Nix, inga höga poäng på förmåga att bli arg under BPH testet däremot på trygghet vid de olika testmomenten.
..och glada i att ta kontakt med främmande person, en egenskap som visade sig lite starkare hos de yngre hundarna än de äldre som hälsade lite mer ointresserat och lite mindre intensivt.
Jag blir nu tvungen att skriva ytterligare ett inlägg angående uttryck jag använde då jag sammanfattade hundarnas reaktioner vid BPH beskrivningen. Skärpa har jag lärt mig är hundens förmåga att bli arg vilket kan fylla funktion beroende på vad den ska användas till. Till exempel har jag uppfattat att för en hund ska våga ”skälla fast” en grävling på ståndskall krävs det att den kan bli lite arg för att våga. Blir den för arg så går den till attack istället vilket jag inte ser som en bra egenskap hos våra jakthundar. I moment 6 där hundens reaktioner i möte med människor i situationer som ur hundens perspektiv kan upplevas som avvikande och lite skrämmande(en person klädd i kappa, bredbrättad hatt och solglasögon som närmar sig stelt i etapper)ska beskrivas använde jag ordet skärpa i beskrivelsen av beteendet att stå kvar och då personen var tillräckligt nära börja skälla utan att morra eller resa ragg eller röra sig framåt eller bakåt. Direkt personen vände sig om sprang samtliga av hundarna fram för att undersöka den konstiga figuren och slog över i glatt hälsningsbeteende då de insåg att det var en helt vanlig människa under förklädnaden. I min tolkning hade de då uppvisat förmåga att bli lite ”arg” men också snabb avreaktion utan kvarvarande känslor vilket jag ser som viktigt. I protokollen bedömdes deras förmåga att bli arg ligga på värde 0-1 på en skala från 0-4 och trygg låg på 4(skala 0-4), intresset för personen efter första kontakten varierade mellan 2-3(skala 0-4) beroende på vad som prasslade i buskarna bredvid testplanen. Nej jag vill inte ha några skarpa hundar men självklart blev jag intresserad av hur en hund som uppvisar skärpa i så fall ska reagera och började googla på defintion av begreppet. Skärpa är ju också ett uttryck som används även jakthundssammanhang men då i betydelsen viltskärpa/rovdjursskärpa. Det här var det bla fick jag bla fram:
Skärpa är den väsensegenskap som gör att en hund reagerar med aggressivitet då den känner sig hotad. Skärpeyttringarna ingår i hundens egen hotattityd och kan väl närmast sägas vara en varning riktad mot dem eller de som hotar. Mellan begreppen skärpa och försvarslust finns ett absolut klart samband. Man torde kunna säga att skärpan är den passiva delen av försvarslusten. Den skärpa, som emellanåt visar sig vid hunds jakt eller försök till jakt på naturligt byte (attrapp för sådant), vanligen kallad rovdjursskärpa, får icke förvilla begreppen. Vanliga skärpereaktioner är sänkning av huvudet, blåsning eller hostning, morrning, skallgivning (förekommer ofta hos icke skarpa hundar som tecken på kamplust), nack- och rygghårsresning, uppdragning av överläpp med samtidig sänkning av mungiporna. I regel sänks svansen till och under vågläge (även tecken på sviktande dådkraft) och med ganska distinkt sidledsvibration. Hos mycket temperamentsfulla hundar med stor labilitet kan morrning och skall övergå till veritabla ylanden.
Ganska regelmässigt trycks öronen bakåt och inåt. Detta förekommer även som allmänt olusttecken utan att skärpa ligger bakom.
Med den texten som bakgrund förstår jag att våra hundars förmåga att bli arg inte graderades högre i testmomentet då de inte visade några av dessa tecken. De tecken som beskrivs ovan tycker jag i och för sig lika gärna kunde bero på att hunden är rädd och osäker och det är inte heller de reaktionerna jag sett hos de av våra hundar som skäller ståndskall på grävling. Varför jag grottar ner mig i definition av begreppen beror på att det inom vorstehrasen börjat bli två olika falanger, de som använder sina hundar mer allround och de som helt eller i till största delen jagar enbart fågel. Jag vill ju tro att vi egentligen inte eftersträvar några större skillnader i hundarna mentala egenskaper oavsett vad vi har för avsikt att använda dem till. Till att börja med skulle jag tro att de flesta jakthundar idag tillbringar fler dagar i familjen än på jakt och i hundgården och därför också måste besitta egenskaper som trygghet och socialt beteende. Oberoende vad vi jagar så tror jag också att vi alla vill ha hundar som vi kan påverka dressyrmässigt och som har viljan att samarbeta med oss. Eftersom jag lever i tron att vi i aveln ska tänka på att använda olika individer för att minska risken för ohälsa hos våra hundar tycker jag det vore intressant att börja titta mer på de mentala egenskaperna som ett komplement till jaktprovsbedömningar. Kanske kommer vi då att hitta fler intressanta individer som kan tillföra rasen bra egenskaper men som annars inte skulle komma ifråga?
Dådkraft anses vara den väsensegenskap som får hund att utan yttre tvång hålla stånd mot en verklig eller förment fara. Detta är den allmänt vedertagna definitionen, men – den kan inte godtas utan varande obestridligen riktig. Man vet nämligen inte med säkerhet vad dådkraft är. Begreppet är alltså omöjligt att entydigt definiera. Den vedertagna definitionen framställer dådkraften som vardera en helt fristående egenskap men så är troligen inte fallet. Det kan väl tänkas att vad man kallar dådkraft är en summareaktion komponerad av yttringar från ett flertal egenskaper (anlag). Andra inverkande egenskaper kan vara bl. a försvarslust, kamplust, och temperament för att nämna några tänkbara. Närmast motsvarande mänskliga egenskap för begreppet dådkraft är mod. Men det finns en väsentlig skillnad mellan dessa två begrepp. Mod förutsätter insikt om farans karaktär och storlek, vilket dådkraft inte gör. Dådkraft inte någon konstant egenskap, som är lika vid alla tillfällen även om de utlösande retningarna skulle vara lika. Dels varierar intensiteten individerna emellan, dels varierar intensiteten inom samma individ beroende på inre och yttre omständigheter vid olika tillfällen. Hos alla djur med revirbeteende, är som redan framhållits, dådkraften beroende på närheten till det egna reviret och framför allt dess centrum.
Hundars mentalitet tycker jag är ett intressant område och som jag upplever att vi borde lägga mer vikt vid avel av jakthundar. Själv är jag nybörjare inom området men kommer som jag nämnt tidigare att fortsätta att uppmuntra mina valpköpare att beskriva sina hundar då jag tror att det är ett viktigt komplement till bedömning vid jaktprov. För att få en bild av de två etablerade testerna BPH och MH kommer också att gå MH med egna hundar även om BPH är det test som förordas inom vorstehklubben.