Avslutande jaktdagar för säsongen i Västerbottensfjällen
Ja egentligen är det åtta månader dvs en hel jaktsäsong sedan jag gjorde mitt senaste inlägg på hemsidan. Ett inlägg som dessutom hade försvunnit från sidan då webhotellet uppdaterade funktioner. Det har varit otroligt intensiva åtta månader då jag varit ute på praktik vid olika enheter i sjukvården, gjort stora nationella tentor och praktisk examen vid avdelning och nu avslutande skrivit uppsats. Tiden för jakt och hundar har under denna tid fått krympa till ett minimum och varit långt ifrån de möjligheter jag vanligtvis brukar ha.
Det är svårt att göra någon riktigt bra sammanfattning av den långa tiden mellan inläggen men jag försöker ge en kortversion med de viktigaste händelserna.
Ran 3 1/2 månad, första ripkontakten under premiärveckan i skog
Ran 10 månader under sista jaktdagarna på vinterjakten
Ran, tikvalpen jag behöll från ChaCha-Ura kullen i våras har utvecklats bra. Hon har i princip fått följa med på större delen av de korta jaktturerna jag gjorde under hösten och fick även följa med på den avslutande turen till Västerbottensfjällen. Jag är relativt nöjd med henne då hon ser ut att besitta de egenskaper jag anser viktiga, stor vilja till apportering, förmåga att snabbt lära sig nyttja vind och terräng för att hitta och precisera fågel inom skotthåll. Under första tiden på vinterjakten stod hon dock på lite för långa håll för att det skulle vara jaktbart med hagel men i slutet hade hon lärt sig att gå in på fågel på klart jaktbara håll. Planen var att starta henne på vårvinterprov i Mittådalen eftersom hon i mars precis uppnått tillåten ålder (10 månader) för att få starta. Provet ställdes dock in på grund av det läge vi har i samhället idag då vi alla måste bidra till att att bromsa smittspridning av Coronaviruset vilket självklart inbegriper aktiviteter i hundklubbarna.
Premiärjakt i skogen, Aras tillsammans med valpköpare från kullen i våras
Aras syster Unna var med oss på en dag i skogen i höstas och vi hoppas att vi får se mer av henne på fler jaktdagar till nästa höst
Aras och Ran under vinterjakten i februari. Roligt att se att båda sekunderar på varandra
Aras fortsätter att utvecklas och i takt med ökad erfarenhet börjar han nu få en fågelhantering som mer och mer liknar ChaChas vilket genererar många skott tillfällen såväl i skog som på fjäll. Tiden för provstarter blev knapp i höstas vilket jag ska försöka ta igen till nästa höst beroende på vilka möjligheter som kommer att finnas utifrån läget vi har med Coronaviruset i samhället. Oavsett är han en härlig hund som alltid jobbar och gör sitt bästa oberoende om det handlar om knepiga vattenapporter på änder, tungt apporvilt vid prov, långa jaktdagar eller fjällturer med tung pulka. Det som jag trots allt värderar absolut högst är hans otroligt stabila mentalitet som gör att jag kan lita på honom i alla situationer.
I höstas blev de flesta av jaktdagarna i skogen
Under vinterjakten fick vi fler dagar på fjället än vi hade i höstas vilket inte brukar vara fallet en ”normal” säsong
ChaCha och Mara jobbar på som äldre och rutinerade hundar ska göra. Maras knän ser ut att hålla ännu en tid vilket är roligt med tanke på vad hon utsatts för vad det gäller både operationer och långa rehabperioder. Hon funkar fint och uppvisar aldrig någon hälta om hårdare fysisk ansträngning varvas med tillräcklig tid för återhämtning. Precis som för min egen del så handlar det om att hennes muskulatur ska vara tränad för den fysisk ansträngning som hon utför för att inte få en för hård ledbelastning som ger inflammation i leden. ChaCha har klarat att bygga upp sig fint efter valpkullen i våras och tuffar vidare in på sitt nionde år utan krämpor.
Skogsjakten är numera den jakt som passar Storms ålder bäst då terrängen oftast är skonsammare än på fjället
En tur i februari på våra skogsmarker i Almåsa, stånd för det som sedan visade sig vara en orrtupp
Fågelfinnarförmåga är det inget fel på även om hörseln är dålig. Här på morgontur runt milspåret
Storm, ja vad ska man säga. Nu är han inne på sitt 14:e år och fortsatt tuffar han på och följer med på allt från långa skidturer till jakt. Hörseln är visserligen mycket dålig men nosen fungerar och han presenterar i stort sett alltid möjligheter till skott då vi är ute. Fortsatt är han ”boss” i flocken och de övriga hundarna visar honom stor respekt, även ”skitungen” Ran. Det är intressant att se att de andra hundarna även ägnar honom lite extra omsorg tex genom att lägga sig bredvid honom vid vila och ge lite hjälp med ”tvätt”.
Kullträff i vintrigt november
Viltspår
Jaktträning i fjällnära skog
Gaia med husse på en av vorstehklubbens träningskvällar i Dille hundhall
Otso med husse (och matte) på vinterjakt
Gaia med husse på vinterjakt med syrran Ran som åskådare
l november hade vi en kullträff för ChaCha-Ura kullen som föddes i våras. Unghundarna var då 6 månader, med på träffen var fyra av sex unghundar (Gaia, Ran, Otso och Atle (Pondus). Under dagen fick de prova på aktiviteter som kommer att bli deras arbetsområden som vuxna hundar, viltspår, apport och jakt. Våra marker i Almåsa erbjuder möjlighet att träna hundarna i olika miljöer med olika grad av störning av annat vilt. Under hösten och vintern har vi haft förmånen att träffa unghundarna Otso och Gaia som bor närområdet både vid vorstehklubbens inomhus träning och ute på vinterjakt. Det är otroligt roligt att få följa deras utveckling på nära håll och i den mån jag kan kunna erbjuda råd och hjälp. Positiva rapporter kommer in från de unghundar som vi inte har träffat. Atho (Dante) har tillbringat våren som stugvärdshund i Njunjes och Tyr (Ross) får fina möjligheter att utvecklas till en allsidig jakthund i Färila. Inför sommaren ligger planen på fler träffar bla med viltspårprov, BPH test samt jaktträning på markerna i Härjedalen…om nu världen vänder tillbaka till ett mer normalt läge igen förstås.
Våren en härlig tid för turer, såväl korta som långa innan vintersäsongen är över
Nu väntar en tid med härliga vårturer i såväl skogen som på fjället med korvgrillning och kanske någon tältnatt. Turistföreningsstugorna har stängt officiellt och troligen är det bäst att undvika övernattningar i den del som trots allt står öppen framförallt under påsken då det kanske rör sig en hel del folk ute. Som tur är har vi två ensliga tillflyktsorter, Almåsa och Tallbergsvallen, båda långt ifrån några turiststråk. Som vanligt efter avslutad jaktsäsong börjar suget efter nästa infinna sig med omedelbar verkan…nu ska vi bara genomlida ”transportsträckan” sommaren.