Vintern är för längesedan slut och aktiviteterna har nu inriktats på lågintensiv, uppbyggande träning med fokus på att förebygga onödigt slitage och skador under jaktsäsong, varvat med övningar för ökat samarbete och hundarnas jaktliga kvalitet. Skogen bjuder på en ”multiarena” för både två och fyrbenta vad det gäller att bibehålla kondition och bygga styrka. Ännu är vattentemperaturen lite för låg för någon egentlig simträning men dopp med korta simturer för svalka under motionsturer eller enklare vattenarbeten med apport funkar fint.
I slutet av maj åkte vi några dagar till vår stuga i Härjedalen för att fylla på vedförrådet inför höstens och vinterns jakt. Det blev intensiva dagar med kroppsarbete för oss tvåbenta och slöa passivitetsdagar med korta motionsturer för de fyrbenta. Dessvärre upptäckte vi när vi kom dit och öppnade stugan att det i under lång frånvaro av mänsklig störning hade det etablerat sig en rävkull under vår stuga. När jag satte nyckeln i hänglåset hörde jag hur det prasslade under stugan och fram stack ett antal nyfikna nosar med plirande ögon. Troligen var rävvalparna runt fem veckor gamla och dofterna väckte såklart entusiasm hos våra fyrbenta som vi fick hållas under strikt kontroll för att de inte skulle mutera till grythundar och fastna under stugan. Rävtiken flyttade dock på valparna en natt och i augusti får vi se om vi kan hitta åt dem igen för att decimera antalet. Jag och de två yngre hundarna stannade ytterligare ett dygn i stugan och hann då med en fin tur på lite drygt fyra timmar upp på kölmarkerna. Det märktes att snötäcket varit tunt i år och att det kommit lite nederbörd. Det gick att färdas obehindrat med låga kängor över myrmarken där det normalt den här årstiden brukar var mer eller mindre oframkomligt. Längst ut på en av åsarna fann vi tre utgrävda myrstackar om fungerat som vinteridè åt björnar. Vintergästerna själva hade såklart lämnat säsongsboendet för nya äventyr. Hundarna markerade och stannad i stånd på flertalet ställen som de inte fick följa upp då det förhoppningsvis var riphönor eller skogshöns som låg på ägg.
I samband med turen ner till Härjedalen hade jag bokat tid på Canirep för frysning av sperma på Aras. I dagsläget har jag ingen egen tik som lämpar sig för avel tillsammans med honom. Ran är självklart för närbesläktad och Terra verkar tyvärr inte vara ett alternativ för en kombination med honom som det var planerat. Till hjälp för insamling fick jag låna en tik i löp från Lille-Mor Öhrdell, stort tack till henne samt till Zelda som uppträdde väldigt lugnt och balanserat. Zelda står hos fodervärd i Lillhärdal och är en tik som vi kommer att träffa mer under sommaren. Första intrycket var dock en mycket stabil mentalitet med goda sociala egenskaper och förmåga att koppla av trots okänd miljö, hundar och hantering av okända människor. Frysningen gick bra och jag har nu enligt Catharina Linde (Canirep) material till ”två bra parningar” (insemineringar) om Aras skulle bli infertil innan jag har lämplig tik för parning.
I mitten av juni var jag ner till Roslagen för en fysisk träff för kursen med inriktning friskvårdsträning av hund som jag läser på distans. Det var en intensiv men intressant helg med huvudtema pulsmätning på hund, beräkning vid pulsträning för att undvika överträning/felträning och olika mätmetoder för att utvärdera fysisk aktivitet/ansträngning samt återhämtning. Det var intressant att se hur olika hundars mentalitet och delvis rastypiska egenskaper inverkade på test- och mätresultat och bekräftelse på att Ran är enormt ”energisnål” vid arbete. Aras och Ran som var med mig ner och knappt varit utanför skogs- fjällkanten skötte sig väl i en för dem helt igenom ovan miljö och hantering. De kopplade av fint under längre teoripass och behöll lugn och kontroll vid fysiska moment i närheten av får, höns, alpackor (katterna höll sig som tur var på avstånd), hästar, första gången i en simpool och hantering av okända vid stretching och blodprovsmätning av glukos och laktat. Här hemma kommer jag att omsätta kunskapen i en träningsplan för egna hundar men kommer även att behöva externa hundar för pulsmätning för ett specialarbete. Kursen läser jag för mitt eget intresse men kommer även på sikt att sätta ihop någon föreläsning om det finns intresse.
Just nu är vi inne i en fas där jag lägger ganska stor vikt vid träning av viltspår både inför prov men framförallt inför höstens jakt. Aras och Ran har olika sätt att arbeta vilket gör att jag måste lära mig ”läsa” dem var för sig under spårarbete. Aras har redan från start varit mer tydlig när han följer spår men efter ett antal spår har jag nu lärt mig läsa Ran och upplever då att hennes arbetssätt kan var minst lika effektivt för att fullfölja spåret.