Trots allt fick vi några härliga vårvinterturer
I onsdags blev det ”slut på vintern”. Ett kraftigt regn kombinerat med plusgrader dygnet runt förvandlade det underbara vårvinterföret till slush som troligen inte kan återgå till brukbart före även om vi får några kalla nätter. Trots allt fick vi några underbara dagar och turer på på vårvinterfjäll. De deprimerande dagarna från slutet av februari och fram till påsk med plusgrader, regn och hård vind övergick under efterföljande veckorna till kalla nätter och flertalet soliga dagar vilket gav tillfälle att njuta av ”den femte årstiden”.
När vinterjakten är slut fortsätter vi med att gå kortar och längre turer, ofta med övernattning i tält.
Och härliga turer i skogen på skaren med kaffekokning på barfläckarna
Vintersäsongen för mig är en möjlighet till att förlänga jaktsäsongen på fjäll men också en härlig tid att göra kortare och längre turer med hundarna på skidor med allt vad vi behöver för någon dag eller vecka i packat i pulkan. Att färdas tillsammans med mina fyrbenta med enda målet att njuta av vårvintern är ett härligt sätt att bibehålla fysisk form, stärka ”lagkänslan” tillsammans med hundarna och bara ”få vara” i lugnet och stillheten. Möjligheten att få ta del av årstidernas växlingar till skogs och till fjälls är en viktig del i mitt liv med hundarna.
Mara min turkamrat på otaliga turer fanns med även denna säsong vilket troligen med tanke på att hon nu fyllt 11 år är den sista på långturer.
Ett generationsskifte är på gång, Ran som blivit två år i början av maj har haft sin första ”riktiga” vintersäsong och för Mara som fyllde 11 i mars är det troligen den sista på längre turer. Ran har gjort ett fint jobb då hon fått gå ”i led” med Aras, dvs längst fram. Mara har trots ålder jobbat på bra och bidragit fint med både muskelstyrka och sin erfarenhet i ”spannet”. Bland de hundar som finns i huset idag är Mara den enda som är kvar av dem som var med på min fem veckor långa tur genom Norsk-Svenska fjällkedjan för ett antal år sedan. Min förhoppning är att någon vinter framöver kunna återupprepa någon liknande långtur. Det skiljer 3 år mellan Aras och Ran så förhoppningsvis kommer det att innebära att de två kan gå tillsammans på längre turer i flera år framöver. ChaCha som tyvärr skadat sig under mars månad går på aktiv rehabilitering med mål att kunna återgå som jakthund åtminstone i skog.
Otso under en dag på fjället då jag hade honom ”till låns”
Under våren har kullsyskon till Ran varit aktiva med jakt och träning till fjälls. Norske Pondus (Atle) har fått chansen till fin träning i Liernefjällen väster om Valjöbyn. Från husse har vi fått rapport om att Pondus utvecklats bra, finner och preciserar ripor, lugn på tillsägelse och arbetar oförtrutet på oavsett väder och före. Dante (Ahto) har fått möjlighet till både jakt och träning i Jokkmokksfjällen under vintern och våren vilket givit resultat. Gaia har fått flertalet dagar på fjället trots olämplig tid för löp och också varit på fjällkurs i Ljungdalen för Mattias Westerlund (Hundskolan Vision). Jag har fått möjlighet att se Gaia och kan konstatera att dagarna på fjället under vintern har medfört att hon idag är helt klar över sin uppgift och att det nu bara fattas lite finslipning inför hösten. Det är otroligt roligt att se utvecklingen då hon gått från klarhet till klarhet. För Ran som har fått flertalet jaktdagar under vintern har det efter jaktslut mest handlat om ”spontanträning” när tillfälle har givits under skidåkning. Jag fick tillfälle att låna med mig Otso under några timmar vilket var en positiv upplevelse. Han är den i kullen som varit minst i kontakt med fågel men uppvisade trots det samma grundegenskaper som jag sett genomsyrar hela kullen. Förmåga att nyttja vind och terräng för att BÅDE finna och precisera ripor, ett lugn inför vilt och stor arbetslust.
