I fredags fick vi ett rejält snöfall som sedan fortsatte under hela lördagen. Vi har nu ca 40 cm snö, fullt tillräckligt för att göra egna skidspår i skogen runt Brukshundsklubben där jag hyr rum. Helgen innan var det inte mer snö än att vi kunde följa med på som det visade sig sista träningshelgen på Dundret för en tid. Vanligtvis går jag ut på egen hand då jag jagar så det var en nyttig stund för ChaCha att gå i grupp och parsläpp. I höstas tyckte jag på den enda provstart jag gjorde på fjäll att hon inte släppte på och jagade som hon brukade, men nu gick hon i stort sett som under en vanlig jaktdag. Lite ripa hittade vi också som var förvånansvärt samarbetsvilliga. Men…visst kändes det lite bakvänt att gå och träna då det fortsatt är jaktsäsong…
Helgen som varit blev det som sagt skidåkning för hela slanten och jag kan lova att det känns riktigt, riktigt härligt att se att Mara ser ut att hålla även för 1 timmes snöpulsande omväxlande med drag i högre fart. Fortsatt tränas hon i vattentrask två ggr/vecka, balans- och koordinationsträning på balansplatta samt har fler dagar med lägre intensitet. Kan hon hålla för den här motionsnivån samt några timmars jakt av och till så är jag mer än nöjd.
Storm som helt otroligt snart är 10 år är fortsatt med på alla motionsturer tillsammans med tjejerna och har helt hämtat sig från sin muskelbristning under de sista jaktdagarna. Fortsatt lika start men med i ett lägre tempo tuffar han på. Atla, ja varje dag funderar jag på hur länge hon har tänkt hänga med men än ser hon ut att tycka att livet är rätt kul. När jag dessutom hyr där hon i stort sett bara behöver ha ett koppel runt halsen då vi korsar en väg tror jag att hon tycker att pensionärstillvaron är helt ok.
Förra helgen kändes det som att vi fångade de sista solstrålarna för året..
Som nu har ersatts av det blå novemberljuset. Fast det kändes helt ok att susa fram genom snötyngd skog på årets första skidtur.