De stora myrflaken högt uppe på Kölarna bjöd på fantastiskt före och fjällkänsla
Påskveckan har vi som vanligt tillbringat i skogen. Vi inledde veckan med några dagar i torpet i Almåsa och fortsatte sedan ner till vår stuga i Härjedalen. Dagarna innan hade vårvärmen gått hårt åt vintern men Kölarna bjöd på fantastiskt skidföre eftersom temperaturen föll ned till runt – 6 till 8 grader nattetid.
Ran har under de här dagarna fått prova på att dra korta sträckor eftersom föret och terrängen var så lätt att det inte gav någon större belastning. Till större delen fick hon dock som vanligt gå lös på sidan eller bakom mig då jag hade de andra hundarna på drag eller skidade utan hund. Precis som de övriga hundarna har hon nosen påkopplad och reagerar direkt med att sänka farten om hon får vittring av fågel/hare och ökar farten när vi korsar nya lospår. På den översta videon så markerar hon på samma plats som Aras men går vidare då jag manar på henne framåt. För mig är det viktigt att de lär sig att det är jag som avgör om och när det skall jagas. Det finns flera anledningar till detta, dels för att de skall kunna följa mig lösa då jag konditionstränar med mountainbike, springer i skogen eller går tur på fjället under icke jakttid. Men också för att de skall kunna fokusera på att hjälpa till att dra pulkan eller bära klövjeväskor på väg ut på jakt. De är helt ok att de markerar vittring de känner och ”frågar” men skall sedan kunna släppa och följa mig utan att bråka. Vanligtvis har de fått en god grund redan från unghundstiden eftersom att de får följa med mig lösa på sidan eller bakom mig innan de är tillräckligt gamla för att hjälpa till att dra eller bära.
Den nya grillkåtan gav bra skydd för den kalla vinden vid rast och fika
Tyvärr fortsatte det precis som det varit större delen av den här vintern med att vara lite väl mycket vind. Rast och fika fick ske i vindskydd eller den nyuppsatta grillkåtan efter skoterleden. Den hårda skaren var täckt med mellan 5-10 cm nysnö och gav ett härligt före för både skidor och hundtassar. Dessutom var det lätt att se att det rört sig en hel del fågel upp på markerna, både skogsfågel och ripa. Hundarna markerade och uppmärksammade oss också på två vältrampade spelplatser av tjäder. Av och till korsades vår väg av nytrampade spår av lo och järv, det första ledde till ökat intresse och fart hos hundarna.
Påskafton, äntligen en dag med lugna vindar vilket medgav kaffekokning och grillning av mackor över elden på en barfläck
Det märks att det är betydligt lättare för hundarna att få vittring på riporna den här tiden på året då det inte finns så mycket andra dofter som stör. När vi kör på skidor över myrarna höjer de huvudet och ”seglar” i vinden efter doftmolekylerna eller kastar plötslig runt i stånd. Vi är inte helt överens om att riporna så här sent ut på året ska få vara ifred. För Ran som mestadels går lös på sidan av mig är det en bra träning att inte gå ut på jakt utan tillåtelse. Nu kommer en tid då aktiviteten för hundarna får bestå av drag vid skidåkning, eventuellt någon flerdagarstur på fjället och så småningom viltspår och apportträning.
Några fler bilder från härliga vårvinterdagar, fler finns på facebooksidan
