Igår kväll var jag ute och gick tur med hundarna på en ny stig strax söder om Storuman.
I nordlut på väg upp var det blött, smältvattnet rann på stigen som en bäck och av och till var det snölegor. Även om det gick fort då snön smälte bort nere i skogslandet är det fortsatt tidigt och jag förstår nu att rapporterna om icke farbart längre västerut stämmer bra.
Leden går genom ett naturreservat så skogen har fått stå relativt orörd. Långa träd som ser ännu längre ut i ”grodperspektiv”, och härliga gamla silverfuror.
Gott om lav på träden var det, och det sägs ju att det bara växer där luften är ren? Jag vet inte om det stämmer men vackert är det.
Kanske rester från ett gammalt åsknedslag? Naturlig hyggebränning som ger ny näring åt växtligheten.
Härlig orörd skog att vandra fram genom, hundarna tyckte det var underbart trots att de bara fick gå på följe bakom mig och inte springa fritt.
Högre upp var det riktigt torrt och fint och vi färdades lätt på de torra tallhedarna.
Men varmt, det senaste dygnet har det slagit om óch blivit rena sommartempaturen med upp mot 18-20 grader. Ovant för hundarna som till helt nyligen gick på snö och det för bara någon dag sedan var + 3 grader och regn.
Det fanns i alla fall gott om härlig grön mossa att svalka sig i.
Någon brist på vatten var det inte heller, stigen korsades av och till av bäckar och som nu med hjälp av smältvatten bildade små sjöar.
När vi kommit högst upp på berget gick vi ur naturskyddsområdet och genast vidtog ett hygge där vi förlorade den ganska otydliga stigen. Då det var mer öppet blåste det så pass mycket att myggen som nu kläckts i horder bara till fälligt kunde landa innan de sveptes iväg. Här passade jag på att vila en stund i den härliga kvällssolen, hundarna såg också ut att trivas med att ligga och spana ut över nejden.
Ja så vackert är det ju inte med hyggen, men fördelen är ju att det är öppet så att det kommer åt att blåsa.
Jag vågar inte tänka på hur det skulle ha varit annars….
Osökt kommer man att tänka på den där ramsan ” vi kommer till en (vad det nu var) vi kan inte gå över den, vi kan inte gå på den – vi (Mara) går under den”. Jag tror att den hårdaste produkttest som något material kan utsättas för måste vara ”vorsteh-testet”. Jag tror inte det går att säga att saker som används till en vorsteh utsätts för normalslitage….
En härlig kväll där vi samlade energi för veckans sista jobbdag. Trots att jag tycker om vintern är det otroligt härligt med de ljusa vår och försommarkvällarna/nätterna som gör att man inte behöver lika mycket sömn och hinner med långa turer på kvällarna trots arbete på dagarna.