De första riktigt kalla dagarna på fjället, minus 8 grader och en enveten snålblåst.
Återigen är fjället snötäckt, nu ställs krav inte bara på att hundarna anpassar sig till de allt svårare riporna utan också på både kondition och pannben hos framförallt de tvåbenta men såklart även de fyrbenta. Dagarna på fjället gav möra ben till kvällen och efter tre dagar känns det nu skönt med en vilodag. Att fortsätta jakten då det blir allt svårare för hundarna att trycka fast riporna tycker jag visar sig i att de blir duktiga på att avläsa ändrat beteende och hitta nya sätt att skapa jaktbara situationer. Jag ser många släktdrag som gått igen hos Aras vilket gör att jag hittills vid varje tur haft möjlighet att fälla fågel för honom. Vi hamnade också mitt i en renflytt(jaktområdet var inte avlyst), en stor flocka av renar drevs med hjälp av fyrhjulingar och helikoptrar och några ”smarta” avvek från lämmeltåget och stannade hos oss. Aras har hittills inte varit mer än fram och tittat på renar då han var unghund och jag har kunnat vissla tillbaka honom. Under hösten har han inte visat något intresse för de renar vi kommit i kontakt med utan jagat på utan att ta notis om dem. Trots det var jag lite kallsvettig då han försvann bakom en kulle och inte kom då jag visslade. Då jag lätt svettig och hörbart flåsande kikade över kullen stod han i ett snyggt stånd och jag kunde gå ner och fälla för honom. Han är fortsatt ung och jag kan lova att jag var lättad över att han inte valde just den här gången för att ”exstraknäcka” åt samebyn…
Nu har jag börjat plocka fram ”vinterkläder” till hundarna, den här turen räckte det med fleecefodrat jakttäcke som täckte hela ryggen och kroppssidorna då de gick på släpp. Den hund som gick vid sidan om mig hade ett mellantjockt ”springtäcke”, ett sådant som funkar bra ovanpå selen vid drag och som inte går för långt ned på benen så att det blir blött. Jag har använt ”Bre-Tex material” i yttertyg och fodrat med qulitat tyg. Det var inte så mycket snö att de fick pulsa mer än genom drivor här och där på läsidorna. Problemet kvarstår dock med dressar där det inte kan tränga in snö efter några timmar simmande i kall djupsnö. De jag har fungerar ett tag innan snön på något underligt vis hittar innanför dressen, ungefär som sand på en badstrand.
Nu väntar en tur till ”sydland” med träning och prov(om träningen funkar) på fält. Jag är så nöjd med Aras efter större delen av jaktsäsongen att jag vill ge det en chans till med prov. Visserligen har varken jag eller Aras någon erfarenhet av jakt på rapphöns och fasan på fält men efter några timmar träning hoppas jag att både han och jag har artbestämt jaktbart vilt. Med andra ord mycket av en chansning men om inte annat kommer vi hem med nya erfarenheter i bagaget och några trevliga dagar tillsammans med vänner. Väl tillbaka hoppas jag att snötäcket på fjället inte hunnit bli för djupt utan att det finns möjlighet för ytterligare jakt under de få ljusa timmar som erbjuds under de allt kortare dagarna.
Kallt men vackert, vi börjar komma in i tiden för det ”blå ljuset”
Vattnet har börjat frysa i de små bäckarna så nu får man bära med sig i ryggsäcken för att kunna ge hundarna under dagen
Aras är vid det här laget, åtminstone i mina ögon en riktigt duktig jakthund. I vart fall bjuder han på jaktbara situationer även om hans ungdom av och till visar sig i ”slyngel-streck”.