Närhet och beröring är något som vår hundar uppskattar: ChaCha med husse Mattias under paus på fjället.
Hur ger man hunden optimal belöning så att den väljer att utföra samma beteende igen? Själv har jag alltid använt rösten och beröring som beröm för mina hundar samt visat tydligt med kroppssignaler att jag är mer än nöjd då de gjort det jag önskat. De gånger då de däremot inte utför inlärt och önskat beteende har jag alltid varit lika tydlig åt andra hållet. Det är inte så ofta jag berör hundarna vid dess tillfällen utan istället vänder jag ryggen till, ignorerar och går iväg från dem och visar klart ogillande, det brukar räcka mer än väl. Efter en stund brukar jag ge dem en uppgift som de vanligen utför snabbt och rappt och då får de självklart översvallande beröm från min sida. Eftersom jag inte kan förklara vad jag önskar av mina hundar mer än med kroppsspråk och röst försöker jag alltid tänka på att var tydlig åt båda hållen.
Atla under senhöstjakt i mitten av oktober får något år sedan.
Vid jakt känns det ju inte så väldigt avancerat hur man berömmer sin hund så att den förstår vad som är önskvärt. Du visar mig fågel, inväntar kommando, jag skjuter och du får hålla fågeln i munnen. Självklart förstärker jag även vid dessa tillfällen både med att berömma med rösten och klappa om dem för att på alla sätt visa hur nöjd jag är över att de gjort sitt jobb. Jag skjuter bara om hunden gör det jag önskar så det innebär att belöning i form av skott och ev. fällning men också röstberöm och fysisk kontakt uteblir om jag inte är nöjd.
Storm under spår- och sök kurs på Nordiska Hund. Spår av människa på asfalt samt markering av gasläcka.
Att däremot ge tillräckligt positiv förstärkning för att i vårat fall jakthunden ska utföra något där inte jaktlusten slår på som motor och som den inte sedan tidigare kan associera till något positivt är inte fullt lika enkelt. Vi fick under inlärningen lära oss att använda godis som förstärkning i spåret men Storm såg inte ut att tycka att arbeta för mat var en tillräcklig orsak till att kontinuerligt gå med näsan i backen.
Hanhundar blir aldrig vuxna…Storm är fortsatt en ”kul kille” och uppskattar verkligen en stunds lek
Däremot då vi istället för godis i spåret gjorde korta spår och förstärkte med beröm i form av en stunds lek och ännu mer fysisk kontakt så fick vi en helt annan inställning till fortsatt jobb hos honom. Jag har alltid givit godis vid apportprov lite av slentrian då hunden kommit in med apportobjektet men många gånger frågat mig hur mycket de värderar godiset? Kanske det är så att de associerar godiset med positivt som fysisk kontakt i och med att jag bara ger godis då jag är nöjd över det de uträttat och alltid kombinerar det med att jag klappar om dem ordentligt och berömmer med rösten? Det var därför intressant att läsa den här resumèn (http://www.perjensen.se/etologi/fran-forskningsfronten/hur-berommer-man-bast-en.html).
Kloklippning – en eftertraktad stund i flocken då klotången associeras med ”mys-och-gosstund” bland våra hundar. Inlåningen ChaCha är fortsatt lite skeptisk men inte mer än att hon står i kö
Enligt artikeln uppfattas inte röstberöm som en positiv förstärkning om man inte specifikt betingar det, dvs lär hunden att associera det med något positivt, t ex fysisk kontakt. En slutsats som inte kändes så där jätterevolutionerande. Det som artikeln eller resumèn ändå gav tycker jag är att vi inte behöver krångla till det så mycket med våra hundar utan tro på oss själva och att vanligt enkelt sunt förnuft vid inlärning och förstärkning av önskade beteenden fungerar väl.