Vi vädrar kommande jaktdagar…bilden är från förra året men snart inom någon dag är vi där…på våra älskade myrmarker.
Jisses så fort sommaren har sprungit iväg, om bara drygt en vecka så är vi igång med säsongens första jaktdagar. Heltid på barnkliniken i Östersund, två timmars pendling varje dag, rehabträning för mitt knä och fem hundar på hemmaplan varav en valp har inneburit ett komprimerat schema från kl. 04.30 till 22.30-23.00 fem dagar i veckan. Ser därför att jag inte har gjort någon uppdatering sedan valparna flyttade från oss för snart två månader sedan. I fredags gjorde jag dock min sista dag på mitt vikariat på kliniken och nu väntar äntligen friheten i skog och eventuellt senare på fjäll. I år åker vi inom någon dag ner till vår stuga i Härjedalen där vi startar med några dagars jaktträning innan vi ger oss ut på säsongens första jakt. Denna gång hade vi redan tidigt planerat att jaga den första veckan på skogen i och med att vi inte visste hur pass bra eller dåligt mitt knä skulle fungera. När nyheten om avstängningen av ”halva Härjedalen” ovan odlingsgränsen lades ut kändes vårt beslut om skogsjakt ännu mer rätt. I år ska vi prova marker högre och längre ut på Kölarna, områden jag inte jagat på sedan någon gång i början av 2000-talet. Vi har fått tillgång till en skogskoja med anor från den tiden man utförde myrslåtter vilket gör att vi slipper onödiga dagliga transportsträckor ut på markerna. I tillägg slipper vi splittra flocken då både den yngsta och den äldsta kan följa med.
Atho den valp som rest längst ifrån oss och numera bor i Luleå
Våra utflyttade valpar har nu befunnit sig i snart två månader i sina nya hem och rapporter om att de snabbt acklimatiserat sig och funnit sig väl tillrätta har droppat in i både text och bild. Det verkar som att det som utmärker även denna kull är att de har ett inre lugn och trygghet som gör att de möter nya miljöer och situationer med nyfikenhet. Självklart kan det vara full rulle och bus men också en snabb växling till avkoppling. Vår egen Ran skiljer sig inte från sina kullsyskon. Precis som Aras har det inte behövts någon egentlig träning att bli lämnad ensam. När vi sätter Ran i bur lägger hon sig ner och det hörs inte ett pip varken då vi lämnar henne eller kommer tillbaka.
Gaia som är Frösöbo på sin första fjälltur till Dörrsjöarna, husses ryggsäck funkar bra som ”doggybag” när sträckorna blir för långa för en liten valp.
Det är en spännande tid som väntar både valpar och ägare framöver, för valparna att upptäcka ”världen” och för ägarna att upptäcka vad som döljs i de små fyrbenta. En tid som är viktig att ta tillvara på då förhållande mellan två och fyrbent formas och ramar sätts för hur den vuxna hunden skall uppföra sig och agera i olika situationer. En valp kan lära sig massor…både bra och dåliga vanor. Om man lägger nivån efter mognad har man chansen att grundlägga många bra vanor som kommer till nytta vid formande av den blivande jaktkamraten
Tyr i Färila som praktikant vid skyddsjakt på kaja och duva