I stort sett alla löv har fallit från träden men ännu sprakar de vackra höstfärgerna på marken i kontrast till det grå och snart lägger sig snön som ett vitt täcke
Den här hösten har fram till för någon vecka sedan bjudit på helt otroligt vackert väder och många soltimmar. Trots att det inte blivit som jag tänkt med våra egna hundar har jag ändå lyckats få några dagar på fjället och skogen både med vår gamla hund Atla och inlånade ChaCha. Fjälljakten har varit riktigt lyckad med gott om ripa och i skogen har fågelstammen börjat hämta igen sig på våra hemmamarker i Sveg. Jag har tidigare under hösten lyckats fälla någon orre för Atla men under de senaste jaktdagarna var skogsfåglarna alltför skygga och lättade långt innan jag hade skottchans på dem. Det närmste jag hade att få med något hem var en hare efter ett fint löparbete av Atla. Tyvärr var jag inte riktigt med på noterna och tittade upp i träden istället för nedåt och missade ett gyllene tillfälle.
En glad gammal dam i de höglänta skogsområdena utanför Sveg
”Irkku” och Foggy på skogsjakt i Finland, resultatet bådar gott för egenskaper hos ev. kommande valpar
Jag har fått flera fina jaktrapporter från avkommor från oss med nöjda hussar som berättar om lyckad skogs och fjälljakt. Det är alltid kul att höra att hundarna fungerar till det som det är tänkt, dvs dugliga jakthundar. Vägen fram dit kan vara olika lång och krokig beroende på tillgång på fågel, ägarens egen erfarenhet av både hund och jakt samt hur snabbt ekipaget blir samtrimmat i jaktsituationen.
Jag har också fått chansen att följa med Mattias och ChaCha på en jaktdag i Härjedalsfjällen. Återigen måste jag skriva att jag imponeras av hennes fantastiska förmåga att kunna växla mellan mark och luftvittring vilket gör att hon både finner och har förmågan att ”spika fast” de skygga senhöstriporna som nu är nästan helt vita. Samma egenskaper som jag värderade så högt hos Bris och som gav mig så många fantastiska jaktdagar i hennes sällskap, en fantastisk jaktkompis som jag fortsatt saknar djupt. Jag tror att det gav både mig och Mattias mycket att gå en dag tillsammans och förhoppningsvis kunde jag delge lite råd och erfarenhetstips som kommer att förstärka deras fortsatta samarbete.
En vacker vinterdag i april för ett år sedan
Jag och Mara kämpar vidare och ser framåt mot att förhoppningsvis om allt går bra få uppleva vårvintern på samma sätt som på bilden ovan. Planering pågår för en längre vinterjakt under förutsättning att Mara är helt återställd och fått tillbaka styrka och funktion i det opererade benet. På måndag har det gått 4 veckor sedan Mara opererades i Oslo och de första veckorna med strikt vila ska förhoppningsvis vara över. Efter röntgen på torsdag om ca 1 vecka hoppas jag att vi får klartecken att börja öka belastningen på hemmaplan. Rehabträningen på ”vattentrasken” fungerar bra och hon går nu ca 3 x 5 minuter 2 ggr/vecka. Allt ser bra ut och hon belastar det opererade benet fint på de korta rastningsturerna på 10 min x 5 per dag. Jag är glad att hon precis som de andra hundarna har vanan att vila inomhus och att hon klarar det trots bristen på aktivitet. För min egen del känns det otroligt tryggt och bra att ha kontakten med Petvett och Peder i Oslo under både rehabilitering, uppträning och för bedömning av röntgenbilderna som vi tar i Östersund vid 4 veckor. Då det gått 8 veckor sedan operationen åker vi ner till Oslo för ny röntgen och bedömning av Peder för att fortsättningsvis kunna lägga ökad belastning vid uppträning på rätt nivå.