Aras provar älvvattnet som dock inte höll badtemperatur som jag tyckte var acceptabel trots bra lufttemperatur och sol.
När jag går in på hemsidan så ser jag att tiden har flugit iväg då det senaste inlägget var från 20 mars och sidhuvudet visade en bild från vinterjakten. Det blir därför en liten summering av våren fram till nu då sommaren har börjat ta sina trevande steg.
När vinterjakten var slut för säsongen i både Jämtland och Västerbotten tog säsongen för vårvinterskidåkning med hundarna vid. Vi hann med många fina turer både på myrmarkerna i Härjedalen och i Jämtlandsfjällen, många härliga dagar med fantastiskt före och strålande sol, precis som i STF; turistbroschyrer. Aras fick också lite egenträning då jakten var över då han trots att vi fick möjlighet att fälla ripa över honom under de sista dagarna på säsongen i Jämtland fortsatt har en bit kvar både erfarenhetsmässig och mognadsmässigt innan han kan räknas som en riktig jakthund. Han har i vart visat att ”äpplet inte faller långt från päronträdet” då han ser ut att ha förmåga att nyttja vind och terräng samt precisera fågel även under svåra förhållanden vilket är en god grund att bygga vidare på.
De sista dagarna april över första majhelgen gjorde jag en 5 dagars tur från Saxån väster om Klimpfjäll och in mot norska Børgefjellnationalpark. Återigen hade jag turen att få färdas fram över vita orörda vidder i före som höll fint för både skidor, pulka och hundar samt i väder som de tre första dagarna bjöd på strålande sol. Aras fick fortsatt gå bakom utan att dra då han är ung och dessutom ganska storvuxen vilket blev en utmaning för honom med ripor som doftade förföriskt och var så sådär galna och speltokiga som de är sen ut i maj. Storm som nu är drygt 11 år hade i år fortsatt bra ork att gå med framför pulkan men jag gissar att det är sista säsongen han går att räkna med på lite längre turer. Nästa år blir därför Aras ett bra tillskott i spannet. Ända in till slutet av maj hade vi fint före i Jämtlandsfjällen på lite högre höjd men själv kunde jag inte nyttja de sista veckorna då jag gjorde min andra och förhoppningsvis sista fotoperation den 10 maj.
Sista helgen i maj var det träff med Aras kull i Härjedalen där vi bla hade bokat en dag vid Östra Härjedalens Brukshundsklubb för att BPH beskrivning. Det blev 4 hundar ur kullen, Aras, Unna, Niak och Reisa samt ChaCha och Storm som fick genomgå testbanan. Gemensamt för alla hundarna var att de inte visade någon okontrollerad rädsla vid överraskningsmomenten, hade förmåga att avreagera snabbt, var öppna och sociala i kontakt med nya och främmande människor samt uppvisade en god portion nyfikenhet. Vid närmande av hotfull person uppvisade de en varierad grad av skärpa(dvs att de stod emot i varierande grad) men som direkt slog över i socialt beteende vid kontakten då de upptäckte att det var en människa under förklädnaden. De unga hundarna uppvisade överlag starkare reaktioner än ChaCha och Storm vilket inte var annat att förvänta. Skönt var i alla fall att höra att de bedömdes som trygga hundar, en god grund att bygga vidare på. BPH testen är såklart ingen absolut sanning om hundarna då momenten trots standardisering av både utformning och tidsangivelser för reaktioner och avreaktioner i slutändan ändå måste baseras på en subjektiv bedömning av testledaren. Precis som vid jaktproven tycker jag inte att det är en orsak att låta bli att testa sin hund då det kan ge ett komplement till jaktprovskritik och ev. priser. Troligen kommer jag då Aras är 2-3 att göra ett MH på honom bara för att se hur livserfarenheten kommer att inverka på hans beteende. Nu är inte testen helt lika utformade och inte jämförbara på det sättet men för egen del tycker jag det skulle vara intressant att se då jag även på egen hand kan utläsa en del av min hunds reaktioner. Jag kommer även i framtiden att försöka samla unghundar som inte uppnått 2 års ålder för BPH tester då det efter ytterligare 2-3 kullar kan bli intressant att se om det finns gemensamma drag hos dem.
Fortsatt har jag kvar ca 3-4 veckor innan jag kan ta av ortosen och börja belasta den opererade foten. Sedan väntar ytterligare några månaders rehab innan jag förhoppningsvis återigen kan återgå till att leva ett aktivt liv tillsammans med hundarna. Fram till dess får tiden ägnas åt apportträning framförallt med Aras samt innan joggingskorna kan krängas på cykling och simning, det sistnämnd om temperaturen tillåter.
Aras på liten egenträning i Jämtlandsfjällen i slutet av mars innan riporna börjat bli helt speltokiga och behöver få vara ifred.
En av alla härliga dagar på tur med hundarna under vårvintern. Mara och Storm var mina följeslagare en dag i Skäckerfjällen då vi gick en av mina favoritturer upp efter Stryån, genom Strydalen, till foten av Sockertoppen och tillbaka.
Vita, vita orörda vidder – fantastiskt att få uppleva både kombinationen av härligt före och väder tillsammans med mina trogna fyrbenta.
BPH test med delar av kullen, intressant som komplement till jaktprovskritik
Härjedalen visade sig från sin bästa sida med + 24 grader och sol som inbjöd både till grillning, socialtumgänge och lite apportträning.