvärr inte fick se för fågel trots att han jobbade otroligt fint i alla sina släpp.
Och tyvärr fick vi precis som resten av gruppen gå ned från fjället utan pris. Vi kom i kontakt med några ripor som en av de engelska settrarna satte fart på, i övrigt var det helt tomt. Den här årstiden kan det vara nog vanskligt att gå på jakt och finna fågel och då kan man ändå styra lite mer var man går. På prov då man fått ett område tilldelat ska det till en hel del tur också då man antingen kan finna gott om fågel eller i stort sett inga…Under eftermiddagen hade temperaturen stigit till runt 0 grader och återigen blev vi fast bakom två trailers som glidit iväg och totalblockerade vägen. Vi var tillbaka i Storuman runt 02.00 tiden och hann sova några timmar innan vi styrde ned mot Stockholm.
Från snöklädda fjäll till gula löv..
Från Östersund hade vi sällskap av en bekant, skönt att ha någon som hjälpte till att hålla mig vaken då det blev sent innan vi var framme på hennes lantställe utanför Täby.
Anna Holmgren ”Hundkuranten” våran duktiga och mycket kompetenta kursledare.
Det första blocket på utbildningen är anatomi/fysiologi där vi jobbar praktiskt med massage och stretching på hundarna.
Mara väntar på att gå in i ”klassrummet”
De flesta har med sig egna hundar till kursen som vi sedan varvar mellan oss under praktiska delar för att lära oss att hantera olika typer och storlekar.
Viktigt att hundarna kan ligga still, slappna av och tolerera att bli behandlade av främmande personer. Bris och Mara njuter och tycker att matte har börjat på en trevlig ”spa-kurs”. Det är lite olika på hundarna hur lätt de har att slappna av och låta sig hanteras så av och till blir det mer eller mindre utmaning.
En av de charmigaste deltagarna – en blandras som ser ut som ”Alf”.
Det är verkligen en mix av hundar på kursen från små pinsherkonrsningar, moppsar, toypudel till dobermann och rottweiler. Nyttigt för mig att hantera små hundar då jag inte har så stor vana vid det.
Stretching av liten hund, små hundar är tydligen ofta överrörliga och därför får man tänka sig för hur man utför stretchingen.
Stretching av stor hund (Anna visar på Mara), mina var visst lite stela och korta i musklerna (precis som deras matte)…
Handgreppen känns inte fullt lika självklara då vi ska prova själva…
Vi har alla insett att det krävs en hel del övning på hemmaplan både var det gäller rätta handgrepp vid stretching och teknik vid massage något som kommer att uppskattas bland mina hundar.
Tur att vi installerat stora burar i Caddyn då hundarna fått tillbringa många timmar i dem då vi kuskat fram efter vägarna under veckan.
För att komma upp i tid till jobbet på torsdagen fick jag ta till nattens timmar..Det har inte blivit många timmar sömn den här veckan vilket jag känner att jag får betala för nu under helgen. Tveksamt om jag orkar iväg på någon jakt imorgon om det blir väder, lägligt i alla fall att vi går över till vintertid och det blir natt en timme extra. Om en månad är det dags för nästa träff i Stockholm vilket jag ser fram emot.