Bergans Skarstind 40 liter dammodell har i de stora hela de funktioner jag vill ha och är dessutom lätt.
Jag har provat en ny ryggsäck en Bergans Skarstind 40 liter dammodell som jag i det stora hela är nöjd med. Den är uppbyggd på en tunn ram som tillåter lite mer vikt i säcken vilket jag tyvärr tenderar att få även på dagsturer. Förutom extrakläder till mig själv, hundtäcken, fika, kök/termos, mat samt skålar åt hundarna lägger jag ofta ner några kilo kamera, objektiv och ibland även stativ vilket höjer vikten avsevärt. På de flesta turerna blir det också någon fågel i säcken och även några ripor ger till slut viktökning. De flesta små säckar har då tendens att ”säcka ihop” och bli som gamla tidens ”bulliga” säckar med viktförskjutning bakåt. Skarstind har dessutom för att vara en så liten säck ett rejält midjebälte, ställbara axelremmar och remmar som drar säcken närmare eller längre från ryggen samt höj-, sänk- och avtagbart topplock. Axelremmarna är till och med så tunna att jag kunde lägga an och skjuta (och träffa) utan att ta av mig säcken, trots det är de inte för tunna så att det blir obekvämt att bära säcken. På sidorna finns kompressionssnören som i mina ögon bara är onödigt ”trassel” att fastna i fjällbjörkarna med men de är avtagbara. Fördelen med att de finns är att de sitter i små öglor som man istället kan fästa viltsäcken i nedtill. Upptill finns det en ögla troligen att fästa isyxa i som det går att fästa övre hakar, jag ska sy till en till ögla på andra sidan så att viltsäcken inte börjar dingla omkring. För en mindre viltsäck tror jag att det fungerar att bara fästa den i öglorna för kompressionssnörerna både upptill och nedtill. I ryggen har säcken spänd mesh som gör att det blir luft mellan säck och rygg vilket innebär att det inte blir så tätt och varmt. Jag har hittills inte hittat någon jaktsäck som sitter bra på min rygg då de vanligen är gjord för ”fullstora” med breda axlar och jag får därför leta bland vanliga mindre säckar med de funktioner jag vill ha.
Nu elva veckor sedan operationen har jag ökat belastningen under joggingturerna genom att låta henne dra i sele och lina i intervaller varvat med att hon springer bredvid mig.
Solen har äntligen kommit tillbaka vilket lyfter humöret i en annars grå och trist årstid med alltför många mörka timmar. Maras fortsatta uppträning flyter på fint och hon ser ut att tåla den veckovis ökade belastningen, hittills har det inte blivit några bakslag. Det börjar också synas tydligt hur hennes muskler växer i omfång vecka för vecka med ökad längd och belastning i träningen. Det är otroligt skönt att kunna höja nivån med intervallträning i sele och lina under joggingturerna samt simning i inomhuspool 2 ggr/vecka.
Storm en alltid lika pålitlig kamrat på jakt oavsett årstid, väder och vind. Sen men efterlängtad fjällpremiär verkade Storm tycka.
Storm som fått ”vila bort” större delen av säsongen är nu tillbaka i jakttäcket igen. Tyvärr är det lätt med den typ av arbetsvilliga hundar vi har att inte ta ”små skavanker” på allvar och låta dem vila tillräckligt länge vilket såklart innebär ”payback time”. Om hundarna får sen-, ligaments eller mindre muskelskador är de ofta halt-/symtomfria på ett par dagar eller högst en vecka. Tyvärr är ju läkningstiden lite längre än så och för tidig igångsättning leder i regel till att det blir en större skada, framförallt på en äldre hund där läkningen kan ta ännu längre tid. För en muskelskada får man räkna med minst 4-6 veckors läkningstid vilket inte innebär att hunden ska vara helt stilla de veckorna men heller inte tillåtas anstränga sig på egen hand med ex springa lös eller jakt. Egentligen är det så att det krävs en viss muskeltonus för att inte läkningen och förnyelsen av muskelfibrerna ska avstanna vilket innebär att hunden under den här tiden ska vara i lätt och anpassad rörelse. Storm fick gå koppelpromenader de första tre veckorna och sedan började jag gradvis öka belastningen med ojämn, kuperad terräng, tiden och tempot. Efter 8 veckor fick han börja springa lös och ”mingla” runt mig då jag joggade i terräng och efter 10 veckor fick han börja gå på korta släpp på skogsjakt. I förrgår gick han ca 1 timme på fjället på tufft underlag då det växlade från ca 10 cm snömängd till hård vinddriven packad knädjup snö som han hoppade igenom. På grund av det så lät jag inte honom jaga längre tid, i skogen har han innan dess gått på ca 2-4 timmars jaktturer utan bakslag.
Små ögonblick som ger energi, lyckad jakt tillsammans med en fyrbent vän i de sneda strålarna från novembersolen
Det sista året har inte inneburit alltför många ljusa stunder det blir därför viktigt att se de små positiva sakerna. Att Mara har klarat av två stora operationer och ser ut att fixa även en andra rehabilitering, att Storm vilat ut sin skada och verkar kunna följa mig ännu något år och att Atla har givit mig flertalet fina jakttimmar framförallt på skogen i höst.