ChaCha placerade sig nära Mara och låg tätt intill henne under hela första dygnet efter operationen. Om man vill förmänskliga det hela lite så kan man nästa höra replikerna mellan Ronja och Birk i Ronja Rövardotter ” ”Det är bara så att vi inte klarar oss utan varann”, Alla dagar, det vet du, söstra mi!
Så hände det som bara inte fick hända, Mara skadade sig igen. Det kändes verkligen som att min värld rasade då hon efter plötsligt när vi nästan var hemma efter ett distanspass med omväxlande intervaller lös och i sele började hoppa på tre ben. Min tanke var direkt att, nu är det kört bakre korsband är av och ev. har även menisken lossnat och krasat sönder. Jag ringde ner till Oslo direkt jag kom tillbaka till stugan då jag förstod att det oavsett vad som hänt var allvarligt. Tankarna for genom huvudet om jag skulle avsluta hennes lidande med en gång men för att ta ett sådant beslut ville jag veta att jag gjorde det på riktig grund. Tyvärr hade vet. Peder gått för dagen men jag fick tid för undersökning dagen därpå. Det blev en natt med lite sömn, många tårar, mycket oro och funderingar. Väl nere på kliniken i Oslo efter en tidig start konstaterade Peder efter första undersökningen att bakre korsband var hela. Sedan röntgades båda hennes knän för att se om det var någon långt framskriden artrosbildning, MEN båda hennes knän såg helt fina ut utan pålagring åtminstone på en slätröntgen. Återigen måst jag ge Peder en eloge inte minst för hans skicklighet i att både hantera och undersöka skadade hundar utan också för att han alltid tar sig tid med hundägaren. Vanligen sätter han sig ner och ritar och beskriver olika tänkbara scenarium, vad han ev kommer att kunna se vid artroskopin, vad han kan åtgärda och vilka följder det får för hundens förmåga att utföra fysisk aktvitet. Vid kliniken har de även MR men där tycker jag också om hans resonemang då han säger ”visst vi skulle kunna använda den men tyvärr har vi ju ingen försäkringskassa som går in och betalar..I det här fallet tycker jag att det är bättre att vi går in direkt med artroskopi, ser vad som hänt och åtgärdar om det ger en möjlighet till fortsatt aktivt liv”. Vid det här laget känner Peder mig så väl att han vet mitt ställningstagande, att jag är beredd att gå väldigt långt i behandling men bara om hunden kommer att ha en chans till helt eller till större delen återgå till ett aktivt liv efteråt. Precis som Peder misstänkte efter undersökningen rörde det sig om en meniskskada. Det var en ytterst liten bit av den del av den mediala menisken med mycket god blodgenomströmning som gått sönder och pga av den goda blodgenomströmningen blev det också ett stort ödem som gav Mara så stora smärtor trots att det var så liten bit som lossnat. Fördelen med att det var en bit av den delen som gått sönder är att pga den goda blodgenomströmningen också är den del av menisken som har bäst läkningsförmåga. Peder bedömde också att den lilla bit som lossnat inte skulle påverka belastningsutjämningen i knäleden som är meniskens uppgift. Efter artroskopin fick jag se bilderna både på hur det såg ut med den trasiga menisken och ödemet men också att leden var helt fin utan artros även på insidan. Jag vet att vid det här laget är det nog många som ifrågasätter hur mycket pengar och tid jag tänker lägga och hur många rehabiliteringsperioder jag tänker utsätta den här hunden för. Den här gången handlar det om två veckor av lugna promenader på 15-20 min x 4/dag + ledgymnastik därefter v 3-6 om gradvis upptrappning med jogging, ojämn terräng, tid och sjukgymnastik i form av ex. balansträning. Efter 6 v ska hon börja få gå korta stunder på jakt igen. För mig har hundarna så mycket mer betydelse än bara vara ett redskap för att jag ska kunna utföra mina fritidsintressen som jakt, drag och långturer. De har ställt upp för mig och varit mina trogna vänner i mörka och ljusa stunder och vi har upplevt så mycket tillsammans. Den sorgliga dag jag måste ta det oåterkalleliga beslutet att låta dem gå vidare vill jag verkligen veta att jag gjort precis allt och att jag inte kan göra något mer för dem för att de ska kunna fortsätta ett värdigt hundliv. I dagsläget utifrån den information från de undersökning som Peder gjorde på henne samt att hon fram till nu varit så väl fungerande både på jakt och vinterlångtur bedömde jag det som inte helt oetiskt att ge Mara ytterligare en chans. Jag hoppas vid allt att hon nu ska få finnas en tid till vid min sida men om inte så gav jag i alla fall det hela en chans.
God hjälp av Storm och ChaCha på första lite längre promenaden på en vecka.
Själv däckade för en vecka sedan i ett riktigt elakt förkylningsvirus med hög feber, ledvärk, skrällhosta och värkande bihålor. Nu efter en vecka har jag tagit min första lite längre promenad på 45 min med Storm och ChaCha på drag och Atla skuttande lös bredvid. Otroligt skönt att komma ut då vädret också är helt strålande, för mig är det verkligen en utmaning att ta det lugnt tillräckligt länge då jag åkt på något virus. Den här gången kommer jag dock att hålla mig i kragen då det är så nära inpå jakten och jag inte vill ödelägga de första veckorna även om de pga Mara inte kommer att bli enligt de ursprungliga planerna.
ChaCha är coolheten personifierad då hon under i stort sett hela mässdagarna satt så stilla på bordet att flera besökare vid montern trodde att hon var uppstoppade och hoppade baklänges då hon rörde på sig.
Vi har också hunnit med att delta på Bruksvallarna Game Fair mässan. Tyvärr blev blev vi bara med någon timme på fredagen då vi natten mot fredag kommit hem från det traumatiska dygnet med operation av Mara i Oslo och behövde lite vila innan vi gav oss av. Under lördagen deltog vi hela dagen med mycket god hjälp av hela familjen Lindman. Utan deras hjälp hade jag inte kunnat vara med hela dagen då jag av och till behövde se om och låta Mara sträcka på sig och framförallt hade jag inte haft möjlighet att gå iväg och föreläsa om ”Utfodring av aktiva hundar”. Bruksvallarna Game Fair är en liten mässa men trots det hade jag en stadig ström av besökare vid min monter och flera stannade för att se förvisning om stretching av hund, träning av balans- och koordination på balansplatta med hund samt tillpassning och packning av klövjeväskor. ChaCha drog sitt strå till stacken genom att med en otrolig coolhet sitta still på bordet vid montern i stort sett hela dagen. Oavsett hur andra hundar betedde sig då de passerade eller hur nära folk och hundar kom henne tittade hon bara lugnt ner på dem. Flera besökare trodde att hon var uppstoppad till hon rörde på sig och flera var också imponerad av ”hur långt jag kommit i dressyren” med henne. Nix, den här biten är inte dressyr utan bara hennes helt underbara mentalitet, det otroliga inre lugn som även hennes mor Bris besatt, hennes morbror Storm har och som genomsyrar hela den kullen.