Denna säsong har vi tillbringat samtliga av de inledande veckorna på våra skogsmarker i Härjedalen. Ett segdraget virus satte käppar i hjulet för någon fjälljakt, sakta men säkert har jag börjat komma i kondition även om min hörsel fortsatt är kraftigt reducerad efter öroninflammation. Det sistnämnda dessvärre ett kraftig handikapp vid skogsjakt då jag varken hör hundarna röra sig i terrängen eller uppflog från fågel vid avance. Av den orsaken har vi mestadels valt att jaga i så öppen mark som möjligt och därför till övervägande del träffat på ripa och vuxen skogsfågel.
Birka har visat sig jobba i fin kontakt i söket och har hittills varit mycket lugn vid fågelkontakt. Hon har förmåga att nyttja vind på sin unghundsnivå och finner och står fint för fågel- Mestadels på jaktbart avstånd även om jag har mer att önska i precisering men den erfarenheten måste hon få i antal jaktdagar. Jag är i alla fall mycket nöjd med det jag hittills sett och hon ser ut att kunna bli en brukbar jakthund i skog.
Aras min ”ålderman” som nu blivit 8 år gör mig sällan besviken, går man ut på jakt med honom så lyckas han vanligen gräva fram någon fågel och presentera inom skotthåll. Som jag ser det så ställer skogsjakten ett högre krav på samarbete och ”jaktsmarthet” hos både hunden och jägaren än fjälljakten, när allt funkar är det otroligt spännande och kul…annars kan det vara rätt frustrerande. Kanske är det just den utmaningen att både läsa hund, terräng, känna av vindriktning och ”springa smart” på löpor som gör att jag tycker att skogsjakten är den högsta dimensionen på jakt med stående fågelhund (har dock bara nosat på fält så där jag kan inte uttala mig).
Ran som fick starta lite ”mjukt” precis som jag då hon fick en senreaktion med ögoninflammation efter allergireaktionen på getingsticken har kommit i form och levererar precis som tidigare år fina fågeljobb, av och till med rapport om hon tycker att vi dröjer för länge. Hon arbetar mycket likt sin gammelmormor Freja (vår stamtik) och sin mormor Bris vilket gör att jaktlyckan oftast infinner sig om vi själva gör jobbet bakom bössan. Hon har även blivit en riktigt duktig apportör och löser problemet även vid de klurigaste apporter då hon fått söka skadeskjuten fågel som krupit och gömt sig.
Vi har även gjort en tur upp till vår koja på norra skiftet för att göra de sista byggjobben för att vädersäkra den inför kommande vinter som vi också kombinerade med någon timme tidig morgonjakt. Prognosen lovade flera dagars högtryck vilket var det vi önskade för att kunna jobba utan att täcka över framtaget byggmaterial, det vi däremot kunnat avvara var temperaturen runt 23-25 grader. Hundarna och vi svettades och pustade, värst var det under timmarna mellan 15-19 innan solen ”äntligen” dalade i horisonten. Jakt var bara möjligt i tidig morgontimme men vi hann i alla fall se att det inte bara är bra bärmarker runt vår blivande jaktkoja, vi fann även en hel del fina ripkullar och samlingar med tjäder. Vi ser verkligen fram emot när kojan är helt färdigställd och vi kan börja nyttja den på riktigt för jakt.
Detta blev ett kort inlägg då vi bara är uppe i Järpen för en natt och packar nu för att vända ner för ytterligare en veckas jakt. Fyller på med några fler bilder från veckorna som gått.
Våran lilla ”tokfia” Irki-Birki löste värmeproblemet uppe vi kojbygget på sitt eget sätt i blötmyren – unghund delux…
Oj vad vi drömmer om att denna koja blir klar så att vi kan nyttja den ”på riktigt”
Tidig morgonjakt upp på markerna runt kojan..
…och fina kvällar