Tillslut blidkades vädergudarna och tyckte att vi kunde vara värda lite härligt vårvinterväder. Den senaste veckan har präglats av en strålande sol från en klarblå himmel och svaga vindar, precis sådant dagar som man drömmer om mitt i ”svartvintern”. Efter två intensiva jobbveckor snabb packade jag pulkan för att hinna med tre dagar ute på fjället innan det traditionsenliga påskfirandet i Härjedalen.
Med högtryck vintertid följer ofta låga temperaturer nattetid. Temperaturmätaren visade -27 grader då jag lämnade Järpen men hann stiga till -15 innan jag lämnade Vålådalen. Solen värmer den här årstiden då den står så högt på himlen, från lunchtid fram till kvällningen var det riktigt behagligt trots att luften fortsatt var kylig.
Då prognosen lovat riktigt låga temperaturer nattetid bestämde jag mig för stugboende istället för tält denna tur. Det blev två nätter med social träning för både mig och hundarna, jag hade inte riktigt räknat med att stugorna redan veckan innan påskveckan i princip var fullbelagda. Sådana här gånger är det skönt att kunna lita på sina hundar att de kan hantera att tryckas ihop med okända människor och hundar på liten yta. Som mest var det 7 hundar inomhus, Aras och Ran är otroligt lugna och det bekommer dem inte om det är andra hundar som skäller utan passerar in och ut på sin plats utan att vända på huvudet. Det var också roligt att se att de kan hantera barn som klänger på dem med lugn trots att de inte är ”barntränade”.
Föret var fantastiskt, nere skogen var spåren väl packade av skotertransporter till stugorna även om det var pulsdjup snö bredvid, uppe på högfjäll var det en hård botten med ca 1,5 dm lössnö ovanpå. Snön var i starten kärv av nattens kyla men fram på dagen blev glidet bättre då solen höjde temperaturen både i luften och snön. Dock blev det aldrig så varmt att det blev tösnö även om det droppade från stugtaken på solsidan.
Jag varierade mellan att följa markerad led och oledat över fjällsluttningarna för att få lite variation då jag varit så många gånger i området tidigare. På så sätt går det att hitta någon ny dalgång eller sluttning att köra genom eller över och få se nya vyer. Föret bjöd på flera möjligheter och av och till följde vi pulkaspår efter andra fjällgäster som också hittat samma väg. Spelglada/galna ripor förgyllde turen för mina fyrbenta vänner som av och till låste i stånd då vittringen bärs så långt över snön och jaktlusten tog över.
Vi startade och avslutade turen i skogen, något som för mig är lite ovanligt den här årstiden då jag vanligen väljer högfjäll under hela turen. Skogsturerna är mer för tidig vinter då vädret kan vara väl hårt uppe på kalfjället. Efter det senaste snöfallet i mitten av mars var föret dock så bra i skogen att jag valde att återuppleva några sträckor som jag inte kört på länge. Sammantaget med utvikningarna från lederna blev det en tur på nästan 11 mil, lite drygt tre mil per dag.
Då jag inte har någon unghund att träna inför höstens jakt denna vår så kommer tiden fram till att snön försvinner gå till att gå tur med hundarna. Eventuella prov får anstå till hösten då jag eventuellt kommer att starta Ran någon fler gång då hon sedan förra hösten har ett första pris på skog taget under den senare delen av september.