Av och till har vintern bjudit på någon fantastisk dag…
Den här vintern har verkligen varit konstig, den startade helt underbart bra med rejält med snö och minusgrader hela november och töade sedan bort helt och hållet under slutet av januari fram till för ca 1 1/2 vecka sedan. Vädermässigt har många vinterjaktsdagar försvunnit i regn och stormbyar men trots allt har vi lyckats komma ut med hundarna lite av och till. På fjället har föret mestadels varit hårt och skrapigt vilket innebär att riporna fått god förvarning då vi hasat fram på stighudar på stånden och vid de flesta tillfällen tagit till vingar innan vi nått fram i skottposition. Pga snöbrist och hårt före har vi också varit ner till skogsmarkerna i Härjedalen vilket bjudit på en rejäl utmaning då skogsfåglarna är skygga så här års. Det har trots allt varit roligt att se hur väl hundarna har anpassat sig och tacklat utmaningen men någon fällningar har vi inte lyckats med då det i skogen precis som på fjället varit mildväder vilket gjort snön skarp med grova kristaller som ”lagade oljud” under skidorna. I Härjedalen har det dock varit bra med snö och inte som uppe i Åredalen där Ice-bugs har varit mer använda än skidor den här vintern.
Förra veckan provade jag under några dagar nya jaktmarker i Härjedalsfjällen då jag fick tillfälle att låna en vallstuga för övernattning. Tyvärr bjöd vädret på övervägande blåsiga dagar men trots allt kom jag ut några timmar per dag. Vallstugan låg på skidavstånd till fjället och statligmark samt i direkt anslutning till fina höglänta myrområden där jag fick möjlighet till träning men inte jakt. Då det var så pass hård vind på fjället gick jag därför en stund per dag med Aras på myrmarkerna där jag hade minst lika bra med ripa som på fjället. Det här var första gången som jag släppte Aras på träning sedan de få tillfällen i höstas och det var otroligt härligt att se att anlagen som jag uppskattar så högt hos ChaCha verkar ha nedärvts hos honom. Trots lite för mycket vind lyckades han kalibrera och stå för de ripor som han hittade, till och med de som låg under snön där det inte fanns några löpor som gav vittring. I helgen sköt vi den första ripan för honom vilket är tidigare än jag gjort för de andra hundarna. Med det jag sett av honom under träning i Härjedalen och då han på egen hand finner fågel, står fast och reser med snärt samt stannar tycker jag att det var ok att börja fälla för honom. Fortsatt finns det såklart jobb att göra, ex går han efter en bit om jag är på avstånd och riporna lättar och flyger lågt över marken framför honom innan de tar höjd. Direkt de kommer upp i luften stoppar han dock vilket gör att jag inte tror att det ska bli alltför stort problem att på sikt stanna honom tidigare. Det som jag uppskattar mest då jag ser honom är hans förmåga att trots ringa erfarenhet växla mellan mark och luftvittring samt nyttja terrängen vilket gör att han preciserar riporna samt hans snärtiga avance direkt på fågel.
Tyvärr däckade jag själv i någon elak luftrörsinfektion på söndagen så de två sista jaktdagarna i Jämtland har jag tillbringat i sängläge. Nu hoppas jag på att jag ska kvickna till i tid för att hinna med några dagar i Västerbottensfjällen innan säsongen är slut i mitten av mars. ChaCha har dock dragit ingång i löp och kommer troligen att pricka in höglöp under nästa vecka vilket gör det lite mer komplicerat med två hanhundar med på turen men inte omöjligt.
Lite planering för våren har också hunnits med. Den 27 maj kommer vi att ha BPH test och träningsträff för ChaChas kull vid Östra Härjedalens Brukshundsklubb i Sveg med övernattning och middag vid vår skogsstuga vid Norrälven. Det är också roligt att flera från kullen har visat intresse för att ställa ut vid Vorstklubbens jubileumsutställning i Härnösand i juni. För egen del är jag otroligt tacksam då jag får möjlighet att följa vår avkommor även sedan de lämnat oss.
Hård vind, hårt före, nederbörd i form av regn är något som kännetecknat den här vintern..
Men vinterjakten förlänger dock våran säsong så pass mycket att det är svårt att låta bli att försöka komma ut även om det ofta blir kortar svängar än på hösten. Bilden är från januari då det är få ljusa timmar men ändå något speciellt med det blå ljuset.
Pga av bristen på snö lade vi för ovanlighets skull även några dagar på jakt nere på skogsmarkerna i Härjedalen. En utmaning med de svåra och skygga skogsfåglarna men också intressant att se att riporna som under hösten är betydligt högre upp på myrmarkerna hade dragit sig längre ner.
När det sedan nederbörden äntligen föll som snö och lade sig som ett mjukt dämpande täcke över den hårda och skarpa ytan ändrades förutsättningarna till en betydligt bättre jakt.
Och fjället blir som en broschyr från Svenska Turistföreningen!
Hela flocken vid den genuina gamla vallstugan vi fick låna för övernattning då vi provade på nytt fjällområde för jakt.
Innan säsongen var slut i Jämtland blev det också första fällningar för vår junior!