Sommaren har som vanligt gått i ett flygande fläng och vi är nu inne i månaden augusti då vi äntligen når startdatum för jaktsäsongen. Som vanligt har har vi en intensiv jobbperiod under sommaren för att sedan få möjligheten att njuta av lediga dagar och veckor i skogen och kanske…på fjället med våra hundar. Framtiden för fjälljakten är i högsta grad skakig och mycket oviss, skogsjakten på markerna i Härjedalen är däremot säker. Åtminstone för en tid framåt…hur långt de sk ”ursprungsrättigheterna” skall få ta plats på privat mark där vi själva har vårat ursprung långt innan annan näring fått ta plats kan vi bara sia om.
Som vanligt har vi använt tiden mellan jaktsäsongerna till att aktivera hundarna med apportträning i olika former, viltspår och självklart varierad konditions och styrketräning för att de skall bibehålla formen. Målet med träningen har varit att Ran skall startas på skogprov till hösten och kanske fjällprov om det är möjligt att genomföra. För Aras del är målet att vi skall försöka ta oss iväg på ett fullbruksprov om vi får möjlighet att komma med på något. Vi skall också försöka hinna med en start i viltspår anlagsklass med båda hundarna och kanske en start i viltspår ÖKL med Aras om det första går bra.
Under våren och sommaren är det tre hundar ur vår senaste kull som visats upp på prov och utställning med följande resultat. Gaia Specialhundklubbarnas utställning Bringåsen ÖKL Very Good, godkänst anlagsklass viltspår och eftersök ÖKL spår och vatten 10-10 samt bästa ÖKL hund vid ordinarie prov Åsarna 16/7. Norskägda Atle (Pondus) 2 x 3 AK viltspår. Vår egen Ran ÖKL spår och vatten 10-10, bästa hund vatten vid ordinarieprov Åsarna 9/7 samt EKL spår och vatten 10-10 särskilt prov i Offne. Vid Specialhundklubbarnas utställning i Bringåsen fick hon i jaktklass ett Very Good med en fin kritik för rörelser och vinklar.
Ran har precis löpt färdigt vilket passar oss utmärkt inför stundande jaktsäsong. Håller hon ”tidtabellen” kommer hon i löp igen i februari -24 då vi tar nya tag och planerar parning mellan henne och Fjällspirans Truls (Niddo). Det blir i så fall vår/sommarvalpar med leverans i juni vilket är en perfekt tid för oss att ha valpar. Aras har varit oss behjälplig och ”pointat” höglöpsdagarna som stämmer väl överens med det vi fick uppleva i vintras då vi blev något sena med parningen. Denna gång kommer jag inte att använda mig av progesterontest utan lita till ”naturen” och åka upp i god tid. Kombinationen mellan Niddo och Ran är något jag verkligen tror på då båda hundarna är väldigt typlika vilket förhoppningsvis kommer att förstärka de egenskaper jag gärna vill behålla i mina linjer. Ett stort inre lugn, hög motivation till arbete och förmåga att hålla koncentrationen under långa arbetspass/jaktdagar – något som jag tycker är signum för vorstehrasen.
Resultat från Rans kull: Tre i kullen är visad på utställning Gaia, Ran och Atle (Pondus) med resultat mellan Very Good till Ck och BIM (norska Atle) i ÖKL och jaktklass. Samtliga tre har startats i eftersök spår och vatten i Sverige respektive Norge med resultat i UKL, ÖKL (AK) och EKL. Gaia och Atle har godkänt i viltspår anlagsklass och Alte i tillägg 2 x 3 pris ÖKL. Ran och Gaia är startade på jaktprov på fjäll respektive skog där Gaia ännu så länge inte gått till pris men fått fin kritik och Ran har ett 1:a pris i ökl skog. Hela kullen utom en har HD och delvis ED röntgas med ED O och HD A samt BHP beskrivits.
I Niddos kull är samtliga röntgade med resultat HD A. Två har visats på utställning med resultat från Very Good till Cert. En har pris första pris i ÖKL viltspår och två har meriterats på jaktprov Niddo med 2:a pris UKL skog och Hilla 2:a pris ÖKL fält. En i kullen är BPH beskriven.
Strax innan midsommar var det återigen dags att ta farväl av en fyrbent familjemedlem. Mara 13,5 år blev plötsligt blockhalt på det bakben som hon opererat främre korsband för 8 år sedan. Vi lät henne vila med antiinflammatoriskt läkemedel men då hon inte svarade på det efter fyra dagar lät vi veterinär undersöka henne och tog sedan beslutet att släppa hennes själ fri över regnbågsbron. Kanske hade en längre vila med antiinflammatoriskt givit resultat men då utgången var så oviss för att hon skulle kunna återgå i aktivitet ansåg vi att det var bättre att låta henne slippa en sådan period. Mara var den sista av hundarna som följt mig på vinterturen genom större delen av nors-svenska fjällkedjan och varit med vid samtliga långturer inklusive Finska Lappland. Mara var den självklara ”Nannyn” i flocken och hjälpte till med att ta hand om och fostra tre kullar på kenneln tillsammans med tikarna som var mor till dessa. Jaktmässigt var hon en riktig turbo men med en fantastisk kontakt som gav fina möjligheter till att fälla i såväl skog som på fjäll. En arbetsmyra alltid ”will-to-please”, alltid pålitlig då det gällde, en bombsäker apportör i alla lägen och flocken trogen. Jag skulle kunna skriva metervis med text om allt jag fått uppleva tillsammans med henne, upplevelser som skapat minnen att återvända till när saknaden inte river hjärtat ur bröstet på mig längre. Sorgen och saknade efter dessa fyrbenta är en trogen följeslagare, ibland vid ens sida ibland ett steg bakom men ändå alltid närvarande och redo att göra sig påmind, av och till extra påtaglig så att ögonen svämmar över. Priset för att få uppleva denna djupa samhörighet med sina fyrbenta flockmedlemmar som skapas av att vi lever så när inpå varandra under årets all dagar och svetsas samman under jakt och långa turer tillsammans känns högt den dagen man måste ta beslutet för det slutgiltiga avskedet. Spring fritt igen min vän – nu har du återförenats med de övriga från vår flock som jag hållit mitt löfte till att inte hålla kvar den dag det är dags och som har sprungit vägen före dig.
Livet med våra hundar – inte bara en hobby utan en livsstil, ett liv vi valt att leva och vill fortsätta med så länge vi kan och har möjlighet. Ett liv som bjuder på så många fantastiska upplevelser och glädjestunder men och medför svåra beslut och stunder av sorg och saknad som tillsammans väver en matta av erfarenhet.