Snart slut på vintern

Hela flocken på Järpfloarna under påsk
Barfläck – vila, kaffekokning, korvgrillning, njuta av solen
Dagstur i Skäckerfjällen

Vintern börjar lida mot sitt slut, högre upp i skogen är det fortsatt gott om snö även om den under det senaste dygnen med höga dagstemperaturer och blyga minusgrader nattetid nu börjat bli riktigt murken. Uppe till fjälls finns det bitvis riktigt gott om snö, åtminstone på högfjället. I dalgångar och områden som är vindutsatta har snötäcket börjat bli relativt tunt och barfläckaran breder ut sig alltmer. För första året på länge så firar vi påsken på hemmaplan med dagsturer, påsken ligger sent och vägarna i Härjedalen var tveksamma då väderprognosen lovade höga dagstemperaturer i kombination med sol. Vi lider inte brist på fin turterräng i närområdet, varken i skogen eller till fjälls. Hittills har vi hunnit med ett antal fina fjällturer på Edsåsdalens fina fjäll leder och en i Skäckerfjällen samt en ”korvgrillartur” i hemmaskogen. Skäckerfjällsturen blev en riktig långtur då vi startade ut 09.30 från bilen, följde skidleden en bit upp på fjället innan vi vände västerut mot Mansjön och ett första fikastopp. Brant klättring upp och ned i passet till Strydalen, middagmat i Strydalens vindskydd runt 17-tiden och sedan de sista 8 km efter led ner till vägen där vi kom fram till bilen vid 19-tiden. De höglänta myrmarkerna bjuder ännu på härligt före, vårskidåkning på skogen när den är som bäst. Hela flocken kan följa med på dessa turer, de äldre hundarna Mara (12) och ChaCha (11) hänger med lösa utan sele. De njuter till fullo av att få följa med på anpassade turer och som extra krydda passar de självklart på att vika av och stå för både ripa och skogsfågel när tillfälle ges.

ChaCha – ett säkert kort, jakt tidigt i februari
Det yngre gardet (Aras, Ran och Gaia) på väg hem efter ett antal jaktdagar i Anarisfjällen
Mara, vinterjakt i Västerbottensfjällen – kanske den sista hon deltog vid med tanke på att hon nu är fyllda 12 år.

Eftersom att jag har varit ledig från jobb från andra veckan i februari till över påsk har det blivit många möjligheter att komma ut på vinterjakt. Under februari hann vi med flera dagsturer och plus att jag låg ute i Anarisfjällen under ett antal dagar tillsammans med Aras, Ran och medlånade syster Gaia. Vinterjakten är svår men ger erfarenhet som brukar märkas då tidig jaktsäsong går över till senhöstjakt och såväl skogshöns som ripa blir allt skyggare. När säsongen var över i Jämtland åkte jag upp först sex dagar tillsammans med Ran och Aras innan Camilla, Anton med Gaia och David anslöt för en avslutande vecka innan säsongen var till ända. För mig som fött upp hundarna är det otroligt värdefullt att få se fler än de valpar/hundar vi sparar ur kullarna. Genomgående har de egenskaper jag eftersträvat i aveln verkat nedärvas i de individer jag sett och fått rapporter om. Det vill säga det där lilla extra vad det gäller fågelhantering som leder till flertal jaktsituationer. Eftersom jag önskar starka hundar blir det också hundar som kräver både dressyr och tydlighet, något som också märks på avkommorna. Extra roligt är det för oss att fått följa Gaias utveckling till jakthund. Under de sista dagarna i Västerbotten men även under dagarna jag hade henne till låns i februari börjar hon alltmer uppvisa de egenskaper som jag ser hos ChaCha vid jakt. Det skall bli otroligt spännande att se henne till hösten.

Sylarna runt
Västerbottensfjällen – nio dygn på tur
Fjällturer efter jaktsäsong kan ge en bra bild vart det kan vara värt att återkomma vid nästa vinterjakt

När jaktsäsongen är slut blir det tid för kortare och längre turer till fjälls. I år har det blivit en tur runt Sylmassivet i högfjällsterräng och en längre tur på nio dagar i Västerbottensfjällen norr om Hemavan/Tärnaby samt lite kortare dagsturer. Under mina turer efter jaktsäsong brukar jag passa på att besöka intressanta områden för jakt. Där riporna spelar brukar det vara övervintringsplatser och därmed vara områden det kan vara värt att återkomma till vid nästa säsong för vinterjakt. På övervintringsplatserna kan det, men behöver inte vara god tillgång på ripa under hösten.

Tiden april-maj då de spelgalna riporna lätt låter sig fotas på nära håll

Nu återstår med lite tur och kalla nätter en fin tid för turåkning till fjälls innan vintern helst släpper sitt grepp. Sedan ser vi fram emot sommaraktiviteter tillsammans med hundarna, finslipning av spår och apport och någon fjälltur innan vi äntligen kommit fram till starten av nästa jaktsäsong. Till hösten kommer jag efter att ha träffat och jagat över de två hanhundarna jag sett ut för kommande parning att delge vilken kombination det kommer att bli vid vår nästa valpkull med planerad parning november-december -22.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.