Mara och Storm äter ”snabbmat” utanför en bensinmack efter E6:an under ett kort uppehåll i det hällregn som låg över Oslo
I natt kom vi hem efter en resa t or till Oslo för en sista uppföljning och kontroll hos Peder Haaland på Petvett. Något mör är jag då min planering sprack eftersom Maras återbesökstid blev ombokad från idag tisdag till igår måndag. Jag jobbade hela helgen och fick därför ta till nattens timmar för att hinna ner i tid till Oslo istället som planerat ha hela måndagen på mig och en natten att sova i närheten. Då det var de enda dagarna som Peder arbetade i juli och jag inte ville vänta ända till mitten av augusti med återbesöket då han skulle vara tillbaka från ferie så det var bara att bita ihop och köra. Tack vare att nätterna är ljusa gick det bra med bara 1 1/2 timmes sömn innan jag körde iväg vid 2 tiden på natten i söndagskväll. Återigen, man skulle verkligen inte sova bort de fina ljusa nätterna den här årstiden, det var otroligt vackert hela färden ner med solen som låg strax under horiszonten någon timme och sedan rullade upp som ett rött klot igen. Dimmslöjornas älvor dansade över spegelblanka tjärnar, lägdor och älvar och fick mig att minnas den fina natt turen upp på Njakafjäll förra året i maj, då jag fortsatt hade Bris vid min sida..Nattetid är det många djur som rör sig och jag hade rena viltsafari där jag fick se älg (två fjolingar) som korsade vägen och sedan nyfiket stod kvar och tittade, en tjädertupp som spankulerade på vägrenen, två kanadagäss som gick MITT på vägen och otaliga rävungar.
Mara fick i alla fall ”grönt kort” för att fortsätta träna och bygga muskler och det ser idag ut som att hon kommer att kunna vara med på jakten till hösten. Någon ny röntgen tyckte Peder inte var nödvändigt då röntgenplåtarna från senaste kollen i Östersund visade på en tydlig förbening och vid undersökning var knät helt stabilt. Hon har också musklat på sitt ben ordentligt och belastar båda bakbenen lika mycket både i rörelse och vid stillastående. Knäleden och patellarligmentet är ”torrt” och fint och det finns ingen svullnad som indikerar överansträngning eller inflammation. Både i lördags och söndagskvällen innan jag körde ner till Oslo hade jag kört det långa passet med drygt en timmes jogging/drag och ca 20 minuter simning för att hon skulle ha fått anstränga sig ordentligt innan undersökningen. Det enda som finns kvar att jobba på är att hon ska böja ihop knäleden lite till så att hon tar ut steget något mer då det är en aning kortare än på det ben som inte opererats. Man får titta riktigt noga men jag har själv sett den lilla rörelsestörningen hon fortsatt har kvar, den syns tydligast i början av träningsturerna. Nu får vi ta tillbaka övningen med passivrörelseträning och jobba med hela hennes rörelseomfång så att knäleden ”motioneras” och blir mjukare 2-3 ggr/dag, samt lägga upp lite fler cavalettihinder på högre höjd så att hon själv får jobba med att böja ihop leden i rörelse. Det sista som är kvar att göra nu är att i slutet av oktober-början av november åka och skruva bort ”skrotet” (plattan och skruvarna) som inte längre har någon funktion då benet är läkt. Under nästa vecka har jag några dagar fritt och då ska jag passa på att ta en tur till Härjedalsskogarna och då får hon trampa myrmark med mig på jakt efter hjortron.