En första helg i Västerbottensfjällen som bjöd på en blandad kompott av hård vind, regnskurar och sol. Vi hade inte någon större mängd med ripor på de områden vi gick på, under senhöstjakten ska man vara väl ”ingången” på marken eller ha mycket tur. Nu strax innan snön kommit och riporna i stort sett har skiftat hela sin bruna fjäderdräkt samt flockats i större ansamlingar kan man om man känner väl till markerna finna riktigt bra med fågel eller i stort sett inga alls…
Vi hade sällskap av norska Hege med sina två irländare. Den yngre ett rikitigt krutpaket som redan visat framfötterna med vårmeriter och finalplats i norskt Derby, för dagen var dock riporna lite för svåra.
Brant uppför ger vackar vyer – och starka ben.
Det var inte så lätt att komma i lä för vinden vid fikapaus, så det blev både hundsäckar och vindsäck. Gott fika, en förutsättning framförallt om man har dåligt med ripa.
På söndagen fick vi se solen och där vi kom lite mer i lä för den kalla vinden kändes det riktigt skönt.
Bra träning för mina hundar att få gå parsläpp, något som det i stort sett aldrig gör förutom på prov.
Av och till förstår jag att många åker söderut på fält under senhösten, bra tillgång på fågel, varmare temperatur och lunchpaus inomhus. Å andra sidan har man inte dessa vyer och vidder, dessutom blir våra hundar bra på att kämpa på och aldrig ge upp trots att de kan få gå timmar innan vi hittar några ripor. Hur som helst hade vi en trevlig helg, ett stort tack till Hege med familj som bjöd in till både boende och trevlig riktigt norsk middag med får i kål på lördagskvällen.