För fjorton dagar sedan kom den dagen då jag var tvungen att införliva mitt löfte till Storm att ge hjälp att korsa Regnbågsbron. Det löfte som jag avger till alla valpar när de drar sitt första andetag i min hand att de också skall få vila sitt huvud i mitt knä när den dagen kommer då jag måste ta avgörandet att släcka livslågan för att undvika fortsatt lidande. Jag lovar dem att vara stark nog att ta avgörandet att förkorta livet när det inte finns något hopp eller återvändo och inte behålla dem av ren egoism. En erfaren veterinär sade till mig en gång, ”idag är en sådan dag som du känner dig som den sämsta hundägaren. När du orkar får du istället tänka på alla andra dagar ni haft tillsammans då du förmodligen var en av de bästa hundägarna”. Jag tror aldrig att man kommer undan tankarna att utgången kunde ha varit annorlunda om man sett tecknen, ”varit mer uppmärksam” eller tagit andra beslut. Nu har du återförenats med din syster Bris, hela ”väder och väderfenomens” kullen är nu samlad igen då du var den sista som tog farväl. En sådan hund som Storm med så många av de egenskaper som jag önskar samlade i en och samma hund kommer jag nog aldrig att få uppleva igen. Storm var den hund som har varit min följeslagare på alla längre äventyr, funnits vid min sida under de största svårigheterna i livet och givit mig otaliga fantastiska jaktdagar i såväl skog som på fjäll. Han var flockens obestridliga ledare och skapade stabilitet och trygghet för såväl valpar som nykomlingar i flocken. Du visade mig också vad genuina vorstehegenskaper stod för och hur lätt många moment fungerar när dessa finns på plats. Efter 15 år och några veckor finns du inte längre vid min sida, ett slutgiltigt farväl men du har lämnat ett avtryck som aldrig kommer att blekna. Sov gott min vän och jag önskar att jag inte vore en bland de mest sekulariserade svenskar som finns så att jag kunde tro att vi kunde återförenas igen på andra sidan.
I mitt minne finns otaliga fantastiska jaktdagar vi hade tillsammans i såväl skog som på fjäll då du vanligen bjöd på jaktbara situationer från att du var ung till riktigt gammal.
Antal turer vi gjorde tillsammans har jag tappat räkningen på men det jag vet är att du var en fantastisk ledarhund och turkamrat på alla långa äventyr vi delade.
Sist men inte minst med en stabil mentalitet som gjorde att du fann dig i alla situationer och var en självklar ledare i flocken som deltog i fostran av valpkullarna.