Fjällvittrans kennel

Kvällen har ägnats åt packning då vi imorgon åker ned till Jämtland för min sista semestervecka. Väderprognosen har skiftat från monsunregn till helt brukbart väder, som vanligt är det väl bara att kryssa fingrarna på kvällen och se hur det ser ut då man tittar ut på morgonen. Så länge tänkte jag lägga ut lite bilder från förra periodens jakt.

Storm svalkar sig i myren, efter några dagar på skogsjakt har mina vita hundar fått en gulbrun nyans…

Under veckorna som gått har det som sagt varit mycket varmt, det blev kort pass i skogen. Tyvärr har inte fågelstammen hämtat igen sig på våra marker i Härjedalen, men i närområdet fann vi dock en tjäderkull och några ”gammelfåglar”, men skralt med ripkullarna

En höst av otur…då även Storm råkade ut för en skada och Atla inte längre kan följa med dit hon måste bära sin egen packning blev det bara jag och Mara som gav oss upp på en längre fjälltur med tältövernattning.

Sent på kvällen fortsatt temperatur runt + 22-23 grader.

Mara och jag fann en fin plats för tältet och väntade sedan in Johan och Jänta (Soul) som var på väg upp till oss. Ovanligt lyxigt att bara ha en hund i tältet, mitt lilla Nallo som var bostad åt mig och tre hundar under en  långtur för två vintrar sedan kändes helt plötsligt väldigt stort.

Vi fann inga större mängder med fågel och hundarna hade många gånger svårt att få vittring på dem. Värmen var nog största orsaken till både hundarnas svårigheter att finna fågel och att vi inte fann så mycket som vi brukade.

Trots det härliga dagar och det var ju inte direkt besvärligt att tälta.

Några bilder från härliga dagar.

Följande dagar jagade vi på lite närmare håll och även våran ”gamla tant” Atla kunde följa med.

Storm fick prova att gå korta stunder och skadan som han ådrog sig sista dagen i skogen verkade ha läkt. Kanske ”drullade” han i någon stenig backe eller trampade ner i någon hålighet i myrmaken och sträckte sig.

Vi provsläppte även Bris under en kortare morgontur och det såg ut att fungera. Hon fick däremot inte följa med på någon längre tur då jag inte vill överanstränga henne efter flera veckors vila. Vi hoppas nu att ryggen är ok så att vi kan fortsätta jaga under resten av säsongen.
Några bilder från en av de finaste höstarna som vi haft på länge. Lite fågel fann vi men återigen tror jag att värmen hade mycket att säga. Det ska bli intressant att se hur det ser ut nu då jag går ut då värmen definitivt verkar ha givit sig av söderut.

Det är gott om ren i markerna och det är fantastiskt skönt att hundarna inte har något större intresse av dem. Alla våra hundar har då de varit ute på första säsongen sprungit upp och tittat på dem men alltid vänt då jag kallat tillbaka dem. Den enda ”åtgärd” jag gjort har varit att alltid kalla bort dem från renarna och skickat dem åt annat håll. Då de varit ute en till två säsonger brukar det inte behövas längre utan de väljer själva att ignorera dem.

Vi passade på att njuta av de fina kvällarna, kvällskaffe uppe efter Tväråbäcken tillsammans med Cattis som hälsade på oss

Inte slut på oturen, sisat dagen vi var ute svällde hela nedre ögonlocket upp på Storm och han såg ut som en ”blodhund”. Det blev en tur till veterinären som hittade ett gräsfrö som skavt mellan blinkhinnorna. En mycket trött och ”tufsig” Storm fick vila under en filt hela kvällen. Behandling pencillinsalav i ögat och ingen jakt på en vecka.

Jag var har också varit upp på jaktprov i Arvidsjaur under förra helgen. Tyvärr väldigt skralt med fågel för de flesta grupperna. I min grupp på fredagen fann vi två vuxna orrar på hela dagen, på lördagen en tjädertupp i topp och under söndagen en orrkull. Inte så mycket och jag hade inte turen att få vara inblandat i mer än tjädertuppen i topp. Någon grupp fann ripkullar vilket genererade betydligt fler pristagar då fler fick chans på fågel. Mara startades två dagar och Bris en dag då jag ville vara försiktig med henne. Bris fick högsta egenskapspoäng trots lång vila innan medan Mara som lovordades under förra skogsprovet inte föll dommaren i smaken den här gången. Det var hur som helst ett fantastiskt trevligt prov med bra stämning och ”markpersonalen” gjorde verkligen allt för att både deltagare och domare skulle trivas. Ett prov jag gärna återkommer till och då med förhoppning om lite bättre fågelföryngring på de fina markerna.

