Uppladdningen med några träningssläpp med hundarna inför årets jaktpremiär har nästan gått om intet. Tyvärr drog jag på mig ett riktigt elakt virus under min sista jobbvecka som resulterade i 11 dagar med feber som värst runt 39,5 grader och i tillägg både infektion i nedre luftvägar och öroninflammation samt förlust och röst och hörsel. Efter två penicillinkurer släppte smärtan i öronen och febern gick ned, rösten är nästan helt tillbaka men dessvärre kvarstår att min hörsel är kraftigt reducerad.
Under veckan som gått har jag varit ute någon sväng med hundarna på våra skogsmarker i Härjedalen men turerna har blivit extremt korta då min egen ork att trampa på legat på minussidan. I tillägg hör jag inte hundarna röra sig i terrängen då min hörsel är så reducerad (egentligen hör jag inte så mycket utanför en 3 m radie) och har därför mest släppt dem i öppen myrmark. Trots det har vi hittat några fina ripkullar och lite vuxen skogsfågel. Orr- och tjäderkullarna ligger så här års i lite tätare skog vilket jag fick undvika att gå i då jag varken hörde hundarna eller ev. uppflog av fågel.
Det är extra roligt att Birka verkar komma ihåg en hel del från vårvinterträningen på fjället. Trots att det är betydligt lättare för unga hundar att hitta fågel på snötäckt mark än på barmark med mängder av störande vittring lyckades hon både leta rätt på och stå för både ripa och vuxen orrfågel på fint jaktbart håll. Hon behöll lugnet trots att ripkullen hon hittade var stor och fåglarna ”ven” runt öronen på henne på låg höjd när de tog till vingar i avancen. Vi får väl se och lugnet håller i sig efter några fällningar men oavsett är det roligt att hon visar att hon har anlag för att kunna bli brukbar som jakthund.
Vi har också fortsatt träna några vattenapporter med Birka inför planerad start på Solms i Oktober då kravet på vattenarbete vid Tyska prov ligger betydligt högre än vad som krävs för unghundsklass i Sverige. Vid den första apporten kastade jag ut fågel i tät vass inför henne så att hon hade synintryck att gå på. Den klarade hon utan problem då hon är van att både simma och inte tvekar att ta sig fram även om det tar emot lite bland vasstrån och näckrosor. Nästa fågel lade jag ut en längre bit i vassen utan att hon fick se och skickade henne således på en ”blind” apport. På apportkommando gick hon rakt ut simmade runt några varv i öppet vatten innan hon gav sig in i vassen och letade rätt på fågeln. Därefter har vi kört två tillfällen med både kast och ”blind” apport (elitvatten) då hon simmat från 30-45 m innan vass och letat rätt på fågeln. Nu börjar det snart bli för kallt i vattnet att träna något mer så därför känns det skönt att ha testat av hennes nivå vilken känns som att den med lite finslipning i Tyskland kommer att hålla för de krav som ställs.
Under natten kom resultatet av Aras och Glivarps Padmes möte i juni, 5 st blivande små ”jaktstjärnor” föddes där nästan hela färgpaletten blev presenterad, brun, skimmel och svart. Fördelningen blev fyra tikar och en hane. Det skall bli otroligt spännande att följa dessa från valp till unghund och förhoppningsvis få träffa några av dem vid den här tiden nästa år på våra skogsmarker i Härjedalen (https://glivarpskennel.wixsite.com/website)
Nu ser vi fram emot jaktstarten på söndag trots att vi tvåbenta inte är riktigt i form efter sjukdom och våra hundar fått en ofrivillig och lång vila under tiden så hoppas vi på fina dagar framöver. Förhoppningsvis har föryngringen av skogsfågel gått lika bra som det verkar ha gått för riporna på skogsmarkerna så att Birka även får prova på att hitta kullar av tjäder och orre i lite mer tät terräng. Dessvärre får jag lite till andra sinnen än hörseln och ta stöd av David men ut på jakten skall jag.