Under den här veckan har vi återigen fått förmånen att låna Bris dotter ChaCha, ett välkommet tillskott i flocken då vi den här säsongen är lite ”låghalta”. Om ca 1 1/2 vecka ska jag sätta igång Storm igen som jag satt på lång vila pga att jag inte tog hans muskelskada i höftböjaren på allvar i slutet av sommaren. Under de senaste veckorna har jag trappat upp hans motion och vi springer nu ca 45 min i terräng tillsammans samt promenerar ca 2 x 25 min i omväxlande terräng. Hittills ser allt bra ut och under kommande vecka ska jag börja ha honom lös korta stunder då jag springer med honom. Om allt fortsätter att gå bra ska han få starta i skog då han inte går lika hårt och stort där som på fjället. Mara däremot får förhoppningsvis se fram emot vinterjakten då resterande del av hösten kommer att gå åt till konvalescens och återuppbyggnadsträning.
ChaCha är en underbart härlig hund att ta in i flocken, alltid lika anpassningsbar och stör överhuvudtaget inte det lugn vi har i hemmet. Under gårdagen tillät inte vädret någon tur på fjället då det blåsta hårda vindar i kombination med regn/snöblandat regn som nederbörd. Idag däremot gick vi en kort tur på närliggande fjäll och ChaCha fann två fina kullar i den något hårda vinden. Den första fick hon vittring på först då hon var alldeles in på dem och de var inte tillräckligt trygga att ligga kvar. Nästa kull kom hon också något nära in på men stannade fint på stoppsignal och vi fick en andra chans på ”genliggare” men den här gången var det ”skit bakom bössan” istället. På vägen ner fann ChaCha igen delar av den första kullen och skötte sig först bra men vid andra gången det var skott i luften bestämde sig damen för att ta saken i ”egna tassar” och ville inte lyda stoppsignalen. Olydnad betyder för oss ingen fällning och en något snopen hund kom tillbaka och satte sig utan ripa i munnen. Under veckan hoppas jag på att komma ut någon dag i något lugnare väder så att vittringen inte slås sönder i alltför hårda vindar.