Mer jakt, första snön och en vilohelg

Morgonjogg med ”grabbarna”. Aras får nu hålla sig nära mig där jag förväntar mig att att det kan dyka upp ”jaktbart vilt”. Han har sele på sig som jag kan haka fast ett koppel i vid behov, han får dock inte gå på drag ännu

I helgen kom den första snön som ett tunt vitt lager lade den sig halvfrusen mark. Efter att mer eller mindre bott i kappsäck sedan 24 aug. och i torsdags gjort dn 20 1/2 timmes färd till Sophiahemmet i Stockholm för att göra en undersökning på min hö fot inför op. så blev det en första helg utan jakt. Under säsong anser jag att lediga dagar utan jakt är förlorade dagar men jag hoppas att få ta igen dem under kommande vecka. Jag blir då ledig från jobb en hel vecka från och med onsdag pga att jag har mötesdagar i Olso i slutet av v. 44. Det är bara att kryssa fingrarna att vädret inte sätter stopp för mina jaktplaner. Att de nu kommit lite vitt på marken ökar bara förutsättningarna för en bra jakt, framförallt om det kombineras med lite vind och sol.

Tess och Måra(Atla-Birk) ett vinnande ekipage såväl på jaktprov, eftersöksgrenar som i utställningringen.

Tess har återigen lyckats bra på prov med Fjällvittrans Måra, 10-9 i elitklass eftersök samt ett 2:a pris Ökl fält på Långtora. Ja egentligen borde väl jag som uppfödare vara mer aktiv på prov men den här hösten har jag haft svårt att lägga tid på annat än jakt då jag var så överlycklig över att min fot fungerat så väl på turer i både skog och på fjäll. Då jag dessutom har en inplanerad operation på min hö fot så känns det som att varje jaktdag är dyrbar innan jag blir konvalescent igen. Till nästa höst har en unghund i huset kanske det kan motivera mig att lägga tiden på fler provdagar men så länge är jag enormt tacksam för att ha valpköpare som gör det.

Vi har tillbringat ytterligare några fina dagar till fjälls och till skogs med våra hundar. Riporna har nu i stort sett ”färgat ut” och det varierar från dag till dag om de väljer att lätta på långa håll eller tycker fint för hundarna. I skogen har skogsfågeln blivit alltmer var men med erfarna hundar så går det trots allt att komma i skottläge då och då. Mara har visat sig hålla fint även för fjälljakten och Storm är fortsatt med även om jag låter honom gå mer på skog än på fjäll då han går i ett betydligt lugnar tempo och med mindre slag där. Dessutom är det otroligt roligt att gå med en gamling när förhållandena är svåra. ChaCha är som jag nämnt tidigare min klippa i flocken och får gå mest av alla, det är fantastiskt kul att se henne utvecklas alltmer i både skog och på fjäll.

Aras har fått prova på att vara ”jakthund” under några timmar på Flatruet. Då jag släppte honom skuttade han på lika planlöst som alla unghundar gör och plöjde med glatt humör genom både dy, vatten och halvfrusen myrmark. Renarna hade börjat samlas och vi hade ren i stort sett i alla väderstreck, självklart provade han att både spåra och gjorde ett försök att nyfiket springa efter men avbröt båda aktiviteterna då jag visslade på honom. Sedan fick jag se att det verkar ha nedärvts åtminstone en del av de egenskaper som jag hoppats på, han satte upp nosen och hängde i vinden 150 m innan han stannade i ett fast stånd. Då jag var ca 40 m från honom lättade en kull(flock) på ca 10 ripor framför honom och han gjorde en kort eftergång. Sedan följdes vi åt över backen och direkt vi kom över krönet låste han i nytt stånd. Jag fick sedan chansen att få ytterligare 4 fina fågeljobb på riporna som plötsligt var helt trygga i enbuskarna och då jag var så nära stoppade jag också honom också efter ca 5 m efter att han rest dem. Det var kul att se att han var helt lugn och lade sig ner efter att fått sitta en stund efter uppflog vilket säkert gjorde att han sedan kunde behålla koncentrationen för att fatta fler stånd i området. Såklart är det här bara början och han har en lång väg att gå innan han är jakthund på riktigt men jag är i alla fall glad att se att han verkar ha fått några delar av de egenskaper jag uppskattar i ChaChas linjer.