Vårvintern bjuder ofta på ”spontanträning” under turer på fjället. Det är svårt att ”koppla av” näsan på hundarna när jaktsäsongen är slut.
HD A på båda höfter, först ut i kullen att ha röntgats.
Norske Pondus (Atle) är som vanligt först i kullen med att uppvisa resultat. För ca 3 veckor sedan fick jag mail från husse som berättade att Pondus röntgats med HD A på båda höfter. I slutet av maj är Ran, Gaia och Otso inbokade för röntgen vid Djursjukhuset i Östersund och jag kryssar fingrarna för samma fina resultat. Hittills har vi haft runt 80% röntgat i kullarna, alla resultat med HD A och ED 0.
Isen har precis släppt från mindre tjärnar flödet är högt i strömmande vattendrag så det får gå ännu en tid innan det är dags för badsäsong.
Apporten, något som jag börjar träna och befästa tidigt, Ran 3 1/2 månad trainee under premiärjakt i skogen 2019.
Nu väntar en mellansäsong innan den riktiga bad- och barmarkssäsongen börjar. En tid som ger välbehövlig vila och återhämtning för hundarna innan uppbyggnaden inför jakt startar. Mellansäsongen ger tid att finslipa på apport och lydnad något som kanske fått hamna lite åt sidan under vintern. För vår del så kommer vi att inrikta träningen mot viltspår eftersom vår ”gamling” Storm inte finns med oss denna höst. Troligtvis kommer Mara att få överta hans roll men även de andra hundarna skall få ordentlig genomträning. Norske Pondus är godkänd viltspårhund i Norge och kommer att starta fler prov under sommaren som träning inför höstens klövviltsjakt.
Aras hösten 2020
Under sommaren är det en kull planerad mellan vår Aras och Norrbaggens Zina, parning troligen under juni-juli. Det blir otroligt spännande då jag också själv har planer på att använda honom till en kull tillsammans med min fodertik Terra (Mercus Noblesse) som jag köpte in förra sommaren. Det ska bli roligt att om allt lyckas få möjligheten att jämföra valpar ur två kullar efter honom. I helgen skall jag träffa valspekulanter på svensk sida som tagit kontakt och visat intresse för planerad kull trots att vi inte gått ut med någon information ännu. För närvarande håller jag själv på att fundera på om jag har möjlighet att behålla en valp då jag tror att kombinationen kan bli intressant ur både jaktligt och mentalt perspektiv.
Smolk i bägaren, regeringens beslut om förkortad jakttid för ripa och tidigareläggande av älgjakten.
Till sist….något som känns otroligt oroande, regeringens beslut om ändrade jakttider. Beslutet om tidigare start på älgjakten och att Lst i respektive län själva får bestämma om det skall vara något brunstuppehåll kommer troligen, åtminstone för oss i Jämtland att medföra en än mer reducerad möjlighet till jakt på fjället. I tillägg kom dråpslaget om förkortad vinterjakt vilket i princip innebär slutet för en förlängning av höstsäsongen. Innan den 15 februari skall man ha tur om väder, temperatur och före medger mer än någon dags jakt. Beslutet ser också ut att ha grundats på remisser och påtryckningar från idealistiska föreningar snarare än vetenskapliga fakta. Det är skrämmande när politiker och statsråd faller för att fatta beslut utifrån sina egna värderingar istället för att grunda dessa på forskningsresultat och remisser från egen expertmyndighet, i detta fall Naturvårdverket. Att skilja på människor utifrån ursprung och ”rastillhörighet” har provats otaliga gånger i historiskt perspektiv, ett misstag som inte behöver upprepas med den kunskap om vart det leder som vi har idag.