Så tuffar vi vidare in på ett nytt år. Julen befann vi oss för en gångs skull på jobb istället för traditionsenligt i vår skogsstuga i Härjedalen. Sista veckan i januari var det därför dags att ta igen ”förlorad” tid i skogen. Förra året var det ovanligt lite snö och fullt brukbart för hundjakt även uppe på kölmarkerna vilket inte hör till det vanligt förekommande. I år var det mer ett normalår med pulsdjup snö utanför körda spår.
Det hade gått nästan tre månader sedan jag stängde stugan efter en sista jakt i höstas och det var ordentligt utkylt efter att det under helgen innan vi kom dit legat på temperatur nedåt -30 grader under några dygn. Vid renoveringen av köket satte vi in en bäddsoffa så att det numera går att tillbringa det första dygnet i enbart den delen av stugan som har betydligt mindre yta att värma upp. Med Jervensäck, fårskinn och tre korthår i sängen så är det inte problem att hålla värmen då man skall sova.
Vi provade trots allt att ta en jakttur uppe på kölarna men tyvärr var föret både alltför djupt och framförallt för skarpt med ett skarlager som brast då hundarna tog sig fram bredvid uppkörda spår. Det fick bli några korta släpp innan vi övergick till att följa skoterspår över de vackra och vidsträckta myrmarkerna. Skarlagret gjorde att vår framfart blev alltför ljudlig även för toppjakt med hundarna i släptåg.
En av de lite mer mulna dagarna då det även kom nysnö ägnade vi åt att försöka skapa bättre förutsättningar för skogsfåglarna genom att flytta och åtla om våra mårdfällor. Fångsten hittills har tyvärr endast blivit ett antal ekorrar….Vi har nu provat att sätta upp dem i ”kluster” efter bäckar och hoppas att vi skall kunna lura någon mård innan säsongen är över. För säkerhets skull införskaffade vi även ”trapperns doftlockmedel” som enligt tillverkarens egen reklam skulle vara så effektivt att det skulle räcka med några droppar…
Kölmarkerna där vi till större delen jagar ligger på drygt 600 meters höjd och erbjuder mestadels orörd gammelskog, något som börjar bli alltmer unikt och sällsynt förekommande. Området är klassat som natura 2000 område vilket innebär att avverkning inte är tillåten och därmed byggs det heller inte vägar genom det. För oss som jagar är sådana här områden otroligt värdefulla jaktmässigt. Jag njuter också betydligt mer av att vandra över dessa vidsträckta myrområden med mer eller mindre orörd skog än över kalhyggen och ungskog även om dessa också kan erbjuda god fågeltillgång. Eftersom markerna till stor del består av ”tung trampad” myrmark ger möjligheten att glida fram på skidor över större ytor vintertid en lite vidare bild av biotoper och områden som det kan vara aktuellt att söka både skogsfågel och ripor under olika tider på hösten.
Stugturerna sent på hösten och tidigt på året innebär korta dagar med få ljusa timmar och ofta påfrestande väder vilket medför en hel del tid för ”stugmys”. Enkelheten i att färdas/jaga tillsammans, äta och sova på liten yta med sina fyrbenta skall inte underskattas som en del i att svetsa samman flocken. Trots att alla våra hundar är medvetna om att jaktterrängen ligger direkt utanför stugan har vi hittills aldrig haft någon hund som provat att ge sig ut på ”egenjakt”. Varken då vi släpper ut dem lösa utanför stugan eller då vi går korta turer med dem efter våra korta rastningsslingor. Otroligt praktiskt att slippa använda koppel men jag tror också att det kan bidra till att hundarna i högre grad samarbetar och håller kontakt även under jakt.