Året startade med en lång period av mycket låga temperaturer, kvicksilvret låg ”fastfruset” runt -20 tll -25 grader under två månaders tid. Eftersom det inte blåste nämnvärt under den tiden låg snön djup på fjällsluttningarna. Av och till fick vi någon jaktdag med dräglig temperatur men mestadels blev det korta turer med väl påklädda hundar.
Problemet kall djupsnö och ”hundkläder” som tillåter hunden att utföra sina behov utan att det ”sipprar” in snö har jag inte löst tillfredsställande ännu. Den senaste ”produktutvecklingen” var att jag tillverkade en liten ”pungpåse” till Aras för att undvika att han förfryser sina ”ädlare” delar. Till min min förvåning fungerande den över förväntan, dvs höll emot att det sipprade in kallsnö under 3-4 timmars pulsande i djupsnö.
När sedan kylan släppte förvandlades föret till bottenlös sockersnö varvat med partier med skarp skare och stora barfläckar. Vädermässigt dominerade hårda sydvästvindar och nederbörd i form av regn eller snöblandat regn. Trots allt klöste vi oss ut några avslutande dagar i Jämtland innan vi beslöt oss för att ge upp för den här säsongen.
Skygga ripor krävde bra hundjobb…och bra skytte
Första längre fjällturen med pulka, stark insats av Camilla som inte hade skidåkning högst på listan för lite drygt ett år sedan.
Som vanligt förlängde vi vinterjakten med avslutning i Västerbotten eftersom jakt på ripa är tillåtet två veckor längre där än i Jämtland. Med på turen den här gången var Camilla, nybliven jägare och vorstehägare. Dessvärre löpte deras egen tik Gaia (syster till vår Ran) och fick stanna hemma med husse den här gången. Under de fyra dagarna tillsammans fick vi en fin tur upp till stugan, två jaktdagar med okej väder och en ovädersdag. Dagar som bjöd på svettig klättring i fjällsluttningarna efter skygga ripor, bra hundjobb, utmanande skytte och belöning i form av ripmiddag framför sprakande brasa i stearinljusets sken.
Ran visar i år att hon har fått betydligt större erfarenhet vilket gjorde att hon hanterade de skygga vinterriporna betydligt bättre än förra året.
Jag fortsatte sedan ytterligare 11 dagar tillsammans med Aras och Ran. Mara som även hon valt att löpa under en olämplig tid fick åka hem med Camilla för att Aras skulle slippa ha henne i närheten under höglöpsdagarna. Följande dagar blev vädermässigt en fortsättning på hur säsongen avslutades i Jämtland, dvs snabba kast mellan sol och och oväder, mestadels relativt hård vind men däremot slapp vi nederbörd i form av regn. Föret var dock under förutsättningarna helt ok även om det låg skarp skare i sydvästlutningar. De sista dagarna kom det ytterligare snö som lade sig som ett mjukt lager ovanpå och skonade tassar och ben på hundarna. Riporna hade till största del samlats i stora flockar inför spelperioden och var svårt att komma tillräckligt nära dem. Trots allt blev det ett antal lyckade situationer där jag fick fälla för hundarna. Jag hade också med mig en 22:a med nyinköpt kikarsikte som jag nyttjade på korta morgon- eller kvällsturer när hundarna fick vila. De två första skotten som var på nära håll blev fullträff vilket höjde mitt självförtroende enormt. Sedan följde otaliga bom då avstånden blev långa när jag försökte åla mig fram i position utan att skrämma iväg de skygga riporna som satt som vita konsumkassar i träden.
Troligen det sista året som Mara följer med på längre jakttur där vi går ut med skidor pulka då hon nu uppnått ålder av 11 år.
Sammantaget bjöd Västerbotten på en fin avslutning på vinterjakten på ripa med härliga naturupplevelser, intensiv samvaro med hundarna och fina jaktögonblick. Aras visar att han nu kommit upp i den ålder där erfarenheten talar, Ran är på väg upp på sin bana till allt skickligare jakthund och Mara är trots sin ålder av 11 år i god form för både lång transport ut till jaktmarken, jakt i varierande terräng och före samt hanterar skygga ripor med självklarhet. Som vanligt då jag avslutar en tur är det ett motstånd att bege sig hem och direkt börjar tankarna fokusera kring planering av nästa tur.
Att transportera sig ut på jaktmarkerna på skidor med allt man behöver i pulkan tillsammans med sina fyrbenta kompisar ger för mig en härlig upplevelse. Extra roligt att få introducera en ny person och se intresset vakna för fler turer.
Snabba kast i vädret gav flera ofrivilliga vilodagar och ställde krav på flexibilitet och ändrade planer. En av fördelarna att vara ute under längre tid.
Lite jaktlycka av och till…
Härliga naturupplevelser
Med rätt prylar för både två och fyrbenta funkar det fint med någon tältnatt av och till även under vinterjakt.
En fin men lite kylig tur hem efter härliga 14 dagar tillsammans med hundarna på fjället.