I Härjedalsskogarna har vi ett fantastiskt ”gym”, småkuperad mossbeklädd skogsterräng som ger träning för både stora muskelgrupper och små stabiliserande.
För nästan två veckor sedan var jag tillbaka med Mara till Peder på PetVett eller numera Anicura i Oslo för ny röntgen och besiktning av Mara. Allt har gått bara fint även denna gång och det var en stor skillnad på benförtätningen av sågsnittet sedan röntgenbilden för fyra veckor sedan. Enligt Peder var knät helt stabilt och läkningen så god att han hade kunnat operera ut implantatet med en gång, jag valde dock att vänta ännu en tid. Den största orsaken till det beslutet var att jag inte ville ha någon störning i uppträningen av Mara då hon pga infektionsrisken inte kan vara i vatten och dessutom måste ta det lite lugnare i två veckor efter operationen för att operationssåret ska läka. Tyvärr verkar det som att hon besväras lite av implantatet då jag kan se att hon har en liten marginell rörelsestörning i knät i rörelse och då hon sitter. Hon använder benet fint vilket visar sig i att det inte skiljer mycket i muskelmått mellan benen men jag är rädd att lång vistelse i kall snö på sikt kommer att ge henne problem då den kirurgiska metallen leder kyla. Operation blir det men jag väntar ännu en tid, troligen till i början av nästa år. Det är nu ca 4 veckor med fortsatt uppträning innan jag kommer att låta henne vara lös korta stunder. Som det ser ut nu är hon gott igång med lite drygt 20 minuter jogging i kuperad terräng samt 2-3 promenader på 20-25 minuter varav en med backträning samt lite cavaletti- och balansövningar på gården. Förra veckan fick hon börja med simträning in inomhuspool och ska fortsätta med det 2ggr/vecka in i januari, ev längre. Inomhus får hon två gånger per dag rörelse-, styrke-, och balansträning.
Madonna en trevlig värd som verkade tycka att mina tre stora ”klumpedunsar” med stora fötter var rätt trevliga och nästan såg ut att vilja följa med oss.
I samband med att jag var ner för veterinäbesiktning av Mara i Oslo passade jag också på att praktisera en vecka på PetVett (numera Anicura) rehabilitering i Sandvika (två mil söder om Oslo). Det var en intressant vecka där jag fick bra handledning av Grete fysioterapeut och Cecilie veterinär och kiropraktor då jag följde dem i deras arbete med fyrfota patienter. Det var inte helt enkelt att få tag i boende men till slut lyckades jag via ”Air-bnb” finna en privat hyresvärd som också tog emot hundar. Vi bodde inneboende hos en trevlig norska och hennes sambo Madonna av rasen mops. Sådana här gånger är jag glad åt att mina hundar är vana att vara på resande fot och både snabbt finner sig tillrätta på nya platser och har lätt för att acceptera och umgås med både två- och fyrbenta nya bekantskaper. Jag brukar alltid låta Storm gå in först och agera länk mellan nya hundar och sin egen flock då han är helt suverän på att tolka signaler från okända hundar. Då jag öppnar dörren står lilla Madonna på några kilo innanför dörren, Storm 34 kg vänder då huvudet åt sidan och ber om lov att få komma in vilket genast accepteras. Det är helt underbart att se hur han visar att han inte är rädd men absolut inte tänker utmana och genast kan ta till sig och tolka signalerna från den okända hunden. Sedan är den enkelt att plocka in hela flocken då ”länken” redan är etablerad. Numera är det Storm som är flockens stabilitet då varken Bris eller Freja finns med oss längre.
Storm som jag ställde på långvila precis då jaktsäsongen började pga en muskelskada som jag inte hade låtit honom vila ut ordentligt har för någon vecka sedan kommit igång med kortare jaktturer på ca 2-3 timmar. Det ser ut att ha varit helt rätt beslut då han nu har varit ute på flera turer utan att bli varken halt eller stel efteråt. Eller som vår ”husdoktor” Mattias Lindman säger, ”det mesta läker av sig själv bara man ger tillräckligt med tid, det är i stort sett bara vid benbrott och cancer som det ska till andra åtgärder”. Skogshönsen har varit svåra att få skottläge på trots fina jobb av både Atla och Storm men av någon märklig anledning flyger de flertalet gånger åt ”fel” håll trots att man reser på avstånd och försöker placera sig i ”bra skottläge”. Det är hur som helst ett nöje att vara ute med rutinerade hundar då det är knepiga förhållanden.
Igår gick Storm sin ”premiärtur” på fjället för säsongen, han har hittills bara fått gå på skog där han inte går lika hårt och stort som på fjället. Det var en sådan där härlig ”blå dag” som det bara är under mörker tiden då det knappt blir ljust under dagarna och solen bara visar sig en kort stund över horisonten innan den vänder ner igen och ljuset blir kallt och blått. Det var inte mycket snö på fjället utan det vita bestod mest av rimfrost. Både Storm och Atla visade sin rutin och tryckte fast de vita riporna på fina hagelavstånd. Det var otroligt skönt att se att Storm även håller fint för en jakttur på fjället och att det bara skulle tillräckligt med tid för att han skulle läka sin skada. Jag börjar nu tro på att jag kan se fram emot en fin vinterjakt tillsammans med hundarna och att jag vågar planera för en längre tur i mars.
Om man har möjlighet att nyttja de få ljusa timmarna under mörkertiden så känns det inte lika långt fram till vårens ljus. Några bilder från Härjedalsskogarna och Jämtlandsfjällen.
