Aras som nu har börjat sin bana till jakthund..
På grund av att jakten för tredje gången avlysts på statligmark av renskötselskäl utan någon vidare framförhållning fick vi återigen planera om för våra lediga dagar. Den här hösten har jaktområdena i västra delen av Årekommun endast varit öppna under 4 v förutom riplotteriveckorna. Det är tveksamt om jag kommer att köpa något säsongskort i Årekommun fler år då det i stort sett inte går att nyttja längre. Troligen är det vettigare att längre pengarna på resor till våra skogsmarker i Härjedalen istället då det inte ser ut att bli någon förändring till det bättre vad det gäller jakt av småvilt på statligmark. Vi är lyckligt lottade då vi har tilgång till så fina skogsmarker men visst, det känns helt tokigt att bo så nära fjällen men endast få möjlighet att nyttja det mer är ett fåtal veckor per år. Vi hade i alla fall fina dagar på skogen med helt ok tillgång på tjäder och orre, riporna håller till högre upp på markerna än vi var. Hundarna stod på jaktbart avstånd från fåglarna men tyvärr hade dygn med låga temperaturer under tidigare veckor gjort att det var halvhård tjäle i myrmarken och det var omöjligt att smyga fram utan att låta som dunderklumpen. En av dagarna blåste det ordentligt och det var fascinerande att se hur hundarna jobbade med vinden men också hur svårt det blir när doftpartiklarna slås sönder. ChaCha löste det hela med att jobba med mycket högt huvud och vänta in oss, ett flertal tillfällen stod hon för fåglar i träd. Det är nu andra säsongen som ChaCha jagar på skog och jag är så glad över att se hur hon utvecklats, hennes förmåga att hantera skygga fåglar, skiftande vittringsförhållanden och skapa jaktbara situationer. Den här gången fick vi dock inget vilt med oss hem men vi fick avlossa några skott och hade fina dagar ute i alla fall.
Vädret skiftade under måndagseftermiddagen över från soligt och fint till vinter med snö och jag åkte därför upp till Järpen igen. Planen från början hade varit att jaga på fjäll efter några dagar i skogen men jaktområdena är fortsatt avstängda. I onsdags fick därför Aras tillfälle att känna på fjällmarken igen då jag har tillgång till privat träningsmark inte så långt från där vi bor. Vanligen brukar jag inte lägga tid på träninga av hundar under jaktsäsong, då jagar jag. Den här gången blev det ett undantag då Aras dels bara är 7 månader och det dessutom inte fanns möjlighet att jaga i närheten. Det var sol och fint när vi gick upp men vädret skiftade tyvärr snabbt över till låga moln och sedan dimma. Uppe på fjället låg det ca 2 dm snö och mer i sluttningarna med en hård krasande yta under mjukt lager som både jag och Aras klev igenom. Med andra ord tungt före för oss båda och det blev alltför mycket oväsen då jag klev fram. Aras lyckades trots allt vid två tillfällen finna ripor som han stod för men som lättade då jag närmade mig. han stannade faktiskt fint på signal. Sedan fann vi två platser högt uppe på fjället där det varit flockar med ripa, Aras markerade spåren genom att stå men löste det efter en stund själv då det var tomt. Kanske hade vi funnit mer om vi nött på men jag vill inte gå länge med en så ung hund. Som det ser ut nu så är jag nöjd med det jag ser av honom, han använder vinden då han söker och växlar fint mellan mark och luftvittring, är försiktig i spår och där det är mycket vittring, lyckades stå för de skygga ripor han fann och stannade på signal. Det är fortsatt lång väg till han kan betraktas som jakthund men förhoppningsvis kommer han att fortsätta utvecklas under vårvinterjakten och kanske kan vi då fälla någon ripa för honom. Jag fick också tillfälle att vissla stopp på honom vid kontakt med klövvilt, nästan det första som hände var att en älgko med kalv korsade vår väg då Aras var lös. Han har helt klart intresse för klövvilt men då jag såg dem före honom så var jag beredd att vissla. Lite längre fram provade han att stå för spåren och sedan ville han dra iväg i dem men där lyssnade han också på signal och accepterade sedan att släppa det. Jag har lagt mycket tid på att träna på stoppet i alla situationer under rastningspromenaderna och det var skönt att se att det verkade ha givit resultat, åtminstone den här gången…
Jag kommer att försöka få tillgång på jakt igen på de marker jag tränar på då det nu blir korta dagar och jakten på statligmark verkar vara oviss.
Underbart fint väder på väg upp som på fjällens vis snabbt skiftade…En liten försmak om ljusare tider gav det dock.
Skogsjakt, jag blir alltmer en inbiten skogsjägare. En fördel framför fjället är också att man fortsatt kan sitta och fika sent på säsongen utan att krypa in en vindsäck.
Skogen innan det skiftade till vinter