Vi har varit ute på jakt under de senaste veckorna, långt utanför mobil och internet täckning. Jag vet inte om jag upplevt ett sådant fantastiskt väder under så många veckor på raken i september månad, härligt men trots allt lite för varmt för jakt. Jag och hundarna är nu tillbaka på jobb i Storuman under en vecka, sedan har jag en vecka ledigt igen, min sista semestervecka. Jag ska passa på att lägga in lite bilder och skriva lite om våra upplevelser på fjället.

I år startade vi jakten med två dagar på privat fjällmark. Det var varmt…för varmt, vi jagade från tidiga morgonen till fram emot mitt på dagen då det blev alltför varmt för både hundarna och oss. I och med att det varit varmt och  torrt en längre tid så torkade nattfukten snabbt och vittringsförhållandena blev inte enkla. Första dagen jagade vi med Bris och Mara och det syntes då att Mara hade betydligt svårare än Bris att precisera riporna. Bris grejade som vanligt årets första ripor till oss. Tyvärr blev det bara en jaktdag för Bris då hon sedan markerade på samma bakben som hon gjorde två veckor tidigare då hon under en joggingtur  i full fart kraschat i en skoterbro med glest mellan plankorna. Det såg helt ok ut då men hon markerade dagen därpå efter hon gått på inventering i Västerbottensfjällen. Då hon nu återigen blev halt efter en dag på fjället beslutade vi att åka till djursjukhuset i Östersund för att försöka ta reda på vad som hänt. Mara som fick gå med en mockasin då hon 1 1/2 vecka innan jakten skar upp trampdynan på två ställen såg däremot ut att klara sig fint.

Innan vi åkte till veterinären på måndagen gick vi några timmar med Atla och Mara på fjället. I år är det betydligt bättre med ripa än förra året och vi hade två fina kullar och lite par och singelfåglar. Hos veterinären visade det sig att det inte var bakbenet som krånglade för Bris utan ländryggen. Efter otaliga röntgenplåtar som inte visade något annat än fina leder och rygg utan artroser och test av ledband i båda knäna fick hon diagnosen muskelskada i ländryggen ca 6 veckors ”aktiv vila”..

Vi hade fortsatt varmt och det blev därför en kvällstur på våra fina skogsmarker. I det sista skjutljuset fixade Storm på sitt säkra vis fram en ripa åt oss.

Mara har utvecklats fint sedan förra året och sökmässigt går hon lika bra i skog som på fjäll, dvs hon anpassar söket efter terräng. Någon större uppgång av fågel har det inte blivit på skogsmarkerna men någon ripa och skogsfågel här och där finns det samt en hel del änder som Mara sökte intensivt i blötmarken. Vi fann också en kull tjäder och en större kull ripa vilket känns jättekul efter förra årets riktiga bottenår.

Under två dagar fick vi sällskap av Sila och Elisabet. Sila går fortsatt lika fint med god kontakt, nu är det bara mer fågel som fattas vilket inte är så lätt att få att klaffa alla gånger.

Oavsett tillgång på fågel är det otroligt härligt och avkopplande med att sitta och koka kaffe över öppen eld.

Våra marker i Härjedalen är helt fantastiska att jaga på och förhoppningsvis har vi haft det riktiga bottenåret och det vänder uppåt med både skogsfågel och ripa kommande år.

Medan jag var uppe på fjället och guidade i går fick jag sms från David om att Sila stått för sin första tjäder då de varit ute på förmiddagen. Vår otur har fortsatt, Storm voltade under jakten i fredags och haltade sedan under kvällen på vänster framben. Dagen därpå såg allt ok ut men han får fortsätta att vila minst en vecka framåt. De hundar jag hade kvar att guida med var Mara och Atla så jag kunde bara gå ut en dag då Atla inte håller för mer numera. Nu ska jag efter ett nytt besök på djursjukhuset med Bris vända ner till skogen igen.