En vinter som inte riktigt vill komma igång, första bilden från 30 november – 8 grader, andra bilden 4 december +8 grader
I år verkar vi få vänta på snön…länge. Temperaturen pendlar mellan +4 till -17 grader, rekordet var 4 december då vi hade värmerekord med +8 grader och jag sprang i tunn underställströja utan vantar. Igår kom det 5-6 cm snö och idag är det -17 grader. Det är i alla fint ”före” för ”Ice-bug” skor på skoterlederna över myrmarkerna högre upp i skogen, Storm och jag hade en fin tur idag.
Vi har gått upp på fjället en gång sedan ”tövädret” den 4 december men tyvärr ligger det alltför lite snö på privatmarken för att de vita riporna ska trivas riktigt bra där. Dessutom är det förrädiska isfläckar under det fläckvis och tunna snölagret viket gör att jag avvaktar att gå upp till det förhoppningsvis kommer någon mer snö. Jag har haft min del av skadade hundar i år och vill inte utmana nu under årets sista dagar.
För att nå framgång med träning krävs variation vilket börjar ge resultat både för Mara och mig
För en vecka sedan är det tre månader sedan jag bar ner Mara från fjället efter att hon fastnat med jakttäcket och kraschat utför en brant. Nu har hon kommit upp i sådan träningsmängd att jag också har börjat lägga in vilodagar med bara korta promenader med jämna mellanrum. Hon har fått börja springa lös på gården i ca 5 minuter då vi kommer tillbaka från promenad eller joggingturer. Hennes träning består nu av 2 x 25 min sim två gånger i veckan, jogging 25-50 minuter med intervaller i sele alt. längre promenad 1-1/2 timme med klövjeväskor, promenader 20-30 minuter två gånger per dag. Hon har också fått utöka träningen på balansplatta och boll för att träna upp stabilitet och känsla för lägesförändring i knäleden. Efter ytterligare ett samtal med veterinär Peder i Oslo har jag bokat in henne för operation i början av januari för att avlägsna implantatet. Det blir visserligen en konvalescens på ca 14 dagar för sårläkning men hon behöver inte vara helt i ro utan får röra sig kopplad på promenad.
För en vecka sedan är det också ett år sedan jag hade Bris vid min sida. Det är fortfarande svårt att acceptera att det inte gick att rädda henne. Enligt veterinär och obducent avled hon av virus/bakterie/infektion som fått fäste i lungorna. Orsaken är oklar om det berodde på att hon åt något olämpligt i skogen dagarna innan och bakterier gick genom tarmbarriären, gräsfrö eller annat som hon andats in eller bakterie/virus som fått fäste av annan orsak. Hur som helst kom vi in försent och kanske också i kombination av att det tog för lång tid att diagnostisera så att rätt åtgärder kunde sättas in i tid eller att vi haft tid kvar att åka ner till expertis på SLU, Strömsholm eller Oslo. Om jag råkar ut för något liknande igen kommer jag att lasta hunden och köra direkt ner till Oslo utan omvägar.
Storm 7 veckor, i februari 2015 är det 9 år sedan
Jag har fortsatt att planera för att någon gång under nästa år köpa in en valp. Det börjar bli dags att ta in en yngre förmåga så att det inte blir ett alltför stort glapp mellan hundarna och jag inte har två i lämplig ålder som kan följas åt på längre jaktturer. Under hösten har jag haft förmånen att få låna ChaCha vilket har varit bra under det här året då jag varken haft motivation att söka en ny hund eller tid till en valp då tiden gått åt till Maras två långa rehabiliteringsperioder. Förutom bonus i jaktdagar har det varit fantastiskt kul att gå med denna lilla jaktmaskin som har så mycket i arv från Bris vad det gäller att både finna och hantera riporna. Tyvärr blev det inget av parningen jag gått och väntat på mellan Irkku och Foggy då Irkku inte tyckte att Foggy var en lämplig kavaljer…Ja sånt händer, vi planerar och naturen styr. Jag har nu börjat se mig om igen och det är rätt intressant att vara valpköpare igen då jag inte varit det sedan -98 då jag köpte Freja av Jörgen Rönnberg.