I går kväll bestämde vi oss för att gå en tur upp på Hottögsfjället för en natts övernattning då det inte fanns tid för någon längre tur eftersom jag har jobb inbokat under resten av helgen. I och med att det i stort sett inte är mörkt den här tiden på året så kunde vi ge oss iväg vid 18.30 tiden på kvällen och gå någon timme innan vi slog upp tältet.
Det är en fin och lättgången stig genom gammal urskog från Håckrenmagasinet upp mot den lilla fjälltoppen Hottögsfjället
Vi bestämde oss för en tur upp på ”fikafjället” Hottögsfjället då det ligger bara 30 minuter hemifrån med bil. Det var dessutom Maras första fjälltur sedan operationen i mars och en lagom lång första ”testtur”.
På vägen upp gick vi en ”molnglugg” med sol medan de mörka molnen hopade sig runt oss. Vinden var frisk och de mörka molnen kröp allt närmare…
Vi hann precis kasta upp tältet på en någorlunda plan plats innan vädret växlade till – ja snöstorm…Innan vi hade sista tältpinnen i marken hade våra rutinerade ”fjällhundar” ålat sig in under yttertältet och tagit skydd för vind och snö. När det är dåligt väder brukar jag alltid tänka på hur väl ca 4 kg tyg och aluminiumstänger kan skydda och ge förutsättning för överlevnad såväl sommar som vinter.
En stor absid är bra både för matlagning och ”fjällhundar” som föredrar att äta inne då vädret är ”kasst”
Väl inne i tältet hade vi som sagt det ganska mysigt trots att vädret mer liknande tidig höst än midsommar. Kombinationen varm tomatsoppa, piroger med kryddkorv, fetaost, färska örter, kall öl till de tvåbenta och en rejäl portion hundfoder till de fyrbenta gjorde att vi alla däckade av efter middagen och somnade till smattret av tältduken i vinden. Runt två tiden på natten vaknade jag till och tänkte gå ut och fota lite eftersom det den här årstiden bara är lite skumt mellan 24-02. Tyvärr hade jag inga ull-liners med mig och vinden var alltför kall för att jag skulle kunna hantera kameran. Istället blev det en kopp te och en bit sockerkaka och bokläsning i den varma sovsäcken. Jag har tidigare skrivit om att man definitivt inte borde sova bort nätterna den här korta perioden då det är ljust i stort sett dygnet runt, det är något magiskt och fantastiskt över naturen den tid då allt exploderar för att sedan gå till vila under så många månader. Vid nästa tur åker ull-liners med och även ett mindre stativ för fotografering i sämre ljus.
Det fanns inget intresse från resten av flocken att följa med mig på nattliga utflykter..
Morgonen därpå hade det topparna på Anarisfjällen och Ottfjället fått en hätta av ett tunt snölager. Under morgon timmarna hade snön smattrat mot tältduken och vinden var fortsatt frisk. Mara passade på att ”susa” runt i några åttor under morgonrastningen, uppenbarligen väldigt lycklig över att få komma upp på fjället igen.
Vi tvåbenta åt en riktig lyxfrukost för tältare, något man kan unna sig då det handlar om en tältövernattning och begränsad sträcka att bära.
Frukost ute för hundarna men med täckena på i den friska och kalla vinden
Då vi packade under gårdagen funderade jag på att ta de tunnare och lättare täckena till hundarna och skippa min stickade ulltröja. Det är bara att inse att mössa, ulltröja och tjocka hundtäcken ska med oavsett årstid…Vind i kombination med fukt i form av snö eller regn har en fantastisk förmåga att snabbt leda bort värme från kroppen. Det är bara att konstatera att jag och Storm hade det betydligt varmare under vår påsktur än vi hade under denna midsommartur..
Våra hundar behöver knappast träna på att ligga och ta det lugnt i tältet, de verkar uppskattar lika mycket som oss själva att halvslumra efter frukost. Till er som har hundar som står i ”startgroparna” på morgonen så är det ett tips att gå ut och göra lite tältturer innan jakten så blir vilodagarna desto mer angenäma. De är ju heller inte direkt en plågsam passivitetsövning för oss tvåbenta.
Runt 12-tiden pallrade vi oss iväg men den tänkta toppturen avskrevs då vinden fortsatt var frisk. Istället rundade vi runt i dalen och vände ner mot Aumvalen och Fangvalen.
Tyvärr ligger inte de här markerna på de statliga kortmarkerna trots att de egentligen är statliga. De är istället utarrenderade för närvarande arrenderas de av Anariset AB. För något år sedan var jag här och guidade med Storm och Freja, det var näst sista året jag guidade med Freja som då var 12 år men vid mycket god vigör.
Slutet av september för fyra år sedan med tidig snö på fjället. Freja en fantastisk jakthund som jag hade förmånen att få uppleva många fina år tillsammans med på jakt och fjällturer. Hon kommer för alltid att finnas kvar hos mig som en fin liten diamant i mitt hjärta med oförglömliga minnen och all den kärlek och upplevelser hon gav mig.
På vägen ner från Aumvalen till stigen mot Håckrenmagasinet passerade vi återigen genom riktigt härlig gammal urskog. De korta och tjocka tallarna är de som fortsatt står upp trots de senaste årens kraftiga vindar och de gamla silvergranarna fascinerar lika mycket som vanligt med sin envishet att inte falla i backen.
Hjortronblom var det gott om så trots farhågorna om att slagregn och åskskurar skulle ha ödelagt dem verkar det bli ett riktigt hortronår.
Vi hade tur och fick gå hela turen ner i fint väder med omväxlande sol och moln. Precis då vi nådde fram till bilen började det regna och över fjällen såg nederbörden ut att komma som snö.
Det är svårt att tro idag att det var så här det såg ut för exakt 3 månader sedan. En nyopererad Mara som vi lyfte in och ut för att kissa. Idag har vi varit ute flera timmar på fjället och Mara har burit lätt lastade klövjeväskor. Nu kryssar vi alla tummar och tår att det fortsatt ska gå vägen och att hon är med oss på jakt i höst.