I veckan kom valparnas stamtavlor, ett tydligt bevis på att det inte är länge innan de lämnar flocken och ska fortsätts sin utveckling till jakthund på egna ben..
Idag är valparna sju veckor, det är knappt det går att ta in att tiden har flugit så fort och att det snart är dags för dem att springa vidare till sina nya hem. Det är som vanligt med blandade känslor som man ser tiden krympa till det är dags att skicka iväg dem. Att ha följt dem från deras första dag som små ynkliga och ömtåliga men vanligen så levnadsstarka till nyfikna, upptågsmakare är något som gör att man knyter band till dem. Det kniper alltid lite i magen att skicka iväg dem samtidigt som ens intellekt säger att det är det bästa då de inte skulle få den chans de ska ha att utvecklas och formas till jakthundar om alla stannat hos oss. Det är också fascinerande att se hur deras små personligheter med olika egenskaper som de utvecklat i flocken/kullen hos oss efter ett halvår i sitt nya hem slipats och formats och hur de ändrats i förhållande till vad de uppvisat tidigare. Grundegenskaperna med trygghet, nyfikenhet och stabilitet ser dock ut som hundarna ur våra kullar efter de linjer vi valt att avla vidare på bibehåller oavsett uppväxtförhållanden.
På väg att upptäcka en värld som bara blir större och större…
Under den senaste veckan har de fått börja följa med ut på små turer så att de får upptäcka annan miljö än vår gård och hundgården. Jag plockar med två och två så att de också får prova att vara från de övriga kullsyskonen, ChaCha och Mara som annars är sällskap åt dem. Det är alltid roligt att se hur de löser problem, ta sig över små vattendrag (bäckar), genom lite mer oländig terräng och hur de reagerar och löser situationen om de hamnar på efterkälken.
Både Mara och ChaCha är bra på att lära valparna att visa tillbörlig respekt för vuxna hundar och respektera ett nej.
Även om det kan behövas en påminnelse ibland…
Valparna har nu blivit så gamla att de vuxna hundarna har börjat fostra på allvar och de är tydliga med vart gränsen går. Återigen, det verkligen en förmån att ha flera vuxna hundar som lär valparna att förstå gränssättning och tolka signaler. Jag upplever att det gör det så mycket lättare för oss människor att ta vid när de fyrbenta lagt en grund även om jag önskar att jag haft lite mer av Storms auktoritet och tydlighet. Aras har övergått från att bara vara ”farsan Baloo” till att även han börjat fostra de små. Troligen var han inte riktigt säker på hur han skulle göra från början och valde först att undvika dem men hans nyfikenhet tog överhand och då blev lek ett sätt att att hantera situationen. Fortsättningsvis leker han med dem men sätter också gränser och fostrar i både i leken och i övriga situationer. ChaCha leker också alltmer med valparna, ibland kan det se ganska våldsamt ut men jag är rätt säker på att hon vet exakt vad hon gör. Att de vuxna hundarna har ändrat sitt beteende mot valparna ger också tydligt besked till oss tvåbenta att vi inte ska låta valpåldern gå förlorad utan redan då vi får hem valpen sätta de gränser vi vill att de skall respektera i vuxen ålder.
Ännu får valparna förmånen att besök mjölkbaren, men bara på ChaChas villkor vilket brukar bli max 2 ggr/dag
Det är roligt att se hur de genetiska egenskaperna börjar framträda…att smyga och stå som är den stående fågelhundens arbetssätt
Några egenskaper som jag anser vara viktigt att bevara i aveln av hundar
Inre trygghet som bla behövs för att hunden inte skall bli alltför stressad vid nya och oväntade situationer eller händelser men också för att…
..våga vara nyfiken vilket är den egenskap som behövs för effektiv och snabb inlärning.