Slutspurt på dräktighetsperioden

Efter påsk har vi haft sommartemperatur i luften, ChaCha som är trind som en tunna har svalkat sig både i smältvatten och snöfält som fortsatt ligger kvar på skuggsidorna under våra promenader

I går passerade vi det kritiska dygnet för förtidig valpning, från och med dygn 56 skall valparna åtminstone i teorin ha en chans att klara sig om de föds. Jag ser dock gärna att det dröjer ytterligare ett eller två dygn för att de skall ha god chans att klara ett liv utanför ChaChas trinda mage. Som det ser ut idag så är det inte dags ännu, ChaCha följde glatt med på en dryg timmes promenad i skogen och skuttade på trots att hon ser rätt oproportionerlig ut.

Så länge har jag ställt i ordning en ”bra att ha låda” innehållande lakansbitar, Torkypapper, handdukar, handsprit, nya fleecefiltar samt penna papper för att kunna anteckna under valpningen både kön, teckning och om det var något speciellt med någon av dem när de kommer till den nya världen. Nu är det bara att hålla tummar och tår att allt går lika bra som vid valpningen av den förra kullen.

Tråååkigt att vänta på valpar, mamma är tjock och slö, matte halt och lytt och Nanny skendräktig…

Ännu lite tidigt för bad även om Aras tog en sväng som isbrytaren Ymer…

Snön har nu smält bort helt och hållet förutom på skuggsidor i skogen. Igår var det första gången jag cyklade uppför den gräsbevuxna körvägen till ”badtjärnen. Ett antal gånger fick jag hoppa av cykeln för pulsa fram genom mindre snöfält men trots allt helt ok. Det känns skönt att kunna nyttja cykeln för motion med hundarna då jag innan jag fått en magnetröntgen inte är rekommenderad att försöka jogga och endast gå korta svängar till fots. Promenaderna jag kan gå sparar jag till ChaCha då hon är alltför tung för att följa med bredvid cykeln. Det är också otroligt skönt att jag har tränat hundarna att springa lösa bredvid eller bakom cykeln och krävt lydnaden att de går kvar trots intressanta dofter, skogsfågel som lättar bredvid stigen eller rådjur som löper iväg framför oss. Som det är just nu skulle jag aldrig våga ha dem kopplade och riskera fler skador på knät om de skulle dra ikull mig. Det är endast i uppförslut som de får gå på sele och lina för att de skall få lite styrketräning och då springer de vanligen i trav.

Vår och sommar är också tid för fikaturer i skog och på fjäll. Promenad med klövjeväskor ger fin stryke-, koordinationträning för både rygg, bogparti och capalleder (handleder) för hundarna, något de har nytta av då de skall flyga fram i terrängen på jakt. I tillägg tränas också ”de små musklerna” som stabiliserar leder vid långsamt tempo med viktbelastning vilket är en viktig del i den skadeförebyggande träningen. Fikaturer gör också att hundarna blir vana vid att stoppa upp och vila under paus med kaffekokning, något de har stor nytta av då jaktsäsongen startar och det kan bli långa jaktdagar till skogs eller fjälls. Om hundarna kan koppla av under raster ger det dem en stunds återhämtning både fysiskt och psykiskt vilket både kan leda till att de orkar prestera bättre men även verka skadeförbyggande.

Storm inne på sitt trettonde år men fortsatt så pigg att han fortsatt följer med på cykelträning

Vila vid fikapaus, en bra vana inför jaktsäsong

Nu skall vi bara ”genomlida” sommaren så är det snart höst och jakt igen

Det här inlägget postades i Livet i vardagen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *