Förra veckan tillbringade vi söndag till fredag i vår stuga i Härjedalen. Lugna sköna dagar med sovmorgon, bad i älven och i Motjärn där det var riktigt skönt och simvänligt. Jag plockade blåbär i massor och lite hjortron. Tyvärr var det mesta av hjortronen övermogna men i skogskanten gick det att finna stora fina i lagom mognadsgrad. Det ser ut som att det blir ett bättre år i skogen än förra året och de som lyckats bäst med kläckning verkar vara skogshönsen medan riporna har mindre kullar och som dessutom är kläckta senare. Vi hann även med en apportträning med hjälp av bekanta som drog spår och kastade måsfågel. Ett riktigt bra vatten i Motjärn med vassruggar och små ”öar” som hundarna fick söka igenom. Aktiviteten ackompanjerades av triggade älghundar i hundgården som verkade tycka att ”nakenhundarna” hade roliga lekar för sig på deras gård.
Snart höst, bladen på lönnen utanför stugan har släppt några enstaka färgade blad..
I fredags bar det iväg på ripinventering norr om Torrön. I år har vi efter att vi under några år har utfört kontrollinventeringar på ordinarie områden fått ett nytt tilldelat i norra delen av Åre kommun.
Vi bokade in oss hos Elsie i Sandviken i en liten mysig stuga nere vid Torrön. Sandviken är en av två arrendegårdar som ligger vid norra delen av Torrön, den tredje gården Björkede är friköpt av arrendatorn. Elise är en liten krutgumma med skinn på näsan som inte drar sig för att ta upp striden med såväl länsstyrelsen och samer om saker hon anser sig ha rätt till som bofast i området. Nyligen har hon skrivit brev till kungen efter att under tio års tid kämpat för att köpa fri ”sin” arrendegård.
Första dagen var det olidligt varmt under förmiddagen, solen stekte och det var i stort sett ingen vind.
Förmiddagens linje gick över mestadels myrmark med skogsholmar och tätare björkrisholmar efter kanterna.
Barrträden i gränszonen mellan kalfjäll och skog får ett säreget utseende, korta och tjocka ”bonzaiformade” av väder och klimat.
Det var dåligt med vatten efter linjen vi gick men tillslut såg vi en tjärn som vi vek ned till så att hundarna fick ta sig ett svalkande bad.
Rapporteringen av funnen fågel blev inte många under den första dagen. Våra linjer gick visserligen över mark som såg väldigt fin ut men där det normalt sett inte brukar vara några större mängder fågel. Så hur representativa resultaten från våra linjer är återstår att se då alla rapporter är inlämnade.
Mara fann en tjäderhöna som när den flugit iväg visade sig låg på ägg..Vi kopplade hundarna och gick en bit innan vi släppte igen, men chansen att dessa små kycklingar ska överleva är väl försvinnande små då de kommer att kläckas så sent.
Vid mitt på dagen började det blåsa och dra in moln vilket gjorde att den intensiva värmen vi haft under förmiddagen lättade. Hundarna som var blöta i pälsen efter bad fick på sig tunna vindtäcken vi lunchen.
Jag fascineras som vanligt av gamla härliga torkade träd, kanske beroende på min uppväxt i Härjedalen och alla otaliga jakt och fisketurer med min far i de vidsträckta myrlandskapet..
Svamp eller blomma? Ser man sig omkring finns det alltid något nytt att lära sig.
Eftermiddagens linje gick nere på lite drygt 500 meter och här nere blev det mer skogsinventering än fjällinventering. Mara och Bris är dock duktiga på att anpassa söket och då jag då och då slog en titt på GPS enheten såg jag att de inte låg ute på mer än max 150 m i den täta terrängen.
En stor och grann tjädertupp var det enda vi fick rapportera in på vår eftermiddagslinje. Under första dagen fann vi bara vuxen fågel och inga kullar, men som sagt hade jag gått här för träning hade jag valt marken lite längre västerut och jag är då övertygad om att vi åtminstone funnit någon kull. Linjerna vi inventerat för dagen var i alla fall lättgångna med kort ansats till första startpunkt. När dagen var slut hade vi gått lite drygt 15 km vilket är att betrakta som ”lätt” i inventerings sammanhang, det som tagit på oss allihopa var framförallt värmen under förmiddagen. Vi återvände till ”vår” stuga där Storm och Atla väntat på oss då de av olika orsaker inte fick följa med. Atla har börjat bli till åren och benet som opererades för sex år sedan har nu börjat ge känningar och hon får därför spara ”krutet” till jakt. Storm har sin första skada under sina sju år, han vrickade förmodligen en handled för drygt 1 1/2 vecka sedan under en morgonjogg i Storuman. Visserligen var han helt haltfri dagen därpå, men en sak har jag lärt mig av dålig erfarenhet och det är att aldrig negligera en ”enkel” skada. En stukning behöver minst 2-3 veckor för att läka, leden får visserligen belastas men inte för hårt vilket gör att Storm nu går på lågintensiv träning ännu någon vecka. Dusch och god middag avslutade dagen för oss människor.
Under natten hade det regnat och dag två startade med en stadig motvind, växlande molnighet och betydligt lägre temperatur. Dagens linjer låg på högre höjd än gårdagens, runt 600 meter och det blev därför betydligt mer öppen terräng.
De ripor vi fann satt dock inne i de snårigaste björkholmarna som i princip är ogenomträngliga för en människa. Som tur är så är riset någorlunda lågt så att antingen den som står kvar på linjen eller den som är upp vid hunden kan räkna dem då de flyger upp.
Vid förmiddagsfikat var hundarna blöta i pälsen efter att ha sprungit genom blött ris och det blåste en lite kylig vind. De fick krypa ned i sina vindsäckar och själv drog jag på mig både mössa och jacka.
Vätska är dock viktigt, även fast våra hundar får mycket vatten i maten vid fodring på morgonen så ger vi dem ändå flera gånger under dagen. Under gårdagen blandade jag dessutom vätskeersättning till hund i vattenflaskan då hundar precis som människor har lättare att ta upp vätska om det ingår små mängder salter.
I slutet av linje ett tangerade vi det område där vi normalt går om vi ska träna.
Lite bonus under inventeringen, när första fikaburken var tom så fyllde vi den med hjortron till frukostfilen.
Under eftermiddagen hade vi en stadig medvind men molnen lättade och temperaturen steg igen och det blev riktigt varmt. Inte lika varmt som under gårdagen dock eftersom vinden hade lite kyleffekt. Vi jobbade i alla fall på för att hinna så mycket som möjligt innan det blev ännu varmare om vinden ev. skulle avta. Vi lunchade och tog en längre rast först då vi hade ca en km kvar att gå.
Trötta muskler ska man vara rädd om, vi lägger ofta över något vindtäcke eller säck på hundarna då de vilar om det blåser lite.
Enligt den forskning som Arleigh Reynolds gjort på hårt arbetande slädhundar sjunker deras koncentrationsförmåga då de får för låg glukoshalt i blodet, inte så häpnadsväckande resultat kanske då detsamma sker för oss människor. Hundars behov av kolhydrater debatteras i olika forum men klart verkar vara att de trots att de i huvudsak hämtar sin energi från fett och protein ändock har en vinst av tillförda kolhydrater vid hård ansträngning. Våra hundar får vätska blandat med små mängder konvalecensfoder och då det är extremt varmt även vätskeersättning.
Kriterierna för vår egen mat är däremot bara att det är gott och mättande…
Så var den första inventeringshelgen avslutad, resultatet blev inte några större mängder fågel och få kycklingar. Förhoppningsvis har de andra grupperna bättre resultat än våra. Nästa helg ska jag och hundarna hjälpa till med inventering i Ammarnäsfjällen, det blir spännande att se vad de utvisar.