Mara tar igen sig efter ännu en gång på operationsbordet, förhoppningsvis den sista.
Söndag- måndags dygnet åkte jag tor till Oslo för att låta opererat ut implantatet Mara haft i benet efter operationen av korsbandsskadan i september. Vanligen opereras det inte bort förebyggande utan bara om problem uppstår men i Maras fall bedömde Peder det befogat då hon tillbringar så mycket tid ute i kallt väder och snö. All metall, även kirurgisk leder kyla och då det låg alldeles innanför skinnet utan någon ”isolering” så kändes det onödigt att invänta problem. Dessutom hade flera av mina bekanta som haft ”utehundar” med implantat kvar efter benbrott berättat att deras hundar helt klart kände av kyla och reagerade med hälta trots betydligt tätare och tjockare behåring.
Så här fint är operationssåret tre dygn efter operationen . Såret är sytt på insidan och därför syns inga knutar.
Operationen gick bra men det hade redan börjat bildas benvävnad över implantatet så det var tur att jag bestämde mig för att göra operationen nu och inte efter vintersäsongen. Självklart hade det gått att operera ut senare också men det hade inneburit lite mer ”karvande” i benvävnaden och det är ju inte helt smärtfritt. Mara har stått på Tradulan fram till igår och står nu ytterligare en vecka på smärtstillande och inflammationsdämpande. Det blir 14 dagar med koppelpromenader innan Mara kan återgå till tidigare aktivitetsnivå men det känns i nuläget som en kort konvalescens. Jag tänkte både en och två gånger innan jag bokade tid för operationen då det innebar att utsätta henne för ännu en sövning, smärta och konvalescens. Nu då det ser ut att ha gått bra känns det i alla fall som rätt beslut och jag slipper oroa mig för att behöva avbryta ännu en jaktperiod.
”Survivalkit” på Norge resa, Jerven Thermo, fårskinn och kaffepressomugg
På väg hem från Oslo stannade jag övernatt i vår stuga utanför Sveg då jag kom iväg sent och jag började bli alltför trött för att köra. Vi hade tillbringat nyårshelgen där och jag stannade sedan kvar och åkte direkt därifrån till Oslo på söndagsnatten. Stugan hade därför bara stått oeldad i ett dygn men med -20 grader i utomhustemperatur var innetemperaturen speciellt hög. Det kändes därför inte helt bra att ta in en hund som varit sövd och som därför hade svårt att hålla värmen. Jag packade in Mara i täcke på fårskinn och stoppade ner henne i min Jerven Thermosäck medan jag eldade till långt in på natten. Vid fyra på morgonen vaknade av att hon hässjade och tänkte genast ”hjälp hon har feber av sårinfektion”. Efter att ha vaknat till ordentligt insåg jag att sanningen istället var att ”isoleringen” hade blivit lite väl överdriven då värmen stigit i stugan.