Då jag inte kommit så långt i min uppträning att jag kan belasta fot och vadmuskel med fjällvandring med packning blev det istället en tur till norska kusten och havspaddling. Den enda i hundflocken som var tillräckligt liten för att rymmas i sittbrunnen var Aras vilket innebar att de övriga fick stanna i stugan vi hyrt på Kleivacamping. Vid sådana här tillfällen här jag glad att vi har hundar som vi utan problem kan lämna i okänd miljö och de ligger lugnt utan att ställa till något eller väsnas. Jag gjorde en kort provtur först med Aras i sittbrunnen dels för att se om han rymdes och dels för att se att han kunde ligga lugnt utan att sprattla. Det senare av stor betydelse om vi inte skulle bli blöta i onödan. Aras accepterade direkt vårt nya färdsätt och låg och tittade på allt fågelliv på kobbar och skär som vi passerade samt sov av och till. När vi klev iland för att laga mat hade han fullt upp med att upptäcka allt som havet fört med sig upp på land samt plaska omkring i det klara vattnet. Vi hade tur och fick kalasväder, den första dagen med lite mer vind och de övriga två med strålande sol och helt lugnt nästan utan en krusning på vattenytan. Första dagen fick vi se både säl och Havsörn, sälen hade en viss likhet med en ”vorstehskalle” då den dök upp.
Vi gjorde också en liten mini-fjälltur i Snåsafjällen vilket innebar en tältövernattning inte långt från bilen och två korta turer på fjället utan packning. Det var fantastiskt skönt att få komma ut till fjälls igen men självklart längtar jag till att få ta en riktig tur igen på några dagar. För Aras var det ännu en ny miljö med massor att upptäcka samt en första natt av troligen väldigt många i hans fortsatta liv i tält.
En nöjd liten passagerare som insöp alla ny dofter, idkade fågelskådning och i mellanåt sov
Klart men salt vatten att simma i, inte alltför kallt då det var ebb och grunt vatten.
En hel del nytt att upptäcka i den nya miljön..
På kvällstur med övriga hundar som fått vänta hemma. Det var inte riktigt någon turvänlig terräng vid kusten norr om Abelvær där skogsdungarna bestod av taggiga buskar och ogenomträngliga snår. Vi nyttjade därför havsbotten vid ebb för att ta oss till bergsknallarna lite längre ut där marken var täckt av myrmark, mossa och lite lägre växtlighet. Tyvärr fick jag inte riktigt grepp på när vattnet steg och sjönk och fick därför riktigt bråttom några gånger för att ta mig tillbaka.
En natt i tält i Snåsafjällen, den första av troligen många för Aras.