” Inget är omöjligt – det omöjliga tar bara lite längre tid” (Winston Churchill). Eller det omöjliga tar bara några fler steg, kostar lite mer svett och ställer lite högre krav på problemlösning…men jäklar vad bra det blir när kojan är klar!
En bit in i försommaren jobbar vi för fullt med att förverkliga en dröm om att ha en egen jaktkoja uppe på vårat norra skifte. I vintras kördes virket upp med skoter och nu under barmarkssäsong är målet att bygga så pass mycket att vi ”vädersäkrat” den inför vintern, dvs fått upp väggar, lagt tak och satt in fönster och dörr. Färdigställande med isolering, innerväggar, målning, kamin, skorsten och inredning planerar vi att göra under vårvintern då vi kan köra skoter upp och därmed ta med verktyg och annat som inte går att bära upp.
Tanken med att slå upp en koja väglöst är att vi på så sätt skall kunna ha en bas att utgå ifrån under jakt som ger tillgång till mark som vi normalt sett bara snuddar vid då det blir alltför långt för en dagstur utan övernattning. Marken runt kojan är verkligen inbjudande, myrmark med låga björkar och holmar med torrbacke och gammelskog. Dessvärre är kojan inte färdig att tas i bruk kommande höst men jag gissar att blir en tälttur dit under första delen av jaktsäsongen. Vintertid kan den fungera att övernatta i vid toppjakt, fällfångst av mård och även vid turer på skidor/skoter under midvinter och vårvinter.
Eftersom kojplatsen ligger nästan en timmes vandring från väg så har vi tältat under byggnationen och hundarna har fått följa med oss upp. Hundarna har under dessa dagar fått en ordentlig portion av passivitetsträning både i att sova i tältet och ute på kojbacken då vi velat nyttja dagarna och jobbat från tidig morgon till sen kväll. För Aras och Ran har det inte varit något större problem då de har lätt att ta det lugnt, för Birka var det till att börja en lite större utmaning men som hon snabbt lärde sig att tackla. Bra erfarenhet för en ung hund att lära sig att ta det lugnt i en miljö med så mycket dofter och retningar och som också kommer att bli ”arbetsplats” till hösten.
Birka som översträckte bicepssenan på höger fram då hon halkade på ett halt stuggolv tillsammans med en annan hund i vintras har haft en tuff tid med mycket begränsad aktivitet.
Under de första fem-sex veckorna av rehab var det strikt koppel och mycket korta promenader. Det verkar dock ha fungerat fint med läkning och vi har nu fått trappa upp hennes aktivitet och hittills ser har det inte blivit något bakslag med hälta. Under den mer strikta viloperioden tränade jag henne en hel del i apportens grunder dvs. hålla-bära-avlämna. I går var det första gången jag lät henne gå ett kort släpspår med trut som apportvilt och jag kan säga att grundträningen givit resultat. Trots full fart på spåret tog hon ett fint grepp och gjorde en lugn och fin avlämning. Birka är född i augusti och är därför en ung unghund vilket märks på förmåga att koncentrera sig längre stunder men jag är ändå relativt nöjd med den nivå hon ligger på då hon bara är 10 månader. Nu skall vi träna vidare med mål att starta på spår och vattenprov samt anlagsklass viltspår innan höstens jaktsäsong.
Ikväll har vi packat ryggsäckar och tält inför ytterligare några dagar på kölarna då vi skall fortsätta med vårat byggprojekt.
Väderprognosen lovar torrt väder vilket vi hoppas stämmer då regnet ikväll smattrar mot fönsterrutan. Till veckan väntar fler träningstillfällen med spår och vatten då framförallt Birka behöver detta, för de äldre är det en bra aktivitet under icke jaktsäsong.
