En typisk sommarfjällbild för mig, tältet uppe, kängor och strumpor på tork(läs vädring) och hundarna äter middagsmat
I lördags morse vaknade jag till en av den här sommarens sällsynta väderdagar, strålande sol! Det blev en snabb packning av ryggsäck och klöjvjeväskor för en natt på fjället. Atla som numera är till åren kan inte längre utsättas för några längre turer men den lite dryga milen upp från Östra Vålådalen mot en av Ottsjöfjällets toppar klara hon fint. Dessutom tycker jag att hon är värd att man av och till anpassar turerna så att hon får följa med på sin ålderdom. I sin ungdoms dagar har hon givit mig otaliga fina tur- och jaktupplevelser och fortsatt vill hon gärna vara med på äventyr. Det var riktigt varmt men blåste en svag vind uppe på fjället som höll ”avåten” på avstånd. Efter kaffepaus vid en bäck strax nedanför ”Pucklarna” där jag hann bli lite irriterad på hundarna som för ovanlighetens skull inte kunde ligga still och ta det lugnt under pausen fortsatte jag upp på högre höjd. Strax nedanför Västertoppen slog jag upp tältet dels pga utsikten men också för att minska risken för alltför mycket ”avåt” om vinden skulle mojna. På kvällen när jag checkade av hundarna fick jag förklaringen till deras oro under fikat. De försökte ligga i riset i skuggan där ”avåten” (knott) låg och lurade medan jag satt i solen på den torra mossan. De var helt rödblemmiga mellan bakbenen, fram på magen och runt ögonen. Efter någon timme gick betten dock ner. Efter mat för både mig och hundarna samt en lång eftermiddagsvila fick de båda yngre, ChaCha och Mara följa med mig upp på en kvällstur upp på Östertoppen. Storm fick stanna i tältet och göra Atla sällskap då jag inte ville utsätta henne för någon mer ansträngning för dagen. En klar kväll som denna har man från Ottsjöfjällets toppar en fantastisk utsikt över fjällmassiven runt om, Lunndörssfjällen, Smällhögarna, Stensdalfjällen, Bunnderfjällen, Åreskutan, långt i fjärran Sylarna och Snasahögarna. Efter en extra måltid för hundarna och fika för mig var det dags att krypa till kojs. ”Go light freeze at night” har ni kanske hört någon gång? Inatt provade jag på det då jag lite slarvigt bara packat en Jerven Thermovindsäck som jag dessutom skulle dela med hundarna. Det slutade med att jag som då det är låga temperaturer vintertid fick lägga mitt liggunderlag på tvären i tältet och packa hundarna på var sida om mig så att de fick fungera som värmesäckar. För de som inte vet det är jag enormt frusen på nätterna, kanske lite förvånande då att jag tycker om att vintertälta? Vintertid ska jag säga att jag aldrig slarvpackar och dessutom har en riktig dun expeditionssäck av det varmare slaget. I morse vaknade vi dock återigen till en strålande morgon men väderprognosen hade hotat om regn till eftermiddagen. Redan någon timme efter frukost då jag tittade ut genom tältet efter en ”sova på frukost” stund hade det börjat mörkna i väster. Det blev en snabb rivning av tält och packning av ryggsäck och klövjeväskor och återigen hann vi precis ner till bilen då himlen öppnade sig, precis som för att kompensera gårdagens brist på himmelsktvatten.
Jag använder ett Hilleberg Nallo 2 GT då jag vandrar på sommaren dels för att det är lätt men också för att det har funktionen att det går att öppna helt och hållet framtill. Då det är varmt blir det aldrig kvavt och hett inne i tältet( det är ventilationsmöjlighet baktill)då vinden kan dra rätt igenom och duken fungerar som solskydd.
En fantastisk morgon i morse. Morgonrastning i solen, ChaCha som verkligen anammat vårt ”Taikonliv” har lagt sig och inväntar frukost utanför tältet.
Många gånger då jag möter andra vandrare till fjälls brukar de se på min lilla hundflock och undra om ALLA sover inne i tältet. Svar ja. Ett tvåmanstält rymmer precis fyra hundar och jag själv då jag inte är riktigt ”fullstor” och dessutom är de väldigt praktiska som värmekuddar då det behövs. En nackdel är dock att det blir betydligt mer kondens i tältet vintertid.
En underbar kväll med utsikt över Reikdalen
Vi hann ner även denna gång trots hotande mörka moln