Aras på snöklätt fjäll, dimma i dalgången sneda solstrålar på fjällkanten ovanför
Vintern har kommit med snö tidigt i år, i vart fall om man jämför med hur det varit de senaste åren. All jakt är fortsatt avstängd på statligmark ovan odlingsgränsen norr och söder om Åredalgången. Tyvärr har vi fortsatt inte fått klartecken för jakt på privatmarken utan har bara tillgång till träning. Aras fick därför återigen chansen att följa med några timmar i lördags då han är den enda hunden som inte är injagad ännu. Det var bara på de högsta partierna som det var lagom mycket snö så han kunde röra sig, mestadels var det alltför djupt och tungt så han fick pulsa/simma fram. Trots det lyckades han finna och stå för en ripa som jag tyvärr petade upp då vi gick i medvind. Den här gången blev det alltför frestande då den gick upp lågt i nedförsbacke framför honom och det blev en kort eftergång på ca 30 m innan han stoppade. Sedan fortsatte han som tidigare med att jobba fint i vind och markera färsk vittring men löste det på egen hand då det var tomt. Han fick se ytterligare en ripa som lättade på håll, i övrigt fann vi bara färska spår. Troligen lättade de framför oss eftersom det var för djup snö för att varken vi trots skidor på fötterna eller Aras kunde röra oss tillräckligt snabbt. Nu kommer jag inte att nöta på så mycket mer med honom innan vi passerat nyår eftersom riporna är lätta på vingarna och det är lite för svårt för en så ung hund. Istället kommer jag att lägga krutet på finslipa apporten med omväxlande vilt och föremål.
I Järpenskogarna ligger nu ca 40 cm snö och alla skidspår är pistade och spårade. I brist på jakt har vi istället åkt skidor med hundarna och fått fina turer i härligt väder. Uppe i skogen och på åkrarna är det full aktivitet på rådjur och älg som både har följt spåren och korsar dem med jämna mellanrum. Det ger fin träning för Aras som springer lös att lära sig att det är förbjudet att förfölja eller dra iväg i vittringen efter dem. Det är ganska lätt att se då han har stark vittring, då höjer han huvudet och ”hänger” i doftstrålen och då vet man att det är dags att kalla in honom eller vissla stopp. Till de vuxna hundarnas glädje finns det också en tjädertupp som nyttjar de pistade spåren för morgonpromenad och sedan uppehåller sig i närheten. Strax innan passagen under kraftledningen och på ett av myrstråken på 2 milspåret kan det av och till sitta ripor, en bra morot för dem att jobba hårdare på ”transportsträckorna” mellan de intressant partierna.
Några korta timmar med sol som ännu inte värmer och inbjuder till någon längre fikapaus
Om 2 1/2 månad har vi betydligt fler ljusa timmar, fram till dess säger vi nästan hejdå till solen och ljuset
Det blå novemberljuset…
Skidåkning i Jäpenskogarna, flera år sedan det bjöds på så tidig start